När jag är as bad as it gets

Anneli: Haha ja, det var ju tur att hon inte gick vidare då så när norrmännen presenterar henne "And here we have, from Sweden; Elt... Joh... Py we think!"

Mja, min buss handlar om en halvtimma nu på helgerna för då går dom inte lika ofta. Men eftersom den andra är framme tre minuter innan jag ska börja så känns det sådär.

Kattis: Nja, det finns dom som inte har blogg.se-konto som också får skriva in koden, så jag vet inte vad det beror på? Konstigt att du slapp då, mysko.





Ne fy, idag mår jag inte bra med mig själv. Känns som jag mobbat en femåring till tårar idag och det känns jättejobbigt. En sån go liten going, och så ledsen.

Det var på simskolan, och det barnet har gått i vår grupp i i alla fall två eller tre terminer (förutom denna då) och har gjort såna enorma framsteg. Och mycket vill ha mer; jag pushar för att barnet ska inse hur GRYM det faktiskt är och hur mycket det kan. Så länge jag inte säger att jag inte håller går det bra men när barnet märker att jag släppt, blir det panik. Ändå simmade det en längd själv idag (och har gjort tidigare) - för att det trodde att jag höll!

Men så efter barnet simmat en längd idag då så sa jag att nu tänker jag inte hålla det minsta, för DU KAN SJÄLV! Du måste bara komma på det. Efter ett tag med tjatande ser jag blanka ögon och går fram och frågar "Är du ledsen?" men nej. "Är det nåt som är läskigt?" frågar jag och får nick till svar. Frågar vad som är läskigt och försöker visa och prata hur man ska göra det bättre och så simmar vi en längd ihop. Sen kommer jag på att nån saknas, då sitter barnet hos sin mamma - gråtandes!

Inte så där så tårarna sprutade, men snyft-snyft-gråt och jag blir så arg på mig själv. Går upp och försöker prata och förklara att jag bara vill att barnet ska inse hur duktig den är och förklarar hur långt vi kommit och säger att man får tycka att jag är dum - för det är jag ibland. Men så bestämmer vi att hej då-hoppet ska den vara med på och vänta tills dess. Så man inte slutar med nåt jobbigt utan att vattnet är bra och kul. Och det gjorde vi.

I övrigt gick badet rätt bra. En pappa jag blev lite arg på men får prata med mamma om det om hon märkte det och fortsätter det nästa vecka får vi prata med honom känner jag. Men det är nästa vecka det och denna veckan är jag sjukt stolt över "våra" barn och alla deras framsteg!

Till mig!

Anneli: Ja men eller hur, efter att jag ändå nämnt det redan förra året! Jag som är en så trogen bloggare här liksom, haha! Jaa, jag blev toppenglad, inte illa att du kom ihåg!

Nej det är ju det, dom måste ju verkligen ploga ordentligt och det förstår jag ju att du klagar på. Men dom flesta verkar mest bara störa sig på snö i det stora hela (eller så orkar dom inte skriva "Dumma snö, det var inte plogat") men så är det trots allt att leva i Sverige, även om det inte varit så dom senaste åren.
Haha jo jag är väl också lagom många gånger men just i snö-frågan tycker jag faktiskt att man kan vara glad att man en gång var tionde år får mycket snö! Även om jag tycker synd om dom som drabbas som jobbar med/i det.

Ann-Sophie: Haha, vad bra att det var intressant!
Man får ju visa vem som bestämmer, haha! Så man får som man vill och allt blir rätt!





Hah, jag blev så glad förut. Min telifon ringde och så var det en mamma till ett barn från badet som undrade om vi hade som vanligt ikväll eftersom det är sportlovsvecka. Men vi har ju inget sånt, brukar vara tävling en gång per termin men lov och grejer har vi inte.

Funkar ju inte riktigt, denna terminen är det ju minst två lov och säkert nån röd dag och alla åker ju inte just denna helgen, några åkte kanske förra helgen. Så vi kör på så kommer dom som kommer, jag blev bara så glad att dom ringde mig. Dom har ju både mitt och mammas nummer.

Oscar dödade dock den glädjen en del med kommentaren "Din mamma svarade nog inte då" HAH! Hygglo på honom liksom!

Inte lika bra

Ja, badet var ingen höjdare idag direkt. Jag kände mig mest tråkig och tjatig, kändes nästan som jag tappade tålamodet efter fem minuter.

Alla var duktiga och så men det blev lite enformigt och tröttsamt på nåt sätt. Det tar ett tag, sen kommer dom igång och sen är det så. Plus att en mamma till ett barn vi haft alla mina fyra terminer tyckte att det inte var roligt att lägga ut massa pengar på att barnet skulle göra samma sak som det alltid gjort, om och om igen. Och mamma försökte förklara att det var så många som inte kunde lika mycket så man kan ju inte gå direkt på. Och då tyckte hon att barnet kanske visst skulle gått vidare. Mamma försökte igen, för vi hade faktiskt diskuterat det så sent som förra veckan, med att säga att det barnet behöver tänka på är att lyssna på oss och göra som vi säger. "Ja, men när den har gjort det en gång och kan det så blir den uttråkad" svarar mamman kyligt.

Jag försökte säga att ja, men så har det varit sen första terminen. Barnet är jätteduktig och kan verkligen mycket men måste öva. Man kan inte allt efter ett försök och även om man är duktig så finns det nästan alltid nåt att fila på. Så även i detta fallet. När jag och Oscar pratade om det så jämförde vi det med att gå i skolan. "Nej, jag har redan gjort ett mattetal med plus, nu är det tråkigt. Jag vill göra nåt annat." och visst jag kan förstå att barn känner så men hade föräldrarna tagit upp det med oss tidigare - och framför allt med sitt barn - hade det kanske gått att göra nåt åt det tidigare. Mycket ligger ju hos dom att se till att barnet utnyttjar all tid den har i simskolan.

