jeinyn

Fick SMS från mamma nyss. Hon undrade om jag visste vilken tid mötet på badet var imorgon. SAY WHAT?! Det hade jag totalt glömt, att det ens var imorgon. Så det var bra tur att hon undrade, trots att det är "sent" och hon inte ville väcka nån. Nu var vi ju uppe och det hade inte varit en trevlig överraskning imorgon.

Eller ännu hellre, om hon ringt vid 11 och frågat om jag var klar att åka. Mötet börjar ju 11.30 så det är ju inte säkert att man varit presentabel tills dess annars, liksom.

Jag som tänkte att vi skulle gått upp imorgon, om min fot orkade, men då kan vi ju åka med om dom inte har andra planer efter. Puh jaha. Då var det natti här alldeles strax då!

Anneli: Taack! :D Dock tycker jag det är finare när det torkat så det blir lite lockigt, det blev så väldigt rakt och konstigt där. Men det blir en annan dag.

---

Jag kör mammas grej, även om Anton säger att hon bara gjorde så en gång.

Hon sa att antingen spelar du färdigt banan eller så har du en kvart på dig. Så får han välja själv om han vill avsluta när det är sparat, eller riskera att det inte sparas för kvarten har gått.

Så slapps allt tjat, tydligen. Och än så länge går det bra. Jag har sagt till efter fem minuter och efter tio. Tre kvar nu så får vi se då. Tänderna är borstade och pyjamasen är på, bums i säng sen!

Oooch så får vi se vad vi ska göra. Se film eller nåt. Jag ska farma om... drygt tre timmar.

Uh, det var jobbigt. Som jag gråtit.

Mer än än halvtimma nu har jag gråtit, bölat, snyftat och torkat snor och annat rinnande. Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så jobbigt, faktiskt.

Jag vet inte riktigt vad boken och filmen har för handling. Jag har ju sett filmen nu, men det brukar ju alltid finnas en beskrivning av dom båda. Den läste väl Oscar på IMDB. Men jag ville se den för att jag hört mycket om boken, och gick nog in med rätt blinda ögon. Det är nästan så jag ångrar mig.

Han dör ju till slut. Och inte bara pang bom, nej det dras ut i över en halvtimma så man sitter och är ledsen hela den tiden. För man förstår ju vad som händer.

Och så tänker man på det hjärtetrollet man själv saknar så det gör ont vissa gånger. Speceillt i en viss scen, när det vara nära slutet, och han låg så gott på golvet framför brasan. Och husse la sig bredvid. Det finns en bild på oss när vi gör likadant. Vid första, och sista, besöket.

Han berättade om att Marley hade vaktat hans son i nio timmar när han hade kolik. Och jag tänkte på alla gånger jag hört om hur Lissi satt och vaktade mig när jag låg ute i vagnen.

På nåt sätt är jag så glad att jag aldrig var med helt i slutet. Jag träffade henne en gång och då hade hon ändå en stund kvar. Men jag hade nog inte orkat gå igenom det som dom, och många andra, fick göra. Det var ändå 10 årsen, men minnena vill inte bege sig av.

Och just nu vill jag inte ha dom här för dom får bara tårarna att rinna. Varför? Mitt hjärtegull. Åh vad jag saknar! Allt bus och stoj, min bäste vän. Kom tillbaka, snälla. Snälla.

Jasas: Oj, bara lite du kommenterat! Haha, gooott!

För att börja med tvål då; 2L, om du säger tvååå, sen l så får du ju tvål :) Haha, så svårt att förklara i skrift. Men du säger bara två och sen L, tvål.

Ja det tar la en kvart, med karta, för att ta sig genom källaren? Haha ne inte riktigt, men det är inte bara ner för trappan och så är man där. I gamla lägenheten låg förrådet i svalen, så där var man aldrig rädd.

Jag har haft mina perioder där jag skriver med bara stora bokstäver (i skolan och så då) men nu skriver jag så sällan men jag börjar inse att det blir betydligt finare med stora bokstäver.

Haha det är helt okej, du kan ju tro att jag skrattade när jag hittade det också!

---

Ja, jag ville bara svara på Jasas söta kommentarer! :)

Jasas: Haha nej, det var verkligen inte synd! Och du får gärna gosa så mycket dom bara vill! Om inte annat så är Lova snäll oftast och bara lägger sig till rätta på armen så kan man klappa (nästan) hur länge som helst. Dom andra vill mest ut och upptäcka världen.

