Dagens tankar

Idag tänker jag tänker jag på min ukki/morfar som ligger på operationsbordet för att fixa med hans hjärta så vi får ha kvar honom här ännu lite längre.

Sen tänker jag på mamma som ska få sin fot (förhoppningsvis) fixad efter ett halvårs problem.

Stackars vovven

Är det nån som kommer ihåg att jag skrev om grannens hund som skäller och skäller? Minns inte när men måste varit nån gång tidigare i år?

Vet inte om det är varje (var?)dag eller om jag kopplar bort det emellanåt för det har liksom blivit en sån vana nu. Men så hörde jag stackarn nu precis. Och kom på att jag ska börjar försöka kolla om det är runt samma tid den skäller, för då kanske det finns nån anledning till det. Kan ju vara så sett nån som är hemma på lunchen och rastar den, sen skäller den när den blir ensam.

Och det är ju egentligen inte det att det stör för det är inte länge den skäller och så högt är det ju inte men jag tycker ju synd om hunden som står där nere och skäller och skäller. Det borde vara sportlov nu men barnen kanske inte är hemma för det. Man måste ju inte sitta hemma hela lovet, menar jag. Ja, får se vad det blir i fortsättningen, om jag ens hör den mer.

Stackars vovven

Är det nån som kommer ihåg att jag skrev om grannens hund som skäller och skäller? Minns inte när men måste varit nån gång tidigare i år?

Vet inte om det är varje (var?)dag eller om jag kopplar bort det emellanåt för det har liksom blivit en sån vana nu. Men så hörde jag stackarn nu precis. Och kom på att jag ska börjar försöka kolla om det är runt samma tid den skäller, för då kanske det finns nån anledning till det. Kan ju vara så sett nån som är hemma på lunchen och rastar den, sen skäller den när den blir ensam.

Och det är ju egentligen inte det att det stör för det är inte länge den skäller och så högt är det ju inte men jag tycker ju synd om hunden som står där nere och skäller och skäller. Det borde vara sportlov nu men barnen kanske inte är hemma för det. Man måste ju inte sitta hemma hela lovet, menar jag. Ja, får se vad det blir i fortsättningen, om jag ens hör den mer.

Stackars lilla späckhuggare

Jag hamnade på Miami Ink och jag vet inte varför men två av killarna var på zoo med en skolklass rätt små barn. Och så tittade dom på en späckhuggare som showar.

"Häftigt att dom tittar på samma späckhuggare om jag såg på 70-talet!" säger ena killen. Och så tänkte jag att det är ju 30-40 år sen, den stackars späckhuggaren har simmat runt där och hållt på med det så länge. Så jag var tvungen att kolla hur länge en späckhuggare kunde leva. Runt 50 år om det var en kille men detta var en tjej så runt 90 år då. Så hon har ju gjort det halva sitt liv.

Men frågan är, kan man föda upp ett sånt djur, så hon aldrig vart fri? För när jag satt där och tyckte synd om henne tänkte jag på våra djur. Det är klart dom varit lyckligare om dom varit uppe i bergen och fått hoppa och skutta men just våra fyra känner ju inte till nåt annat än att sitta i bur. Dom har aldrig varit fria och hade dom varit det hade dom nog aldrig funnits. Inte just dom som dom är idag i alla fall. Och man vet ju inte om dom överlevt, naturen rensar ju.

Dom lider ju inte här. Då hade det ju varit en annan sak. Men som späckhuggaren, hur vet man att hon inte lider av att inte vara i det fria, om det så var 40 år sen man fångade henne? Ja, man kan inte hjälpa alla eller ens göra nåt åt så mycket men man kan ändå fundera och i alla fall lägga en tanke till dom. Och ta väl hand om dom små (eller stora) djur man har fått lyckan att ha hos sig.

Det man inte minns själv minns chefen

Söta Carina ringde igår också, jag blev så glad. Jag hade lite halvt glömt bort det själv men hon kom minsann ihåg! Hon skulle påminna mig om att jag jobbar imorgon och säga nåt mer som hon skulle återkomma med (hon är lika bra på cliffhangers som Jasas, fast utan att vara riktigt medveten om det. Carina alltså) .

