Historia
Jasas: Det var ju samma kaka jag pratade om här om dagen, och vi hade inte ens smakat på den innan! Haha ja det hade varit illa om hon glömt det, lite panik och sådär med att få dit folk.
Anneli: Jasså, det är ett "välkänt" faktum? Haha ja, kan tänka mig.
Ja, här sitter hon som är lite koko i bollen. Hej, hallå och god dag!
Kunde inte somna och för en timme sen var det ju ingen idé att försöka, snart god morgon på riktigt ändå. Har haft historia lektion med Oscar i några timmar. Egentligen är jag totalt ointresserad, eller snarare så att jag tycker det är så tråkigt att bara sitta och läsa och rabbla. Att lyssna på Oscar där emot, kan jag göra i timmar!
...bevisligen! Haha! Trots att han var supertrött. Minns inte hur vi började men så kom vi in på Nord Korea med bomber, Andra Världskriget och de senaste krigen Finland varit med i. Nu minns jag inte vilket krig, kanske Kalla Kriget, som det var mycket i Kajaani, och det är ju därifrån delar av släkten kommer.
Lite skamligt är det ju ändå att jag inte vet nånting varken om släkten eller dom närmaste. Jag vet ju bara att farfar var ett... finnebarn? Minns inte vad dom kallades, men dom forslades ju hit för som i farfars fall, dom inte hade råd att ha honom och hans bror hemma. Men så blev han sjuk i polio och hamnade på sjukhus istället.
Han har berättat sen jag var liten att han låg på sjukhus i fyra år (om inte mer, men fyra tror jag) och fick inte ett enda besök och bara två år. Liten som jag var blev jag helt förskräkt och tänkte att hur kunde dom inte ens komma och hälsa på?! Nu vet jag ju, och förstår. Men det är ju den historian jag kan.
Tror att farmor var här en vända också (farfar är ju -36:a och farmor 37:a) för jag minns nåt om att hon "kom tillbaka" när hon var 18-19 år. "Men du kan alltid komma hem eller höra av dig om du får problem" hade hennes pappa sagt. Så fint, så varm i hjärtat blir man när man hör det. Inte undra på att hon är så fin, min farmor!
Men som jag sa till Oscar, jag har verkligen iiingen aning om vad som hänt med mummu och ukki (mummu är 37:a och ukki är 38:a) mer än att dom tog sitt pick och pack som gick i bilen, och flyttade hit. Men då var dom ju över 30 år. Farfar var skeppare, och kom på så sett hit igen. För han kom ju hem, till slut.
Får fråga mamma. Jag måste ju kunna berätta för mina barn också. För det var ju tydligen mäktigt och stort det som hände. 40.000 finländare som dog där i Kajaani, men 200.000 ryssar. Men Ryssland är ju något större än Finland så ändå var det inte lika stor förlust för Ryssland, och dom vann också. Men vi kämpade!
Eller ja, vi och vi. Jag var ju inte med men när vi pratade om det så kände jag mig varm i magen. Glad och stolt. Som Oscar gnäller över Sverige nationaldag, man vet ju inte allt eller knappt varför för det var så länge sen, men vi "firar" ju Finlands självstädighetsdag. Och då borde jag ju veta mer, för det betyder ju ändå.
Nej, jag får ta och lära mig så Oscar slipper lära barnen om mammas släkt. Han sa ju det att äntligen fick han lite släkt med historia och är ändå stolt över oss. Ja, snurrigt men genom att se hur häftigt han tycker att det är så förstår ju jag också att det är viktigt och något jag ändå borde lägga ner tid på att bry mig och lära mig om.
Och nej, inte bara för att jag bör och sådär, utan för att jag faktiskt är inresserad nu också. Framför allt om farmors, farfars, mummus och ukkis historier och så. Så mysigt att höra om vad dom gjort, innan dom blev dom dom är idag. Men så är det ju intressant och kul att lära sig om bakgrunden, varför det blev som det blev för dom.
Nej, nu ska jag sluta. Det bara sprudlar och jag ville prata mer men Oscar ville sova. Han får sluta veta så mycket så han kan berätta så mycket så jag kan fråga så mycket. Inte ofta han säger "vet inte", ibland blir det "jag tror" men oftast är det svar. I love! Så underbart, när man är så lost och koko själv.