Anneli: Ja, och nu när det är rea får det ju gärna vara så städat som möjligt där kunderna är och röjer för att andra sedan ska vilja köpa. Och nu ligger allt på hyllan så man slipper leta om man har nån annanstans, gott!

Richard: Ja, det är så det ska vara! :D En tjock chinchilla är en glad chinchilla! Dock är dom ju mindre än hälften så stora innanför pälsen, men ändå.

---

God morgon, så väldigt mycket! Här sitter en glad och pigg Jenni som bara väntar på att dagen ska dra igång! Strax ska vi äta frukost, sen ska jag lägga upp bilder. Eller så görs det tvärtom.

Sen ska jag fundera på om det verkligen räcker med en lång, tunn t-shirt och leggings idag eller om man behöver mer kläder. Har du varit så soligt men idag ser det lite veligt. Blir väl att jag frågar mamma.

Vi ska nämligen ut till Orust idag! Eller Holmen som vi säger. Anders familj har ju ett lantställe där som gått i familjen sen i alla fall Anders momor, och nu då till Anders bror.

Otroligt mysigt litet ställe. Eller, hus. Själva huset är bara en liten hall, ett litet sovrum, ett litet kök och ett något större allrum/sovrum. Plus en vind som är avlastningsplats mer, men inte så att den används till nåt (sist jag var där).

Sen finns det huuur mycket tomt som helst, och gångavstånd till berget och havet på... två-tre minuter? Okej, eftersom man ska ta sig neråt så fyra då kanske. Nära är det, i alla fall.

Och så ladan med gäststugan, garage och utedass som jag dock tror är något moderniserat sen jag sist var där. Då var det, kort och gott, ett ute dass. Men vi får se idag.

Jag har nämligen inte varit där sen nån gång innan Anders mamma gick bort. Vilket väl börjar närma sig fem år. Och jag minns inte hur länge innan dess, som jag inte var med dit. Så det var ett tag sen.

Men nu är det dags igen då. Oscar var nyfiken på stället. Och jag också faktiskt. Vet inte varför jag inte varit där på så länge? Det har liksom inte blivit av, eller nåt?

Det blir för övrigt inget dop för varken mig eller Oscar.

Jag var hos fabbro doktorn i tisdags och han blev väldigt bekymrad över att det var som det var. Han frågade om vi inte tänkt på att bo på hotell, tälta eller nåt annat. Kunde vi inte bo hos nån annan?

Nej, varenda en har katter så det är lite kört. Och starkare medicin finns inte, han kunde bara höja dosen på den ena. Och så fick jag nässpray som kunde lätta andningen också.

Min värsta allergi är ju katter, och när jag är hos Oscars mamma så blir jag så fruktansvärt dålig. Jag kommer innanför dörren och sen är det kört, andas kan jag inte göra förrän några dagar efter vi kommit hem.

Känns som jag har världens värsta influensa, gånger tio. Därför jag försöker undvika att åka dit, men nu får jag ju testa en gång i framtiden med all medicin och se vad det ger.

Dock blev jag rätt orolig när jag berättade att jag inte kan sova om nätterna för att jag inte kan andas, oftast somnar jag sittandes av ren utmattning för att vakna strax där efter igen.

Hans kommentar var att är det så illa, ska jag ju egentligen uppsöka sjukhus. Så jag testar en gång till med all medicin, blir det samma så är det slut med långa besök för min del.

Han frågade också om man inte kunde städa ur ett rum, men det har vi också försökt men det hjälper inte. Jag sover med fönstret öppet (även på vintern) för att få frisk luft, men det hjälper inte.

Och det är verkligen bara där, hos svärmor, som det är så illa. Hade det inte varit för att jag sov i samma säng som katten brukar ligga i, så hade jag klarat mig två dagar hos Malin - utan nån medicin alls.

Hos min moster kan jag i alla fall sitta ett par timmar innan jag börjar känna av det. Sen när det kliar för mycket efter ytterligare några timmar så är det dags att åka hem.