Sen påminde hon mig om det jag nästan glömt. För ett tag sen när mamma, Anton och Anders var inne hittade han en grej som han bara woooooow men vi alla tyckte att det var lite väl högt pris så jag skojade att när han räknar ut hur mycket den kostar med personalrabatt, då ska han få den. Ja, jag är elak men helt omöjligt hade det inte varit.

I alla fall så är den på rea nu så det blir ett riktigt, riktigt bra pris nu! Så jag ska köpa den i julklapp till honom men när jag kom i söndags hade dom tagit slut! Men så kom det fler på leveransen denna veckan och Carina frågade vilken han ville ha och la undan den till oss. Jag säger då det, den där chefen. Jag har verkligen sån tur!

Så imorgon blir det ännu mer shopping. Tror nästan jag handlat varje gång jag jobbat de senaste månaderna. En gång i veckan i alla fall. Och nu ska jag skriva en lista för trots att jag handlat såpass så har jag glömt massor varje gång, hah! Och så vill man ju inte hålla på att hatta så man tar ju gärna lite mer på en gång. Ja, hoho är det nån hemma?

Just for you, intresseklubben!

Jag fick ett SMS från pappa förut: "Grattis på min dag" stod det. "Var så god!" svarade jag.

Vi ska dit imorgon och "fira". Han, hans sambo, hennes syster och hennes man har varit och bowlat i Norrköping fredag-söndag. Ja, alltså dom bowlade kanske igårkväll men dom tog en minitripp till Norrköping för Lenas syster hade aldrig varit där så dom passade på att komma utanförväggarna lite. Norrköping som är så spännande, yeah. Oscars syster har ju bott där, nu bor dom en bit utanför, och vi byter buss där ibland.

I vilket fall tänkte dom nog titta förbi Lenas mamma på vägen hem så dom skulle väl bli rätt sena, lät som dom tänkt börja dra sig från Norrköping vid 12 och sen är det ju runt 4 timmar hem, beroende på om man stannar och sådär. Och vi har ju badet ikväll så det blev lite ont om tid när det tva 30-40 minuter att gå hem också. Så vi sa att vi tar det imorgon. Dom skulle vara lediga då också så då kan vi ju komma efter Oscars skola.

Dessa barn, dessa barn!

Jag och Oscar skrattade en hel del genom samtalet mellan Anton och hans kompis tidigare. Vilket Anton uppfattade och även informerade sin kompis om: "Nu sitter dom här och skrattar i bakgrund. Dom... Min stora syster alltså."

Och när dom pratat lite tider och sådär och platser så vänder sig Anton till mig och säger "Jenni, jag måste ringa pappa!" och jag kopplar varför och frågar: "Ska du ringa nu? För att fråga om du får leka? Det är jaaag som bestämmer nu" och blev lite mallig, haha! Och han förklarade för sin kompis att han inte behövde ringa sin pappa för det var hans storasyster som bestämde. Dom sa nåt och sen vände han sig till mig igen: "Jenni?!" och jag vände mig mm:ande mot honon. Till telefonen säger han: "Det går bra! Går det bra för din mamma och pappa?"

Sen fick jag ju fråga vad som blev bestämt och det visste han inte riktigt, mer än att dom skulle hem till kompisen (under en stund i samtalet lät det som dom skulle ses nån annanstans). Livet blir ju lite mer spännande så.


Nu är han dock hemma, så vi spelar Toy Story och sen ska jag och Oscar äta tacogratäng. Dom hade ätit tacos hos kompisen så han var inte så han var inte så hungrig. Inte ens tachochips ville han ha för det hade han ätit många av där också. Jaha, tack för den? Men nu är han i alla fall hemma, lillskrutten!

Totalt dissade

Eleonore: Mja, inget jag äter men lätt för dom som gör det, hehe.





Det var värst vad populära vi var då, schyrre. Ett nummer jag inte kände, men som var härifrån, ringde men jag hade missat det för telefonen var på ljudlöst. Ville inte ringa upp så jag tänkte att om det var viktigt så ringer dom igen. Och det gjorde dom, så läskigt.