Anneli: Jasså, det är ett "välkänt" faktum? Haha ja, kan tänka mig.
Ja, här sitter hon som är lite koko i bollen. Hej, hallå och god dag!
Kunde inte somna och för en timme sen var det ju ingen idé att försöka, snart god morgon på riktigt ändå. Har haft historia lektion med Oscar i några timmar. Egentligen är jag totalt ointresserad, eller snarare så att jag tycker det är så tråkigt att bara sitta och läsa och rabbla. Att lyssna på Oscar där emot, kan jag göra i timmar!
...bevisligen! Haha! Trots att han var supertrött. Minns inte hur vi började men så kom vi in på Nord Korea med bomber, Andra Världskriget och de senaste krigen Finland varit med i. Nu minns jag inte vilket krig, kanske Kalla Kriget, som det var mycket i Kajaani, och det är ju därifrån delar av släkten kommer.
Lite skamligt är det ju ändå att jag inte vet nånting varken om släkten eller dom närmaste. Jag vet ju bara att farfar var ett... finnebarn? Minns inte vad dom kallades, men dom forslades ju hit för som i farfars fall, dom inte hade råd att ha honom och hans bror hemma. Men så blev han sjuk i polio och hamnade på sjukhus istället.
Han har berättat sen jag var liten att han låg på sjukhus i fyra år (om inte mer, men fyra tror jag) och fick inte ett enda besök och bara två år. Liten som jag var blev jag helt förskräkt och tänkte att hur kunde dom inte ens komma och hälsa på?! Nu vet jag ju, och förstår. Men det är ju den historian jag kan.
Tror att farmor var här en vända också (farfar är ju -36:a och farmor 37:a) för jag minns nåt om att hon "kom tillbaka" när hon var 18-19 år. "Men du kan alltid komma hem eller höra av dig om du får problem" hade hennes pappa sagt. Så fint, så varm i hjärtat blir man när man hör det. Inte undra på att hon är så fin, min farmor!
Men som jag sa till Oscar, jag har verkligen iiingen aning om vad som hänt med mummu och ukki (mummu är 37:a och ukki är 38:a) mer än att dom tog sitt pick och pack som gick i bilen, och flyttade hit. Men då var dom ju över 30 år. Farfar var skeppare, och kom på så sett hit igen. För han kom ju hem, till slut.
Får fråga mamma. Jag måste ju kunna berätta för mina barn också. För det var ju tydligen mäktigt och stort det som hände. 40.000 finländare som dog där i Kajaani, men 200.000 ryssar. Men Ryssland är ju något större än Finland så ändå var det inte lika stor förlust för Ryssland, och dom vann också. Men vi kämpade!
Eller ja, vi och vi. Jag var ju inte med men när vi pratade om det så kände jag mig varm i magen. Glad och stolt. Som Oscar gnäller över Sverige nationaldag, man vet ju inte allt eller knappt varför för det var så länge sen, men vi "firar" ju Finlands självstädighetsdag. Och då borde jag ju veta mer, för det betyder ju ändå.
Nej, jag får ta och lära mig så Oscar slipper lära barnen om mammas släkt. Han sa ju det att äntligen fick han lite släkt med historia och är ändå stolt över oss. Ja, snurrigt men genom att se hur häftigt han tycker att det är så förstår ju jag också att det är viktigt och något jag ändå borde lägga ner tid på att bry mig och lära mig om.
Och nej, inte bara för att jag bör och sådär, utan för att jag faktiskt är inresserad nu också. Framför allt om farmors, farfars, mummus och ukkis historier och så. Så mysigt att höra om vad dom gjort, innan dom blev dom dom är idag. Men så är det ju intressant och kul att lära sig om bakgrunden, varför det blev som det blev för dom.
Nej, nu ska jag sluta. Det bara sprudlar och jag ville prata mer men Oscar ville sova. Han får sluta veta så mycket så han kan berätta så mycket så jag kan fråga så mycket. Inte ofta han säger "vet inte", ibland blir det "jag tror" men oftast är det svar. I love! Så underbart, när man är så lost och koko själv.
Kommentarer
Trackback