Men hos svärmor, där räcker det att nån stänger dörren bakom mig så kliar det, luften tar slut och jag hostar som en dåre. Så jävla typiskt. Speciellt med dopet. Men vi får hälsa på en annan gång hos dom själva.

Om någon råkar ha 4105 kronor över så skulle jag tacksamt ta emot dem alla. Jag råkade (tyvärr) springa på alla delar av Sagan om Isfolket, Häxmästaren och Ljusets rike i pocketform i bokaffären vid GeKås.

55 kronor per bok eller 150 för 3 böcker, 47 delar av Sagan om Isfolket, 15 delar av Häxmästaren och slutligen 20 delar av Ljusets rike. Me want. Även om Oscar tyckte vi skulle leta billigare på Blocket.

Och, jag vill ju egentligen helst ha dom inbundna. Men jag blev så glad av att se dom där!

Fick precis veta att min faster ligger på sjukhus... Hon hade fått två blodproppar i lungan, fy! Ringde och skällde på pappa för att han inte berättat för mig men han trodde att farmor ringt mig när hon ringt honom.

Men icke, så får man höra det från kusinen på Facebook. Vad vore vi utan Facebook liksom?

Så passade han på att berätta att ena ingifta farbrorn hade klippt av sig en bit finger..! Typ halva nageln, så det gick inte att få på igen. Bara att vänta på att huden ska växa dit, huu...


- Vad var det där?
- Det var en bit av ditt finger!

Imorgon kommer Anton hit, och ska vara här tills söndag nån gång.

Mamma gav Anders en resa i födelsedagspresent. Eller snarare en övernattning på nåt ställe, och sen en konsert på lördag. Så dom ska gå och se hans all time favorite, Sissel K... (måste googla) Kyrkjebo.

Men eftersom resan dit är som halva vägen till Ångermanland, så frågade mamma om Anton kunde komma redan inmorgon så dom kunde komma iväg ordentligt tidigt på lördag morgon, och helst utan att väcka honom då. Och Oscar tyckte det var okej. Eftersom det är han som ska ha hand om honom.

Imorgon jobbar jag heldag, är hemma vid 20-tiden men då skulle han redan ha kommit. Sen jobbar jag 9.45-16.15 på lördag, vilket betyder att jag går hemifrån runt 9.20 och kommer hem runt 16.30-17.00, beroende på vilken buss jag hinner med, den sernare mest troligt. Och söndag, 11.45-16.15 så då är det 11.20 hemifrån och 16.30-17.00 hemma igen.

Så det blir inte mycket jag ser av Anton inte. På fredag ska han helst vara ombytt och borstat tänderna när jag kommer, lördag morgon blir inte många timmar så det blir ju kvällen där. Sen får vi väl se när han ska hem.

Men men, det kommer fler gånger och jag tror han blir glad över en spelhelg med Oscar.

Anneli: Haha nej, jag hade inte sålt ett enda sånt bord eller en enda sån stol, så han skulle tagit det med dom som sålde alla stolar på två dagar, tack. Ne, men oftast förstår folk men dom som har bråttom och ska ha allt nuuu blir ju sura.
Grejen är ju att egentligen tycker jag inte om vin heller. Det är första "riktiga" vinet jag kunnat dricka. Inte i mängder, men jag kan dricka det. Och det gillar jag för jag vill kunna sätta mig i soffan, eller duka upp god mat, och ta ett glas vin. Man bara "ska" göra så, haha!

Jasas: Största anledningen till att jag inte nämner så mycket är för att jag oftast glömt det mesta när jag kommit hem :p Många gånger så händer det så mycket under en dag så man kan inte komma ihåg hälften. Eller kommer jag ihåg så glömmer jag att skriva om det. Men igår sprutade det bara ur mig, haha!
Det är ju framför allt på jobbet jag vill ha mottagning, vi har ju världens bunker med noll mottagning egentligen. Men både Telia och Tele2 har mottagning, men inte 3. Annars är väl inte 3 så himla dålig, men eftersom det är på jobbet jag vill kunna använda telefonen också, så är jag besviken och missnöjd med 3.
Hehe ne varje kväll är nog ingen risk. Jag fick mitt mys igår, nu räcker det för ett tag. Haha ja, fingrarna liksom skrev vad dom ville, och så blev det farmor? Mysko.

---

Sådär, det var morgonbloggningen det. God morgon!