Det var Antons kompis som ville leka. Så dom bestämde att dom skulle leka där, det var typ det. Inte när eller hur länge så vi klädde på oss gick eftersom klockan ändå var 16 och jag kollade med pappan att det var meningen att han skulle komma direkt, och det var det som tur var.

Så vi vandrade hem igen för att vandra vidare till Ica och handla och nu väntar jag på att pappan ska ringa och säga att han ska köra hem Anton igen. Hoppas han har lekt av sig ordentligt, hehe. Han frågade vilken tid jag ville ha tillbaka Anton, "När han eller ni tröttnat blir bra" svarade jag. Dels "kan" jag inte sånt och för min del gör det inte så stor skillnad när han väljer att komma igen.

Känns lite tokigt bara, hehe. Men han kommer nog snart så blir det lite Wii- och Körslaget mys. That's nice. Sen åker han tidigt som attans imorgon, 10.30 har han fotbollsträning men innan dess ska han säkert vara vaken. Nu, mera Gossip Girl!

Följa farmor

Jag stod och diskade nyss och kom att tänka på min farmor. Hon har så mycket för sig och det finns så mycket runt mig som får mig att tänka på henne. Och det gör jag så gärna, vi har haft mycket kul och jag kan nog inte komma på ett tillfälle med farmor som jag känt mig obekväm eller inte helt 100.

Men det var inte det jag tänkte, så mycket. Mer sånt som hon gör, som förmodligen pappa tagit efter från henne, som jag sen tagit efter. Smågrejer men som är farmor för mig.

Till att börja med så är det farmor som klipper "hål" i locket till smöret, så man kan ha smörkniven i paketet när det står i kylen. Pappa gör det ibland och reagerar inte om man gör så hemma hos honom. Mamma tycker man är koko snurr i bollen och förstår liksom inte grejen. Fråga farmor, säger jag.

Och osten. Mamma blir fullkomligt galen när man hyvlar av minst ett lager uppepå osten och tar bort kanterna. Och hon gör det inte själv. Men pappa gör det och det har väl slått igenom för jag tycker inte om ost med kanter. Och så var jag hos farmor och skrek "DET ÄR DU SOM GÖR DET!" och hon tittade på mig och fattade ingenting. Det är därifrån det kommer, så fick jag förklarat det för mamma.

Eller lägga patians. Farmor har alltid gjort det och jag vill ju göra som farmor. "Neeej Jenni, det är farmors patians!" skriker hon när jag pekar vad hon kan göra när hon tänkt för länge. Och nu kan man spela på datorn, precis som farmor. Goa farmor, min farmor. Vem som helst får låna.

Hela helgen

Jasas: Tack, vad söt du är! Kommer hääär!

Anneli: Haha vad golligt, ska försöka sprida lite ljus och värme här nu!

Marina: Nej, inte förrän på torsdag vad jag vet nu.





Ja jag kan faktiskt börja med att förklara eller ursäkta mig med att blogg.se inte varit min vän i helgen. Jag har faktiskt försökt logga in nån gång men sidan kom inte fram.


Helgen har varit toppenmysig! Anton kom hit rätt tidigt, vid 10-11 om jag inte minns helt fel. Började så klart att spela Wii och jag gick mest runt och mös eftersom vi inte hade nåt bråttom eller så. Malin kom sen och lämnade kläder som hon rensat till Anton och dessutom en spelstol som Jessica hade tänkt slänga! En del sliten men dom har ju använt den och fungerade så det tackar man ju verkligen inte nej till!

Sen möttes vi på Ica faktiskt. Hon skulle ändå ner och handla och vi skulle ju ha med oss lite gott till bion. Hem igen en liten stund för att göra oss iordning och så iväg. Gick rätt snabbt in och vi hade precis lagom tid. Oscar började innan tjata om att vi kanske inte skulle hinna men det gick som räls. Vi hann allt och fick till och med vänta ett par minuter innan vi fick gå in, grejt!

