jeinyn

Nu ska det bli spännande och se om det går att spara här. Skrev för ett tag sen ett irriterat inlägg om hicka, men det fick man tydligen inte göra för det funkade inte alls.

Egentligen så borde jag skriva om min otroligt, underbart duktiga och starka tjej, men hon förtjänar all (blir man inte tokig när man letar efter ord men inte hittar dom?) positivitet som man kan komma på, och just nu är det märkbart att det inte kommer uppfyllas.
Så förhoppningsvis ska jag imorgon fylla denna blogg mer än nån gång innan, med hur duktig hon var igår, min alldeles egna hjärtetroll!

Nu är det god natt helt och hållet, aningen sent men å andra sidan, bättre sent än aldrig?

Tjingeling!

Såg en bild och med tårar i ögonen kände jag bara: Jag saknar dig lilla råtta.
Så mysig tid den första. Allt gos, allt bus och alla skratt. Och sen hur underbar du utvecklade dig. Ibland kändes du mer mänsklig än nån annan jag mött.
Man kunde verkligen prata om allt med dig, och du försod. Okej, jag var lite nervig och rädd för dina vassa tänder, men så länge vi hade en burvägg emellan så var vi som... systrar? Ne okej, men du var bäst.
Det känns verkligen som ett tomrum, jag vill ha dig tillbaka.
Snart kommer nya bebisar, men ingen är som du. Vår alldeles egna Rumpa. Eller Nero. Eller Nova. Eller Novra. Eller Nova-Nora. Kärt barn har många namn, och SÅ älskad är du.
Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan? Tänk om du var här igen? Aldrig att du skulle få lämna oss då. Du var solen i vårat liv. Du utstrålade sån glädje jämt. Och myset när du kom till oss fastän du rymde. Vi var ju liksom din flock. Men vi svek dig.
Det finns inget som kan göra det ogjort, det finns inget som kan ge dig tillbaka till oss. Det är bara att le, hoppas att du har det bra och tänka på alla fina minnen. Men jag saknar dig, alltid.
Vad jag önskar att du har det bra nu. Och att du var hos oss. Rumpan.

Egentligen är jag inte så jätte sugen på att skriva här faktiskt.
Känner lite att motivationen, och då även kreativiteten, inte är i sitt ess, eller är det äss?
När manhar tänkt sig allt i ljust skimmer, man har planerat allt och nästan får fjärilar i magen av blotta tanken, och sen nåt kommer som en käpp i hjulet och allt bara säger kaboom och blir feeel. Då blir man så less.
Oavsett om det är en liten grej eller en stor. Oavsett om det är idagen eller resten av livet.
"Det blir inte alltid som man tänkt sig", nej det är väl okej men nån gång kunde det väl ändå bli det? Vid nåt enstaka tillfälle, om så bara några få, små gånger om året, kunde det väl gå vägen?
Hur ska man annars orka? Det är ju medgångarna som gör att man orkar med motgångarna. Men hur ska man orka gå i motvind om man aldrig får lite skjuts av medvind.
Okej, riktigt så illa kanske det inte är, inte alltid. Men ibland är det faktiskt så. Ibland är det bara en motbris, men det räcker gott och väl det. Undra om det finns nån som tänker "Fy fan vad bra livet går!" för jämnan? Eller i alla fall ett par dagar i rad? Den där räkmackan eller bananskalet eller vad man ska halka vidare på.
Ja, jag vet, det låter väldigt negativt men just för att det inte är en liten bris utan en hel storm nästan, då blir det så. Och vad ska man ha en blogg till om inte ösa ur sig sina problem och klaga och gnälla? Det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Men å andra sidan, så är det ju ingen som sagt nåt heller, så varför älta?

Nej, jag gör nog bättre i att utgå till min lilla spelvärld innan det blir läggdags och återkomma med mer gäldje och positivitet nästa gång.

Tjingeling!

Ropa inte hej än, vi har inte kommit över bäcken än.

Så kan man väl också säga det, och så sant är det. Man ska ju egentligen komma över innan man hojtar men ibland känns det ju bara så bra så man vill bara skrika ut över hela världen att nu står jag med vatten upp till knäna och snart är det klart. Sen drunknade man till lite och var tillbaka på första sidan. Ruta ett.
Jag tror man behöver bygga sig en båt, en liten eka, innan man kan ta sig över. Det är helt enkelt inte meningen att man ska kunna bara ha det bra, och att det sen bara är bra. Eller så behöver man ett bananskal, eller en räkmacka, att glida över på. Men annars är det nog omöjligt. Man måste ha tur i livet för att komma nån vart. Hårt arbete och bita ihop, det kommer man bara inget vart på.
Det man kan göra, innan man fått fatt på ett bananskal eller en räkmacka, det är väl att hitta nåt, eller någon, att torka sig med när man väl spolas upp på första sidan. Då slipper man ju i alla fall frysa.

Tjingeling!

Ibland känns livet bra. Inga problem och inget som stör. Det är sånna dagar man verkligen uppskattar livet.
Det spelar ingen roll om det är regn eller sol. Snö, hagel eller bara torrt. Dagen blir bara helt enkelt skit bra. Och man vill bara att resten av ens dagar ska fortsätta så.
Men efter solksken kommer väl regn, men då får man minnas dagen (eller förhopnningsvis dagarna) med solsken och le. Och bara vänta tills nästa solskensdag. Kanske kommer den redan imorgon?

