jeinyn

Det är lite lustigt faktiskt. Pappa tycker en hel del mycket om att spela poker och gör det en hel del. Och finns det en klubb här som spelar poker lite då och då, har väl varit två gånger i år.

Det lustiga är, jag vet inte riktigt hur dom kom fram till det, men när pappa satt och spelade på nätet så visade det sig att han satt och spelade mot min chef, Carina. Och hennes ex, hennes kille och hans bror. Brosan som pappa dessutom jobbar "med", samma företag och samma sak men annat område.

Men så förra gången det var den här riktiga turneringen, så visade det sig att Carina också skulle vara med (pappa har varit med i typ två år) och det var lustigt och vi var lite elaka, kanske.

Men så tänkte jag ikväll, att vem ska jag heja på? Carina var grym förra gången och alla tappade hakan och hon kickade dom flesta. Även pappa. Så det sårade väl den manliga stoltheten lite och så berättade hon en hel del "hur det egentligen var" och sådär. Lite elakt, kanske. Men bara kanske, och lite.

Men så messade jag nu både chefen och pappan och frågade hur det gick. Chefen svarade att båda var ute. Pappa gick längre än henne, men hon tog sitt ex, sin kille och hans bror. Yeeeah!

Jasas: Det var ju samma kaka jag pratade om här om dagen, och vi hade inte ens smakat på den innan! Haha ja det hade varit illa om hon glömt det, lite panik och sådär med att få dit folk.

Anneli: Jasså, det är ett "välkänt" faktum? Haha ja, kan tänka mig.

---

Ja, här sitter hon som är lite koko i bollen. Hej, hallå och god dag!

Kunde inte somna och för en timme sen var det ju ingen idé att försöka, snart god morgon på riktigt ändå. Har haft historia lektion med Oscar i några timmar. Egentligen är jag totalt ointresserad, eller snarare så att jag tycker det är så tråkigt att bara sitta och läsa och rabbla. Att lyssna på Oscar där emot, kan jag göra i timmar!

...bevisligen! Haha! Trots att han var supertrött. Minns inte hur vi började men så kom vi in på Nord Korea med bomber, Andra Världskriget och de senaste krigen Finland varit med i. Nu minns jag inte vilket krig, kanske Kalla Kriget, som det var mycket i Kajaani, och det är ju därifrån delar av släkten kommer.

Lite skamligt är det ju ändå att jag inte vet nånting varken om släkten eller dom närmaste. Jag vet ju bara att farfar var ett... finnebarn? Minns inte vad dom kallades, men dom forslades ju hit för som i farfars fall, dom inte hade råd att ha honom och hans bror hemma. Men så blev han sjuk i polio och hamnade på sjukhus istället.

Han har berättat sen jag var liten att han låg på sjukhus i fyra år (om inte mer, men fyra tror jag) och fick inte ett enda besök och bara två år. Liten som jag var blev jag helt förskräkt och tänkte att hur kunde dom inte ens komma och hälsa på?! Nu vet jag ju, och förstår. Men det är ju den historian jag kan.

Tror att farmor var här en vända också (farfar är ju -36:a och farmor 37:a) för jag minns nåt om att hon "kom tillbaka" när hon var 18-19 år. "Men du kan alltid komma hem eller höra av dig om du får problem" hade hennes pappa sagt. Så fint, så varm i hjärtat blir man när man hör det. Inte undra på att hon är så fin, min farmor!

Men som jag sa till Oscar, jag har verkligen iiingen aning om vad som hänt med mummu och ukki (mummu är 37:a och ukki är 38:a) mer än att dom tog sitt pick och pack som gick i bilen, och flyttade hit. Men då var dom ju över 30 år. Farfar var skeppare, och kom på så sett hit igen. För han kom ju hem, till slut.

Får fråga mamma. Jag måste ju kunna berätta för mina barn också. För det var ju tydligen mäktigt och stort det som hände. 40.000 finländare som dog där i Kajaani, men 200.000 ryssar. Men Ryssland är ju något större än Finland så ändå var det inte lika stor förlust för Ryssland, och dom vann också. Men vi kämpade!