Filmen var väl dock sådär. Lite konstig för att vara barnfilm och mycket sorgligt och hemskt. Och dom använde inte 3D så bra och mycket som man hoppats. Reklamen innan var roligare med 3D:t än själva filmen. Men den var helt okej ändå och vi skrattade en hel del. Vi ska se den på engelska sen, Disney har ju en förmåga att vara så mycket bättre på engelska och dom nya filmerna kan jag se på engelska. Så vi får se.

Vi stannade på McDonald's på vägen hem, vilket var tur. Anton höll på att somna efter 3 minuter på bussen men så "hotade" jag honom att om han somnade blev det inget McDonald's och då höll han sig faktiskt vaken, hah! Men klockan var 18.20 och somnar han då i en halvtimma så är det ju bara lycka till att få honom att sova under natten sen. Efter powernap:en på vägen in också så.

Hem igen och vi spelade lite Wii innan jag hoppade in i sovrummet för att titta på Körslaget. Oscar kom också in efter en stund och sen Anton så det var riktigt mys. Tillhör ju inte direkt vanligheterna att ligga så och mysa med honom, det gjorde helgen. Så en stund före 22 la vi oss och läste i boken han fick från McDonald's och vi somnade båda två. Så gott att somna ordentligt i tid. Oscar satt och spelade så vi bredde ut oss.

Var lite brötigt och trångt men vi överlevde. Hellre lite trångt än övervarmt. Som det blir när man ligger tre under ett dubbeltäcke, där den i mitten svettas för dom två värmeelementen hon har på var sida om sig. vid 6.40 gick Oscar och Anton upp och jag fick sova till 8 eftersom jag glömt stänga av mitt larm och då kom Anton in och väckte mig. Lite mys igen, till Bumbibjörnarna.

Sen får jag nog säga att dagen var toppenmysig en bra bit in. Vi åt frukost, spelade alle sammen och när vi var på väg upp fastnade vi framför YouTube och busade. Filmade lite så jag får se om det blev nåt som man kan visa upp. Sen traskade vi upp till mamma för att äta lunch och stannade där tills det var dags för badet. Samtidigt som Anton skulle cykla till en kompis kom grannens barn med jultidningar.

Jag som var sugen på att köpa "riktiga" jultidningar men det kändes ännu lite bättre när det var Pandaförsäljning (eller vad man kallar det?) som stödjer WWF. Så jag köpte en sån hållare för löste med kopp till (vi har ingen, för vi dricker aldrig löste) och... JO! Sånadär påsar för metall, papper och plast eller nåt sånt. 69 spänn för tehållaren och 99 för tre påsar och fyra-fem kronor från varje gick till WWF - dagens goda gärning!

Killen som sålde var jätteglad för han hade sålt bra förra året och trodde minsann han sålde bättre i år. Och det är ju positivt när det är för nåt bra. I vilket fall så åkte vi till badet sen och ja... vi får bli hårdare på det här med att bråka och störa så vi får lite ordning för det tar ju bara tid från dom själva och alla andra. Så vi får se nästa söndag vad det blir av allt. Det löser sig alltid.

Har varit ett väldans flängande på nåt sätt, dörren har varit som en svängdörr - in och ut, in och ut. Men så himla mysigt också, nåt att leva på resten av tiden. Som sagt, precis vad jag behövde! Riktig batteriladdning - mer sånt åt folket! Och åt mig och oss så klart. Nu näst, frukost! Mastig uppdatering gör en hungrig!

Den stora lille

Min bror håller verkligen på att bli stor. Tiden bara springer iväg, det är rätt skrämmande egentligen.

I fredags var han på sitt första disco. Hur stort är inte det då? Jag minns hur det var på discona och nu springer han på sånt. Det roliga var bara att när jag frågade vad dom gjort så berättade han först att dom hade massa saker man kunde köpa, som chips och popcorn och sånt. Det var det viktigaste, haha!

Och så hade det varit nån danslek, det var det enda om dans jag hörde. Fast mamma skvallrade innan att det verkade som Anton inte hade haft nåt emot att dansa med tjejerna men eftersom inga utav kompisarna vågade göra det så ville inte han heller göra det. Så är det väl i den åldern. "Det kommer väl sen" sa mamma.