Imorgon fyller min bästaste farmor år. När jag tänkte på det förut så kom jag också att tänka på här om kvällen, när vi satt ute på hennes balkong och pratade.

Vi pratade om släktingar och så, jag har så dålig koll framför allt på farfars syskon för han har "så många" (sex stycken, dom är totalt sju) och ännu sämre koll på både hennes och farfars syskon barn och barnbarn och sådär. Så vi försökte friska upp minnet lite, men jag har ju träffat så få av dom.

Och så berättar hon om några, som var här när hon fyllde 50 och sa nåt i stil med "Men det kanske du inte kommer ihåg?" och så sa jag att nej det minns jag inte.

Men så funderade jag, vaddå 50? Fyllde hon inte nyss... 70? Och så frågade jag om det var förra eller förrförra året hon fyllde 70. Då tittade hon sig omkring, och så viskade hon när det var. Då räknade jag vidare och skrattade till henne, att när hon fyllde 50 var jag inte ens född, så det kalaset mindes jag inte!


Men det vore ju fy skam om grannarna fick reda på att hon inte är 45 alls, utan egentligen... Något över 70.

En grej som sitter kvar bra sen helgen är från bröllopsfesten. Stefan, som gifte sig, spelade ju med sin bror Stanley och hans svåger Dan på Anders fest. Dom spelade även på Stefans bröllop, eller ja festen då.

Men så visade det sig att även barnen var riktigt talangfulla! Stefans son spelade saxofon inför alla 120 pers efter att bara ha spelat i ett halvår och var riktigt duktig! Och så är han så härlig och go så han stod där i sitt ljusa, krulliga hår och sken som en sol. En riktigt norrlänning och så lik far sin! Så duktig var han!

Och så sjön Stanelys dotter. Hon är väl 12-13 och var SÅ enormt duktig! Hon sjöng den här "du är det finaste jag har, du är det finaste i världen...." fast hon sjöng ni, till brudparet. För att vara så liten så var hon så grym! "Tyvärr" är hennes dröm att bli fotbollsproffs men man får hoppas hon vårdar den talangen hon sitter på.

Sen var det ju alla tal. Stanley och Ewas syster höll tal i kyrkan och Ewas pappa och Stefans kusin på själva festen. Kul att höra vad alla hade och säga. Ewas pappa berättade lite från när Ewa var liten, hur dom träffades och vad som hände sen fram till barnen. Och tårarna hängde i luften varje gång.

Mycket fint, mycket bra. Dom var riktigt nöjda och glada, och det kan jag förstå!

Anneli: You just made my day! TACK för svaren, nu blev jag ännu gladare, haha! Värmde att läsa, ska du veta!
Åh, tack! Kände att det var på tiden med ett nytt försök på visningsbild!

Jasas: Ja precis, hon Siv var också skånsk, men det störde inte alls, det var bara mysigt. Säkert samma med Björn! Hoppas du får en toppen kväll kickan!!

Chathrine: Jasså, ingen? Jag hade inte heller hört det förrän jag började prata om det och nu verkar det som att alla testat och varit så nöjda! Så ja. Samtidigt känner jag att här har jag allt exakt vad som passar mig och jag som inte har ork att gå och leta i affären om det är så. Och jag får allt samlat i ett bra märke.

---

Mååh, såg för en liten stund sen en bild på nytillskottet i familjen, Oscars lillaste systerson. Lite över en månad gammal och så söt! Väldigt lik Oscar lillebror var han också, hah!
Och så hade hon en bild på storebror, hennes äldsta son då. Han är ju runt 19 månader och har blivit så stor och väääldigt lik sin mamma! Söt, med andra ord.

Det är ju så det märks när man inte ses på länge. Tycker så synd om Oscar, det är ju framförallt hans familj, hans syskon, föräldrar och syskonbarn.
Men vi får se till att komma till Malin och pojkarna under sommaren, och Oscar ska ju till Västervik... om cirka två veckor eller sådär. Så det blir nog bra, i det stora hela en dag sådär.