"Vart fan är mitt band?" Har den lite i huvudet. Inte för att jag kan så mycket mer av låten än just den frasen, men det låter så fint så. Ja, man måste ju sjunga ut det man har i huvudet, precis som man talar ut om man har tankar där istället för låtar.

Nej, nu är det för trött för att tjata på mer, får återkomma med förhoppningsvis piggare tankar en annan dag.

Tjingeling!

Det är helt fantastiskt, jag är helt fascinerad av hur snabbt saker faktiskt kan gå om man har en dator som klarar det. Och att man bara behöver klicka en gång, så händer det man vill direkt. Man kan ha igång flera saker samtidigt utan att det känns som allt arbetar i kvicksand. Och texten är bara kursiv där den ska vara det. Så nu ser jag vad jag skriver, och hur jag skriver det.
Man blir ju bara så imponerad, jag skulle nog kunna sitta och bara klicka mig vidare på olika sidor för att se hur fort det går. Och just fenomenet att man bara behöver klicka en gång, det är ju helt otroligt.

Och nu när det går så snabbt, varför inte ta och beställa lite kläder? Eller bara kolla om inte annat. Titta på den ena, titta på den andra och sen helt enkelt titta på den ena igen. Det går ju så bra nu. Braaaa. Jag är bara så imponerad av att det är så lätt och snabbt, detta kommer nog hålla i sig ett par dagar så jag kommer nog babbla på om det här nu det närmsta. Eller i alla fall i resten av denna bloggen.

Det är så coolt, det är så coolt, det är så coolt, det är så coooolt! Jag är imponerad - som tusan.
Nej, nu räcker det, jag måste sitta och beundra snabbheten, smidigheten och helt enkelt bara skönheten.

Tjingeling!

Hur skönt kan det kännas att städa och tvätta? Det är ju lite sjukt egentligen, hur bra man mår när man varit duktig. Tvätta upp allt som bara ligger, diska all disk, städa och få fint.
Speciellt när våren står utanför och tittar in. Man kan öppna dörren och det blåser in skönt, man känner glädje av att lägga en blick utåt.
Okej, det är inte jätteskönt när man är ute, man får ju ha en jacka att värma sig i men snart kommer nog våren. När man kan titta ut och allt är grönt, solen skiner och man hör alla barn som leker. När det spritter i en bara för att få komma ut. I år ska vi väl ändå få ha sommar maj-oktober, för att ta igen för förra året?

Sen är ju faktiskt klockan eftermiddag också. Och det är fortfarande ljust ute, och lär vara ett tag till. Man får ju mer ork och är pigg längre då. Då gör det kanske inte så mycket om man går upp 11 och inte kommer igång förrän 13 för det är ändå flera timmar kvar av dagen. När ska det bli sommar på riktigt?

Dagen känns bara så bra när man fått så mycket gjort, så duktig man kan vara. Nästan så man borde få sig en klapp på huvudet. Man borde göra sånt oftare, och då bli nöjd med sig själv oftare. Och sova tidigare, ja det är bra.

Och förresten, toaletten är skinande ren, från fot till knopp, från golv till tak. Fiiiiint.

Tjingeling!

Man blir så gott rosig om kinderna efter man varit och aktiverat sig, man kanske skulle testat det innan?

Efter en timme i bassängen blir man rätt go. Ja, speciellt om man inte är van vid det. Och sen en stund i bastun, mmm. Nu sover man gott ikväll. Eller ikväll, alldeles strax faktiskt. Så skönt när man är trött för kroppen fått jobba, inte för att man sovit för mycket eller vad det nu kan vara.
Och sen när man väl lägger sig ner, kroppen bara stänger av. Gå och lägga sig nu kanske?

Nej, känner att jag inte har nåt med intressant att bidraga med idag så det får vara.

Tjingeling!

Inte för att jag har så mycket att säga egentligen, men nåt måste man väl göra med dagen?

Jag såg precis att eftersom min dator blivit lite koko och visar viss text, på vissa sidor, som kursiv (snedskriven) så är denna texten jag skriver också snedskriven. Vilket ju blir lite förvirrad om jag skulle vilja skriva kursivt ext så vet jag ju inte vad som är kursivt och vad som inte är. Inte hela världen, men jag har inte sett innan att den också skriver kurivt, det var spännande.
Det måste vara dagens stora upptäckt, eller tv:n då. Jag tror faktiskt att jag har sett fyra hela program i rad (bara för att Körslaget håller på i två timmar) och till och med ett i morse. Jag har återuppväckt tv:n och nu ska jag banne mig titta i veckan också! Det kommer ju massa bra grejer, bara man kommer ihåg att dom går och vilken tid och kanal.
Och ja, om man inte har nån som tjattrar i örat "Men guuuuud så pinsamt" eller hur dåligt filmat det är och så vidare. Jag är så tyst och rar när jag tittar så jag ska höra vad som händer, det är ju en fördel.

Nej, det blir en lätt blogg idag, får se när kreativiteten hoppar in och bara öser ner bra saker att skriva, men det var inte idag i alla fall. Kanske se en film?

Tjingeling!

Om alla andra gör det så borde det väl vara nåt bra, kan man tycka?
Så här kör vi:

Hej och välkommen till min blogg!
Med lite tur ska jag med viss regelbundenhet kunna uppdatera här om ditten och datten, eller kanske ingenting.
Läs, kommentera och kom tillbaka.

Då är det bara att vänta nu då.
Jaha, jag skulle skriva. Vänta då, strax.