O NEJ! Killarna sitter oftast och tittar på medans tjejerna dansar i grupp tillsammans vill jag minnas. Möjligtvis om några var ihop så dansade dom nån dans när det var tävling men annars inte. Fast hon menade att det kommer sen att man kommer på att man kan umgås med tjejer, och även om kompisarna inte vill.

Det får vi ju hoppas. Eller ja, så är det ju och redan nu har han ju inga problem med tjejer, så det löser sig säkert.

En död kommer sällan ensam

Nu är vi uppe i tre runt omkring.

Låt det vara nog nu.

Två sidor av samma händelse

Chathrine: Haha, äran är väl en fin pokal i sin låtsashylla?

Anneli: Nej, det brukar ju tyvärr vara så. Sist så var det den ena efter den andra som droppade, inte bara såna som stod mig nära eller som jag kände dock. Samma dag som jag fick reda på det, i torsdags, var en kollega på begravning. Hoppas det räcker där.

Jasas: Tack och tack!





Ja jag försöker tänka på annat. Även om jag inte minns när jag sist träffade honom, eller ens att har har träffat honom så är det så jobbigt när nån i familjen försvinner. Inte minst när det är bland de äldre, jag blir varje gång uppmärksammad om att det snart kan vara mina gamla som står på tur.

Dagen på jobbet gick bra ändå. Efter ett tag lyckades jag koppla bort och tänka på jobbet. Var rätt skönt. Gick dock inte ner till farfar för jag kände att jag inte kunde stå där nere och gråta, vilket jag hade gjort. Men farmor var ute när jag gick hem så jag fick höra lite mer. Även om det var väntat, eller mer att han varit sjuk i två år och man egentligen inte borde bli förvånad, så blev den en sån chock.

Men livet går vidare. För de närmsta som varit där, hans fru framför allt men även hans son, är det ju så klart jättejobbigt men samtidigt en slags lättnad för att slippa allt jobb. Även om jag inte tvivlar en sekund på att hon valt att fortsätta kämpa och driva vidare, om hon bara fick ha kvar honom här.

Nu ska här handlas och ätas innan det är dags för bad igen. Och så får vi ta en dag i taget och se vad som händer med allt. Man får se det från den positiva sidan och slänga en tår när man behöver.

Fler och fler

One by one... Alla försvinner. Fick precis veta att farfars bror gått bort igårkväll. Tappade all lust med att jobba. Måste ringa och kolla så pappa hört också, om hans farbror.

R.I.P Jouku, hoppas du har det bättre nu.

The day earth stood still?

Åh herre min skapare, vart är världen på väg?


Jag minns när jag fick sitta och lägga in ikoner på skrivbordet till min farfar för att han skulle hitta in till hotmail och andra viktiga sidor han besökte. Finska tidningar och sånt. Schack var det nånstans. Och annat spel.

För Favoriter gick inte, nej det skulle bara vara så man kunde klicka och komma in.

Och vad ser jag nu när jag ska tacka av Facebook för dagen. Jo att lille farfar har gått och skaffat sig en profil, HAHA! Jag måste ju tro att det är nån kusin som hjälpt honom men som jag skrattat här nu, haha!

Om hundar

Jasas: Jag tror faktiskt inte att dom är så vana vid det? Dom är ju tre barn och en till två vuxna hemma (min farbror kör lastbil, därav en till två) så det brukar alltid vara nån där. Och eftersom dom ändå har tre hundar så är det ju lite svårt att bara lämna bort sådär. Och ja, Oscar har kanske träffat dom en-två gånger och jag träffar dom ju inte mer än så per år. Men dom har verkligen inte haft några problem här, så skönt!

Chathrine: Mja, jag vet inte, jag känner inte så många med hund men det verkade inte helt ovanligt, som det lät på farmor. Sen vet jag ju inte när dom hade varit ute, mycket möjligt att vi gick första rundan för dagen med dom och om dom då är på nytt ställe och nervösa så tycker inte jag det är så konstigt. Eller så försökte dom visa men vi fattade inte, eller så vågade dom inte visa? Nej, jag tyckte inte det var så konstigt faktiskt.
Sen är det ju inte så att dom pinkar revir varje gång dom kommer hem till nån.