Eller ja, vi och vi. Jag var ju inte med men när vi pratade om det så kände jag mig varm i magen. Glad och stolt. Som Oscar gnäller över Sverige nationaldag, man vet ju inte allt eller knappt varför för det var så länge sen, men vi "firar" ju Finlands självstädighetsdag. Och då borde jag ju veta mer, för det betyder ju ändå.

Nej, jag får ta och lära mig så Oscar slipper lära barnen om mammas släkt. Han sa ju det att äntligen fick han lite släkt med historia och är ändå stolt över oss. Ja, snurrigt men genom att se hur häftigt han tycker att det är så förstår ju jag också att det är viktigt och något jag ändå borde lägga ner tid på att bry mig och lära mig om.

Och nej, inte bara för att jag bör och sådär, utan för att jag faktiskt är inresserad nu också. Framför allt om farmors, farfars, mummus och ukkis historier och så. Så mysigt att höra om vad dom gjort, innan dom blev dom dom är idag. Men så är det ju intressant och kul att lära sig om bakgrunden, varför det blev som det blev för dom.

Nej, nu ska jag sluta. Det bara sprudlar och jag ville prata mer men Oscar ville sova. Han får sluta veta så mycket så han kan berätta så mycket så jag kan fråga så mycket. Inte ofta han säger "vet inte", ibland blir det "jag tror" men oftast är det svar. I love! Så underbart, när man är så lost och koko själv.

Jaa, kul att innan vi gick konstaterade Karl och Oscar att det var så krångligt det här med pentagram så Oscar skulle minsann inte orka hjälpa till, pappa skulle få göra det själv. Okej sa jag, men du får ju säga det då. Vi kan ju inte gå dit och låtsas som det regnar liksom.

Så sa jag det till pappa, att det var krångligt. "Ja, jag släppte det. Jag ska bara ha fyra nu!" svarar han, haha! Tack, snällt. Skönt så sett, men ja. Lilla pappsen.

Men kakan vart uppskattad i alla fall, vilket var kul. Så det som vart över blev kvar hos dom, hah! När vi alla tagit en bit sa pappa att bara han fick ta en bit till, sen fick ingen röra kakan för resten skulle han ha imorgon, hah! Liiite torr blev den, inte lika seg och go som förra gången men fortfarande smaskens.

Sen blev det att vi blev kvar några timmar, hah! Vi var där runt 16.20 och pappa kom 10 minuter senare och Lena ytterligare 20 minuter senare. Viiid... Typ 20.15 började vi gå hem, hah!

Fick i alla fall kollat det med lampan över diskbänken så det ska vi fixa. Tydligen är det så att hyresgästen står för det. Men han visade i alla fall hur det funkar och att man skulle byta en till grej. Tändningsgrejen. För antingen är det lampan eller den som är slut. Tur att jag har honom!

Lite tråkigt är det faktiskt när två av mina favorit bloggare och vänner ligger lite på is nu. Hanna och Anneli. Eller ja, lite tunnt på uppdateringsfronten, i alla fall. Inte så att jag klagar eller så, jag är väl inte direkt rätt att göra det, hehe. Men jag ville bara påpeka att jag tycker det är tråkigt, för jag tycker om dom och deras bloggar.

Så, när ni är redo igen flickor, tar jag emot er med öppna armar!



....men tills dess, glöm inte att komma in hit och kommentera :p

När jag var inne hos Jasas hittade jag ett inlägg om Malin, och jag tänkte inte så långt när jag läste Malins inlägg, men Jasas fick mig att tänka lite.

Egentligen är det ju häftigt med en tjej på strax över 20 som utan problem lägger ut i sin blogg (med många läsare, dessutom) att hon nu använder sig av en rullstol. Jag kan tänka mig att den hjälper henne enormt mycket, och det ska ju inte vara nåt att skämmas över. Men jag kan också tänka mig, att många hade gjort det.