...tack för alla kommentarer, nu är lusten på topp igen!!
Och NEJ, det är så sjukt för jag ville inte - inte ens lite! Haha, jag är så stolt över mig själv och mitt kontrollbehov! *klappa oss på axeln, ge oss kaka*
Jag tänkte också gjort det men glömde när jag väl var där, mööh. Men jag funderar på att göra det till nästa gång, och åka själv, hah! Känner mig så elak, men jag blir så frustrerad på mina tankar!
Wiih, hoppas nån av oss vinner! ...vad nu chanserna är på det, hah!
Hahah, jaa du, hur man inte kan gilla majs? Bra fråga? Han kan ju äta det men tycker inte det är super gott så kan han låta bli att göra det. Som med de flesta grönsakerna. Förutom gurka.

Så, ett inlägg bara till dig Hanna, tihi!

Det är snart midsommar. Nästa helg är det midsommar. Helt sjukt vad tiden går!

Och detta blir, vad jag kan minnas, den andra midsomarn i mitt liv som inte ser väldigt lik ut de tidigare. När jag var liten, och några år till, var vi hos våra grannar som sen blev våra gamla grannar och hade femkamp. Vi var allt från tre till sju-åtta familjer som körde och hade en trofé man vann och skrev sitt efternamn på. Den som vann höll sen i tävlingen nästa år.

1992 eller 1993 började vi och det dog faktiskt ut med mig och Oscar 2007. Vi hade aldrig vunnit, förrän jag och pappa var själva första gången 1997. Sen vann vi igen nån gång på 2000-talet (hah!) och året efter igen. Sen vann jag och Oscar när vi var själva 2006 och året efter det planerade vi in annat, utan en tanke på Hulanvandringen.

Och det som nu är "uppe hos mamma" eller "där Anton spelar fotboll" var förut "uppe vid sjön", där i alla fall brukar det vara lite mys med pilkastning (som pappa alltid vinner), lotter, korv, dans runt midsommarstång och massa, massa, massa folk. Och så lite olika grejer år till år, beroende på vem som håller i det skulle jag tro.

Har för mig att jag och pappa varit med på alla Hulanvandringar, men jag kan ha fel. Då var 2007 första året jag gjorde nåt annat. Vilket var att ligga på svärfars soffa och glo. Never again sa jag då. Och förra året var vi nog hos mamma, om jag inte minns helt fel. Men midsommar ska fortfarande vara nåt mysigt och kul med go mat och sådär.

I år då, då ska vi på bröllop. En gammal kompis till Anders ska gifta sig och jag satt och "räknade" här ikväll och insåg att vi har ju faktiskt känt honom i 12 år, även om Anders känt honon betydligt längre. Och ja, vi har ju känt den blivande frun lika länge för dom har varit tillsammans i 20 år och har 3 barn ihop. Men det ska bli kul!

Dock är det i Norrland, i närheten av Luleå om jag inte minns helt fel. Så vi åker på torsdag och kommer hem på söndag. Men det där med åkandet känns sådär kul. Oscar ska se om det finns billaddare till min dator så vi kan se på film och/eller spela. Annars är det typ två timmar och sen god natt.

Och så jag och Anton i bilen, så grejt. Fast jag är bättre på att åka bil än buss, då blir jag rastlös på 20 minuter och klättrar på Oscar som håller på att somna. Men det ska nog gå bra. Vi har gjort det förr. Får bara hoppas att killarna sover så mycket som möjligt så jag får vara ifred. Och kan jag ha igång datorn, kan jag för-blogga.

Jag fick idén igår, när blogg.se inte ville funka. För att inte glömma satt jag och skrev i ett vanligt textdokument och kopierade bara in det i bloggen sen. Risken är bara att det blir låååånga inlägg då, hehe. Och fota, om man kommer ihåg, kan man ju göra och lägga in och fixa direkt. Japp, det kommer gå så bra det här!

Får se hur det ser ut med internet uppkoppling där uppe dock. Vi ska hyra stuga så det ser väl inte allt för ljust ut. Men nåt mobilinlägg kan man ju alltid slänga in om inte annat. För jag känner inte för nån paus, men det kanske det blir ändå bara för att. Inte så mycket att göra åt liksom.

Ja, så var tråden tappad. Midsommar ska bli trevlig hade jag tänkt i alla fall, hela helgen där dessutom. Mysigt att vara i Norrland, ska försöka ha kvar min egna dialekt bara. Och få Oscar att behålla sin. Annars lär vi ju smälta in bra där uppe. Ja, nu ger jag mig för nu är jag långt ifrån vad jag tänkte från början!