Jag får nog lov att säga att jag tycker det har gått riktigt bra idag! När dom kom i morse var Mava väldigt nyfiken på våra djur och dom båda sprang runt här och nosade och tittade. Vi försökte leka lite men som sagt så var dom inte riktigt på sånt humör. Jag satte mig i soffan och hade direkt båda hundarna i knät.

Sen blev det ju då dags att gå ut. Dom gick jättefint även om det var att kissa vid varenda sten, hah! Pinka revir, pinka revir. Trots att detta ändå är deras område, faster bor ju på gården nedanför oss. Men dom kanske inte går den vägen vi går, ingen aning vilken rutt dom har.

När vi kom hem spelade vi lite och åt sen. Gick en runda till (ja, tiden går fort när man har roligt. Cirka var fjärde timme brukar dom vara ute) och lämnade dom hemma för att handla. Så chockade dom blev när vi stängde dörren och gick. Vi har ju en ruta i mellandörren, så jag såg ju deras vridna, undrande huvuden.

Vi kom hem och så glada dom blev att se oss! Mava sprang dock och gömde sig och sen när jag ropade kom hon som ett skott, det var ju viiii! Oscar sa förut att jag behöver ju inte vara rädd för att nån ska komma in i natt. Well, in kommer dom ju men vi hör ju att dom gör det.

Sen har vi faktiskt legat i soffan och myst lite av och till. Mava är ju en riktig pussare så henne får man ha koll på så man inte har en nos i fejjan. Jag är ingen hundpussare, men dom är "uppfostrade" så, så jag ser inget fel/säger inte att det är fel bara att jag inte tycker om det så dom får pussas när dom kommer hem igen.

Vi gick en lite längre runda sen som blir näst sista för dagen. Kände att hellre går jag en längre runda vid 19.30 än vid 23.30 så då blir det den kortare och sen in och nana och hoppas på att allt går bra. Det enda jag hoppas är att OM nåt händer, så inget kiss på parketten, hah!

Och så hade vi ordentligt kramkalas i soffan sen igen. Har suttit där lite extra, för att det varit mysigt. Tiff på höften/magen och Mava vid fötterna. Gloendes på Gismo och sen somnade hon. Så skönt att dom inte är stirriga, nu ligger liksom båda i sängen och sover. Helt sjukt vad dom måste känna sig säkra.

Så nu väntar sista rundan om cirka två timmar. Vet att farmor går sista rundan vid 21-22 beroende på vad som går på TV och ibland plockar dom med sig Rex på sin sista men jag kände att jag tar hellre en lite väl sen runda för att inte riskera en olycka, än att ta sista så tidigt som det blev.

Det blev ju som sagt lite hastigt och lustigt så jag vet ju inte alls vad dom har för rutiner. Mer än var fjärde timme då. Men jag får säga att det varit riktigt mysigt. Jag var väldigt skeptisk innan, men nu vill jag ju inte riktigt att dom ska åka hem imorgon. Och inte när jag är på badet, som det nog blir.

Vi får nog titta vidare på det här med hund, hah! Plus att det varit så skönt att komma ut och gå! Har liksom inte varit suck och stön som det kan kännas när man ska gå bara för att gå. Och det blir ju en bit man går, även om det blir i omgångar. Och så är det ju mysigt, hihi.

Var ju lite inne på att OM dom skulle ha valpar igen, vilket så sett inte verkar så troligt, så kunde vi ha lite tjing, men det vette katten. Jag har ju aldrig reagerat på Rex och då kramas vi och gosas och sånt. Men idag har jag känt både lite i nästan och halsen av och till men också ögonen. Så vi får se.

"Bara att lägga det med hund på hyllan då" sa Oscar. Mja, så skulle jag nog inte vilja säga. Får ju fundera varför jag känt av dessa. I vår lägenhet där det ändå är rent på hund och sånt. Men inte hos farmor där Rex springer. Kanske blir kombon av hö och våra djur som gör det?