Som min farmor till exempel. Tanten är ju liksom över 70 bast, ingen som tycker det är konstigt om hennes kropp börjar bli lite trött och sådär. Och hon har ju lite problem med balansen ibland, och blir yr och vinglar till. Så doktorn har gett henne en käpp som hon kan ha med sig när hon är ute själv.

Men tar hon med sig käppen? Nej, hon skäms över att använda den så hon går inte ut om ingen annan är med henne, som hon kan ta stöd av om hon vinglar. Förutom när hon är ute med hunden. Så då sitter hon inne istället. Och om hon nu går ut, och vinglar till trots stöd, tror hon att alla tror att hon är full mitt på ljusa dagen.

Ne, lilla farmor, nu är det dags att du lär dig av Malin och plockar med dig din käpp och går ut när du vill och behöver. Du är gammal, men det kunde varit betydligt värre. Var glad för det du har och ingen tycker nåt varken om du vinglar eller går med käpp, så ut och rasta apostlarna och då menar jag nu!

Marina: Ja, jag känner lite att 15-20 så har det hänt massor, men det känns inte som det kommer hända nåt 20-25. Eller ja, nåt händer ju men inte på samma sätt, hehe.

Chathrine: Haha ja, du är ju något äldre. När du gick i nian började jag liksom grundskolan :p Haha!

Anneli: Blogg.se som strular - som vanligt. Så är det för mig hos dig också, så jag har börjat kolla nu innan jag trycker, så namn och det står med. Jag säger då det...

Ann-Louise: Om ändå sommaren ville komma tillbaka, om så för ett litet tag!

---

Jaha, Oscar sitter och mekar med sin stol. Hah, jag blev så förvånad. Hörde att han reste sig (inte så värst tyst stol) men registerade inte vart han gick eller vad han gjorde. Efter ett tag hörde jag att han satt då minsann inte vid datorn, så jag fick fråga vad han gjorde. Lagar stolen!

Haha, okej då. Hans gamla, gamla datastol (eller fåtölj) gick ju sönder, vi köpte ny. Sen pajade den nya så den inte gick att använda, så han fick gå tillbaka till sin gamla ont-i-rumpan-stol för den gick i alla fall att sitta i. Men nu hade han nog tröttnat, hittat felet och det låter som han försöker ordna det.

Sicken redig karl jag har!

Avslutning på badet idag då, lite sorgligt.
Vi vet ju inte om vi kommer få ha kvar "våra" barn. Vi kommer ha samma pass nästa termin, och eventuellt ett till om det behövs. Men nu får föräldrarna själv boka in tider och dagar så det kan ju hända att dom inte tycker söndag 17.25-17.55 och 18.00-18.30 är så kul tider och väljer annat, av förhoppningsvis bara den orsaken.

Men, det lät som att många ville ha oss kvar, iih!
Lite rörd blev man ändå, och att det var sista gången man kanske såg vissa. Dom är ju så himla goa hela gänget, eller gängena. Det är det som är värt mest med detta, dom goa barnen. Men, vi får hoppas att så många som möjligt kommer tillbaka till höst, om cirka tre hela månader!



Dessutom hade föräldrarna varit så otroligt gulliga och köpt oss presenter - i båda grupperna! Blommorna kom från den första och chokladen från den andra. Mamma mia, gullföräldrar, till gullungar!!

Anneli: Men Anneli då...! Hur noga läser du min blogg egentligen :p Står lite halvt bara i inlägget om julafton, men annars är jag faktiskt inte säker på att jag nämnt det så, direkt. Så det är väl okej, hehe.

---

Ne, det är ju så att Oscar har fem syskon.

Douglas som nyss fyllde 30 som jag träffat en gång. Han bor inte direkt nära Västervik och kommer bara "hem" två-tre gånger per år för övriga 360 dagar jobbar, jobbar och jobbar han.
Johanna som blir 29 i år som återigen bor i Västervik. Tror hon är världens stoltaste moster som jobbat med mängder olika grejer och har tycken och tänken om allt.
Malin har fyllt 27 i år som då är mamma till Algot på lite över ett och ett halvt år, och nu Alfred några timmar gammal. Tillsammans med Micke sen mer än 10 år tillbaka.