Kom på att jag har ju faktiskt inte berättat om hur det gick i söndags. Blogg.se har ju inte riktigt varit på min sida och jag har inte riktigt haft nån lust, helt enkelt. Men nu så, kanske det blir lite.

Jag började, utav mig och Oscar. Försökte tänka på att inte "avslöja" saker så i början så nickade jag bara eller höll med om att "Oja!" eller "Mm, ja" men sen blev jag så inne i det så jag babblade på, haha! Oscar hade hållt sig bättre, men det gjorde ju ingen skillnad när han var efter mig, då var det ju för sent.

I vilket fall, när vi började så började hon med att lägga ut en stjärna, med en "vanlig" kortlek, för att läsa av mig. Det första hon säger är att hon ser kärlek. Lång, fast, stor, stark kärlek. Och jag har ju blivit mer skeptisk efter (även om jag så in i Norden vill tro på det) så jag tänkte, sen efter då, lite att ja sitter man där med förlovningsring på fingret är man nog kär, och har varit det ett tag. Sen kan man ju spä på lite, hähä.

Hon pratade om ekonomi, vi har pengar men man vill ju alltid ha mer. Vi känner vissa begränsningar på grund av detta men vi måste lära oss att ta chansen så ser vi att det inte var så farligt, ändå.

Hon kunde inte se några barn nu, vilket är positivt eftersom vi inte har några, men det skulle komma i framtiden. Tillsammans med ett hus. För vi trivs inte där vi bor nu, det är inte hemma. Men i framtiden, kanske om två år eller mer, kommer vi flytta till vårat hus. Riktigt så sa hon inte till mig, jag fick det inte klart att nästa gång vi flyttar är det till hus, men det sa hon till Oscar. Till mig var det mer att vi flyttar härifrån.

Dom här andarna som hon pratade med, ja det var också en grej jag inte hade fattat. Hon pratade som om andarna stod bakom henne och gav henne informationen. Så hade jag inte förstått att det var, innan liksom. Men i vilket fall så tyckte dom jag var lite för lat, och hytte med fingret åt mig. Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv.

Jaa-a, det var väl det hon såg i den där stjärnan. Sen frågade jag henne om spökerna i vårt gamla hus. Mamma hade ju pratat om dom när hon var där sist och jag hade ingen aning om att dom funnits ens. Trots att både hon och mamma sagt att jag brukade leka med den lilla dottern, och Siv hade sagt till mamma att det var jag som som hade öppnat vägarna mellan dom och oss.

Grejen var bara att till mamma sa hon att det var dottern och pappan som var hos oss, och det var vad mamma trott/sett också. Och mamman hade dött antingen när flickan föddes eller när hon var väldigt liten. Men till mig sa hon att det var mamma och dotter, så jag blev lite tveksam där.

Och jag var ju nyfiken på allt det här, eftersom jag vet att jag lekt mycket ensam och sådär, ensambarn som jag var. Men fick inte fram så mycket. Allt hon kunde säga var att jag kallade henne Lola eller nåt sånt. Och till mamma hade hon sagt att jag kallade henne inte för hennes riktiga namn, men det gjorde inget.

Och jag frågade lite om hur det kommer sig att jag inte har nåt minne alls om det här, för det känns ju ändå som att man borde minnas det om hon nu var min vän som jag kunde leka med. Men hon trodde att hon/dom fyllde det behovet jag hade då om att inte vara ensam men sen när vi flyttade så var jag inte ensam längre så då stängde jag det och la det bakom mig. Usch, ryser men jag tycker det är så tråkigt att det var så.

Sen pratade vi om spökena där vi bodde innan mamma flyttade till huset. Jag tycker ju det är ganska skönt när jag vet att vi inte är ensamma men samtidigt så fick jag ibland en lite olustig känsla när jag var hemma. Hon sa att dom var snälla och sådär, men kunde vara lite griniga så gjorde jag nåt dom inte gillade så blev dom sura och då kände jag att det var lite obehagligt. Dom tyckte lite att vi var på deras mark för dom tillhörde liksom området. Det har ju legat annat där, för länge sen, och därifrån kom dom då.