Och så är det ju från ras till ras. Sen är ju det som är lika viktigt som att jag tål hunden, att mamma gör det. För jag tycker verkligen inte om när jag är hos andra och vet och känner att jag kan inte stanna så länge jag vill för dom har katt eller hund. Och så ska det inte vara för mamma när hon kommer till oss.

Sen är det ju upp till var och en om dom vill skaffa katt eller hund, det kan dom ju inte styra utefter oss men jag vet hur jobbigt det är och då vill jag inte att det ska vara så här också. Räcker med att hon inte kan ta i trollen fastän hon vill, men att det inte "stör" i övrigt.

Ne, vi får helt enkelt fundera på det här. Oscar som är uppvuxen men alla de olika slags djur och många av dom (främst katt och hund då) vill ju gärna ha många. Stackarn som lyckades hitta mig då liksom. Så allergisk mot sånt. Blö, ibland är livet orättvist. Men ja, det kanske går att komma runt det.

Samtidigt som jag känner att det lilla jag känt av ändå, hade garanterat varit borta om jag tagit medicin. Och det är ju inte så jobbigt. Får bara kolla hur det funkar om man tar medicinen dagligen för att kunna vara hemma, hjälper det när man kommer till värre ställen sen då?

Ska sluta tjata och fundera nu och hoppa in till Sims igen. Fördriva några timmar så det snart är dags att gå ut igen. Ligger två hundar i vår säng som sover räv. Eller ja, dom ligger och tittar om man tittar på dom. Men, får man för sig att lägga sig bredvid får man sig en köss så jag sitter kvar där jag sitter!

Så enkelt var det

Anneli & Chathrine: Jag var nere hos farmor som sa att det är lite protestagerande, att göra behöven inomhus. Dom gör tydligen så, hah! Fast det var ju bara precis när dom kom, efter det har dom ju skött sig toppen!





Ja, jag funderade på hur man skulle trötta ut dom små liven. Dom är inte på sånt lek-och-bus-humör direkt, mest kramas. Vi ska gärna vara tillsammans och då ska vi pussas och kramas. Jag som är van vid Rex (brosan)
som busar och stjoar. Vi kastar saker och han springer, man triggar, vi brottas. Och så kommer dom här små fina tjejerna och vill bara gooosa. Mysigt det också, men hur får man dom att bara ligga?





Man säger "Ligg!" och pekar på sängen. Då gör dom det.
Mava i svart och Tiff i vitt (lika färg koordinerade som våra odjur!)

Lilla moster Aino

När jag ändå var i fotoalbumet och rotade, när jag städade, hittade jag fler bilder från Finland.
Bland annat detta på mig och älskade moster Aino:



Det var ju som sagt ett par år sen och nu, sen några färre år tillbaka, mår hon inte så bra.
Hon ligger på sjukhus för bland annat alzheimers.
Tankarna är hos henne titt som tätt och jag saknar henne som hon var då,
när hon mådde bra.
Även om det är värre för hennes barn och mamma som deras kusin.

Men minnena finns för alltid.

En helt vanlig tisdag

Jag kom på att i lördags fick jag vet att Antons svärföräldrar gift sig! Bara sådär, hemma i trädgården i tisdags! Förmodligen på deras 20-års dag. Så coolt!

Vet att Cecilia tjatat på sin man huur länge som helst på att hon vill gifta sig men han har inte velat. Och så har det förmodligen varit tjat om stället så hemma i trädgården var väl för att han ens skulle gå med på det. Och efternamn, eftersom han är finsk ville hon inte ha hans krångliga så han tog faktiskt hennes.

Så hennes syster och bror var bjudna. Syrran hade dock inte kunnat låta bli att berätta för mamman, så hon var också där, hah! Kan bara tänka mig hur glada dom var nu, äntligen!


Så ja, egentligen ville jag väl bara säga GRATTIS TILL FAMILJEN HENRIKSSON!!

Lillskrutten


Men lillskrutten då, hur liten var du inte här?

November 2007

Tidigare inlägg
RSS 2.0