Sen kommer Oscar på 21, som startar kull nummer två. Dom tre första tillhör kull nummer ett, om ingen hängde med i det. I och med att det skiljer lite, i åldrarna.
Fannie fyller 20 i år, så hon är lika gammal som mig. Hon är lite som "alla 20-åringar", träffar kompisar, sitter vid datorn, pluggar och försöker komma på vad hon ska göra med livet.
Karl fyller 18 här i dagarna och är lik sina bröder i det att han är en spelnörd, hah. Han är en riktigt smart kille som kan gå hur långt han vill och orkar.

Iiih :D Fick precis höra att Malin, Oscars syster, fått en liten Alfred igår/i natt/idag!

Pappa Micke hade ringt för en liten stund sen, men eftersom det var Oscars lillebror som berättade det för Oscar hade han ju noll info, hehe. Jag frågade när han kom, fick till svar att Micke ringde nyss.

Så mamman hade rätt, det blev en pojk till. Algot och Alfred.


Här försöker jag lägga in bilder på mamma, pappa och storebror men blogg.se vill verkligen inte, så jag får se om det går lite senare, men jag har i alla fall försökt!

Jasas: Haha jag som försöker spåna i din önskan om film, men visst jag tar hellre en kjol-bild! Så fort jag får hem kameran vi glömde hos mamma i helgen.

---

Haha, nu är kvällen gjord! Hittade världens goaste film, på världens goaste familjen Eriksson, hos världens goaste Hanna. Jag önskade för ett tag sen en film i detta stuket och jag är mer än nöjd!
Helgoa är dom, och bjuder totalt på sig själva. Eller ja, Mio och Hanna i alla fall, haha! Sen att Mio börjar filmen med att charma loss totalt, ja men det gör ju inte det hela sämre!

Jag förstår, ni vill också se. Tryck HÄR!

Det var lite lustigt igår faktiskt. Vi har fått ett inbjudningskort till (ingifta) morbrorns 50-årskalas och så hade jag tänkt säga till mamma att hon kunde väl svara att vi kommer, när hon svarar för dom, men glömde det hela tiden igår.
Och varför han skickade kort var just för att det var 50 så det blir antagligen lite större än bara släkten så då ville dom väl ha koll på vilka som fått och svarat och sådär. Inte så att vi gör så till alla kalas, hehe.

I vilket fall så var vi ju hos mamma igår och ringer det och ingen annan är i närheten eller kan svara så gör jag det. Och igår stod mamma och göra med nåt så jag gick och svarade. Moster blev något chockad, haha.
Men, så fick jag passat på att tacka ja när jag ändå hade henne på tråden. Så näst, nästa helg är det 50-års partaj igen (tredje för mamma och Anders dock). Och i krokarna fyller väl svärmor 50 också.

Jag vet inte om ni orkar läsa igenom alla listor (nu blev det dessutom väldigt många, för Hannas skull ifall det var nåt nytt) men det står väldigt mycket om Finland. Eller en hel del och det är verkligen bara dit jag vill åka nu.

Jag mår så bra när jag är där och jag älskar att vara där och träffa alla släktingar och allt. Skulle så gärna ta med Oscar på semester dit så han fick se det som jag ser det. Vi var ju där våran första sommar tillsammans, men då var det på begravning så det var ju inte speciellt skönt eller så.

Men där kan jag gå och ladda batterierna och bara ha det bra. Basta, bada, äta krov, sitta framför brasan, sova, skratta, promenera, måla, fiska och allt som bara är lugnt och skönt. Jag vill tillbaka till Finland.

Ja, vad gör man när man går upp? Jo, man kolla hur det går med branden. Och jag kan säga att det ser inte bra ut. Eller det beror väl på hur man ser det, men nu är det 500 hektar som förstörts istället för 300 när det började, dom ska så sett försöka släcka det idag med eftersläcknings arbetet kommer hålla på i ytterliggare en vecka.