Och så frågade jag om att Oscar säger att vi har spöken här, men jag har aldrig hört, sett eller känt nåt av det. Hon sa att dom tillför mig inget och att jag är på en högre nivå så därför märker jag inte av dom. Och sen hade hon sagt, helt appropå till Oscar, att han tycker det är jobbigt, men det är inte farligt. Sen hade han kopplat vad hon pratade om. Så antingen kände hon det (och kanske för att jag berättat det?) eller så var det mitt fel.

Det var det jag hade, som jag sa till henne så är jag lite tråkig (även om det är lite fel att säga så också) eftersom jag inte känner nån som är död. Ingen som stått mig tillräckligt nära.

Eller ja, det kom jag inte på förrän vi åkte hem. Då blev jag så ledsen för att jag inte frågade om Rut. Även om mamma sa att hon hade det bra och att hon brukade hälsa på, så hade jag velat fråga om henne lite och så. Det är ju Antons farmor. Han var väl runt 2 år när hon gick bort. En riktigt underbar kvinna!

Ja, sen fick vi pratat om att jag var väldigt öppen för sånt här. Hon tyckte jag skulle börja kolla upp och kanske börja inom det mediala. Men först se till att inte vara så öppen för jag tar emot vad som än vill komma till mig. Gott som ont. Så det måste jag börja med att lära mig, säga att här får ingenting ont komma in, bara allt som är gott! Men sen minsann, tyckte hon jag skulle köra på för att jag var så mottaglig.

Men som sagt, jag blev nästan mer skeptisk efteråt. Så nu när jag vet hur det funkar så vill jag göra det igen. Och "testa" henne lite. Ne, inte så men lite för min egen del också för att känna att det verkligen är på riktigt och att jag kan ta till mig det hon sagt och säger, istället för som nu när jag letar efter förklaringar.

Som med pengar och barn. Många i vår ålder vill väl ha mer pengar? Inte så att alla 20-åringar badar i pengar direkt. Så det är ju inte så konstigt, egentligen. Och barn, mja om hon nu förstod att det var min kille som satt där inne, och att min mamma skulle komma också, så kopplade hon kanske att vi inte har barn. Eller om mamma sa nåt som hon kanske mindes nu. Jag vet inte. Känns som att det var så lätt.

Och sen när jag babblade på så i slutet så hade hon ju massa att säga till Oscar. Och där dessutom, hade hon sagt väldigt mycket samma som till mig. Mamma sa det att det kan ju vara så att vi är tillsammans, lever tillsammans och är så mycket ihop så hon kanske såg samma saker om oss. Ja, vem vet?

Det som Oscar kände var väldigt "AHA! Det är sant!" var när hon säger "Jag ser ett fordon... en motorcykel?" Den senaste tiden när vi varit ute, så fort vi sett en motorcykel har Oscar sagt att det skulle vara häftigt att ha en, en dag. Men samtidigt, alla yngre gamla killar vill väl ha en MC? Och han ser ju lite småtuff och sådär ut, med skägg och så. Men ändå lite lustigt, och så att han då kände att det kunde inte vara bluff.

Även när hon berättar för mig att han är väldigt händig. Han kan lite om allt och skulle hon gå och be honom hugga ner ett träd så skulle han svara "Ja, självklart!" även om han aldrig ens gjort det innan. Men samtidigt så vill han inte visa vad han kan, för då vet han att han måste göra så mycket. För han är väldigt lat av sig.

Till honom hade hon sagt samma sak men också att han är väldigt bra på att hitta på ursäkter för att slippa det han inte vill göra, och det är ju så fruktansvärt sant.

Så all and all kan jag väl ändå säga att jag är nöjd, om jag bara kunde släppa tankarna så mycket på om hur det kanske egenligen var eller hur hon tänkte eller vad jag sa eller avslöjade. För egentligen så vill jag ju inte tro att det var så. Och innan så trodde jag inte så alls. Blah! Men nästa gång, då så!

Jag gick och la mig, läste lite bloggar och sådär. Sen kom Oscar hit och det blev liksom genast mycket mysigare! Det här kan vi göra om. Jag ska aldrig läsa bloggar, mer än på kvällarna nu.

Och så har jag Anneli på MSN. Även om hon precis skulle gå för att jag skrev det. Eller ja, hon gick ju inte för att jag skrev det men ja, ni fattar hoppas jag! GOD NATT!