Ja, så det gick jag och störde mig på ett tag. Och sen var det samma visa med dom två andra grupperna som den första. Och det kändes som jag bara tjatade och tjatade. Ne, hela dagen kändes så bra men så blev det så fel när vi kom dit. Vet inte om det var för att vi var så sena så det var så stressigt. För jag vilade ändå 20-30 minuter innan vi åkte och blev mycket piggare. Eller så var det bara en sån dag. Den var så pepp och bra men så blev det inte så. Men skåpet är sprutat med döda-kryp-sprej så nu ska vi strax krypa till kojs och tacka för idag, hoppas att morgon dagen börjar och fortsätter lika bra, och slutar så också. så tack, och god natt. Sova gott.

SÅ mycket bättre!

Anneli: Det var det kan jag lova! Med lite tur glömmer jag inte den nå mer denna vintern!





WI-fucking-HO vad bra det gick idag!! Jag är SÅ stolt över "våra" barn. Dom är så duktiga och förra veckan kändes det halvt hopplöst, idag känns det som dom kommer bli elitsimmare, hela högen!

Framför allt den gruppen där dom stod ett gäng tjejer och var rädda för allt, där var dom bara två (av tre tror jag?) så en tjej stod och var rädd idag, men sen när hon inte hade nån som typ triggade henne så släppte det mer och mer. Så underbart! Och så givande! Från att jag stod i kanten och lirkade för hon vågade inte och litade, till att hon var lika duktig och modig som alla andra!

Eller den goa lilla tjejen som vi haft en eller två terminer nu. Förra terminen var hon så rädd och tyst men när hon väl sa nåt så skrattade man så gott för det kom så goa kommentarer ur henne. Denna terminen har hon övertaget lite, hon kan vara lite duktig för alla andra är nya och som hon vuxt av det! Hon pratar och skrattar och vågar hur mycket som helst! Underbara barn, vad gott själen mår.

Och det gick jättemycket bättre än i min dröm, haha! Namnen börjar sätta sig, speciellt eftersom det fattades runt två i varje grupp (så dom var sex barn i två och sju i en) så då är det ju lite lättare. Nästa vecka ska dom nog sitta. Eller veckan där på, haha! Bara dom nån gång kunde nicka eller säga ja när man frågar "Var det så du hette?" - men det kommer väl!

Ibland är man lite koko

Ja, det som var koko i söndags då. Jag hade uppropet, råkade bli så för annars har mamma det men hon delade nog ut våra kort med våra nummer istället.

I första gruppen, vi har ju tre, sa jag både för och efternamn för jag tänkte att när det är första gången så kan ju det vara bra så man inte säger Stina och så är det fel Stina. Detta hade jag dock glömt till andra gruppen så jag sa första barnet med efternamn och sen bara förnamnen "för här var det ju inga med samma namn" men det var ju inte så jag tänkte, haha!

Så typiskt också, för vi hade pratat om det innan att det var ett finskt efternamn, nästan(?). Och det var just i andra gruppen så när jag kom till det barnet så frågade pappan "Ja, efternamn..?" och då fick jag sån scenskräck eller nåt, så först blev det bara "Ehhh..." och då sa pappan "Ja, precis" och skrattade lite, sen vände jag mig till mamma "Du kan det bättre!!"

Första dagen på badet

Och så badet då kanske, när maten lagt sig. Det var en... ja, en dag.

Av 25 elever var 3 såna vi haft förut. Gaanska många nya namn om man säger så. I en grupp var det dessutom ett tvillingpar, och tre andra som var lika. Så fem tjejer som var toklika och jätteblyga. När man frågade "Sara? Sara? Heter du Sara?" så fick nån annan svara vad hon hette egentligen. Men det bättrar sig förhoppningsvis med tiden. Annars blir det jobbigt.

Och alla var jätteduktiga. På relativt lika nivåer och även om dom kanske inte kunde jättemycket nu, vissa hade gått i simskola innan och vissa inte, så tror jag att alla har världens möjlighet att utvecklas och bli hur duktiga som helst! Man måste bara komma förbi det där blyga och läskiga så kommer dom alla slänga sig ut som om dom aldrig gjort annat. Åh, det rä så otroligt givande och kul att jobba med barn! Även om det bara är en och en halv timme i veckan, men det räcker nog, haha!

Sen var väl allt lite sisådär och tråkigt som förra terminen också för er som hängt med där. Lite tråkiga och jobbiga vibbar och jag kände faktiskt att ska resten av terminen fortsätta så tror jag att detta blir min sista. Dock så var det flera föräldrar i varje grupp som var så otroligt glada och tacksamma och tyckte att allt kändes så bra. Och det värmde så!

Barnen är underbara och föräldrarna är (än så länge, hähä) otroligt nöjda. Känns rent ut sagt skitbra! Ja, bortsett från det andra men det är väl så; man får försöka bortse från det. Och hoppas att föräldrarna är lika glada och uppskattande varje gång (nån i nån grupp i alla fall?) så man känner orken att fortsätta. En tjej vi haft alla mina fyra terminer, hennes pappa skulle gå och vara med hennes lillasyster som hade lektion samtidigt kom och sa "Jag lämnar henne här då i goda händer" hiiihi!

RSS 2.0