Dessutom känner mamma och Anders en som har skog där uppe, och det låter nästan som att det till största del är hans skog som brunnit ner, tyvärr. Även om han inte livnär sig på skogen (som vid alla orkaner och sådär) så är det ju pengar till barnens framtid, så det är ju jättetråkigt och hemskt. Så typiskt liksom.

Men, det går åtminstonde åt rätt håll, låter det ju som.

Världens vackraste och bara min <3

Lyssnade precis på radio för att få lite bättre besked. Frågade mamma innan och hon sa att vid 9-nyheterna hade dom sagt att det inte var kontrollerat. När jag kommer upp och berättar det för Oscar säger han att han lyssnat p sändningen från 8.30 och då sa dom att det var kontrollerat.

Men nu vid halv sa dom att det var kontrollerat men dom räknade med att det skulle blossa upp eftersom det brukar blåsa mer på morgonen (eller nåt sånt). Runt 30 (tror jag läste 33 i Aftonbladet?) människor är evakuerade från 15 hem men inga skadade eller byggnader som tagit eld än.

Runt 200 hektar skog som brinner och dom vet inte varför. Men det märks ju att det är stort när det brunnit sen säkert 16-17 igår eftermiddag. Och än är det inte släkt.

Jasas: Jaa, jag tänkte att jag får ju visa att jag var med också, hihi.

---

Usch, det är så läskigt. Det är skogsbrand här i närheten så fortfarande är himlen grå av rök.

Vi började märka det igår innan vi skulle ut. Jag trodde först att det var regnmoln för det var helt grått på ett ställe. Sen gick vi ut och jag minns inte om det var mer än fem-sex gånger vi hörde sirener men såg inget. Vi började prata om att det kanske var brand men eftersom vi inte kände nån lukt släppte vi det.

När vi var på väg hem var hela himlen grå så vi trodde trots allt att det var regn, för fortfarande kände vi ingen brandlukt. Lite senare kollade Oscar ändå och det visade sig att det visst var en brand, och inte allt för långt här ifrån. Inte så att det var nån fara eller så, men ändå nära. Nära mamma framför allt, men inte fara där heller.

Efter ett tag gick det knappt att andas här inne för röken kom in. Stängde fönstrena "åt det hållet" som vi tänkte på och undrade sen varför det fortsatte lukta och kom på att köksfönstret var öppet. Vid 22 igår var det fortfarande inte under kontroll, vilket var lite läskigt. Vad ska hända liksom?

Så gick jag upp här idag och tänkte jag skulle kolla läget och så. Och vad ser jag då? Jo men branden är fortfarande inte under kontroll..! Och med lite tanke bakom så vet jag ju det eftersom himlen fortfarande inte är helt ren och det luktar inte jättegott. Men varmt är det, men dom råder att ha fönster och dörrar stängda trots att det inte är nån fara.

Vad glad jag blir! Thor är tillbaka hos sin mamma..!! Även om de fortfarande är kvar i Guatemala så är de nu tillsammans. Skönt att i alla fall ett fall till (i alla fall snart) löser sig!

Och så blir det så jobbigt när man läser att pappan inte ångrar sig, för det är ju så svårt att veta vem som talar sanning och vem som ljuger. Det är ju bara dom två som vet, men för Thors skulle hoppas jag verkligen att hans mamma talar sanning och att dom nu kan återgå till ett bra och normalt liv, tillsammans.

Hah, jag pratade med Carina precis! Hon hade frågor om en gemsam kund, ifall jag kom ihåg nåt annat eller annorlunda än det hon kom ihåg och sådär, så inget blir tokigt.

Och så kollade hon så jag hade koll på allt till imorgon. Tider och allt sånt där. Jajjemen. Ja men bra, då ska jag inte lägga mig i, svarade hon, hah! Ne, låt bli det!

Nu blev jag lite rastlös. Maten blev i vilket fall mega god! Blandade ut lite ost för att den skulle bli tjockare och mm-mm vad gott jag gjorde! Smaskens som bara den!