När jag är as bad as it gets
Anneli: Haha ja, det var ju tur att hon inte gick vidare då så när norrmännen presenterar henne "And here we have, from Sweden; Elt... Joh... Py we think!"
Mja, min buss handlar om en halvtimma nu på helgerna för då går dom inte lika ofta. Men eftersom den andra är framme tre minuter innan jag ska börja så känns det sådär.
Kattis: Nja, det finns dom som inte har blogg.se-konto som också får skriva in koden, så jag vet inte vad det beror på? Konstigt att du slapp då, mysko.
Ne fy, idag mår jag inte bra med mig själv. Känns som jag mobbat en femåring till tårar idag och det känns jättejobbigt. En sån go liten going, och så ledsen.
Det var på simskolan, och det barnet har gått i vår grupp i i alla fall två eller tre terminer (förutom denna då) och har gjort såna enorma framsteg. Och mycket vill ha mer; jag pushar för att barnet ska inse hur GRYM det faktiskt är och hur mycket det kan. Så länge jag inte säger att jag inte håller går det bra men när barnet märker att jag släppt, blir det panik. Ändå simmade det en längd själv idag (och har gjort tidigare) - för att det trodde att jag höll!
Men så efter barnet simmat en längd idag då så sa jag att nu tänker jag inte hålla det minsta, för DU KAN SJÄLV! Du måste bara komma på det. Efter ett tag med tjatande ser jag blanka ögon och går fram och frågar "Är du ledsen?" men nej. "Är det nåt som är läskigt?" frågar jag och får nick till svar. Frågar vad som är läskigt och försöker visa och prata hur man ska göra det bättre och så simmar vi en längd ihop. Sen kommer jag på att nån saknas, då sitter barnet hos sin mamma - gråtandes!
Inte så där så tårarna sprutade, men snyft-snyft-gråt och jag blir så arg på mig själv. Går upp och försöker prata och förklara att jag bara vill att barnet ska inse hur duktig den är och förklarar hur långt vi kommit och säger att man får tycka att jag är dum - för det är jag ibland. Men så bestämmer vi att hej då-hoppet ska den vara med på och vänta tills dess. Så man inte slutar med nåt jobbigt utan att vattnet är bra och kul. Och det gjorde vi.
I övrigt gick badet rätt bra. En pappa jag blev lite arg på men får prata med mamma om det om hon märkte det och fortsätter det nästa vecka får vi prata med honom känner jag. Men det är nästa vecka det och denna veckan är jag sjukt stolt över "våra" barn och alla deras framsteg!
Mja, min buss handlar om en halvtimma nu på helgerna för då går dom inte lika ofta. Men eftersom den andra är framme tre minuter innan jag ska börja så känns det sådär.
Kattis: Nja, det finns dom som inte har blogg.se-konto som också får skriva in koden, så jag vet inte vad det beror på? Konstigt att du slapp då, mysko.
Ne fy, idag mår jag inte bra med mig själv. Känns som jag mobbat en femåring till tårar idag och det känns jättejobbigt. En sån go liten going, och så ledsen.
Det var på simskolan, och det barnet har gått i vår grupp i i alla fall två eller tre terminer (förutom denna då) och har gjort såna enorma framsteg. Och mycket vill ha mer; jag pushar för att barnet ska inse hur GRYM det faktiskt är och hur mycket det kan. Så länge jag inte säger att jag inte håller går det bra men när barnet märker att jag släppt, blir det panik. Ändå simmade det en längd själv idag (och har gjort tidigare) - för att det trodde att jag höll!
Men så efter barnet simmat en längd idag då så sa jag att nu tänker jag inte hålla det minsta, för DU KAN SJÄLV! Du måste bara komma på det. Efter ett tag med tjatande ser jag blanka ögon och går fram och frågar "Är du ledsen?" men nej. "Är det nåt som är läskigt?" frågar jag och får nick till svar. Frågar vad som är läskigt och försöker visa och prata hur man ska göra det bättre och så simmar vi en längd ihop. Sen kommer jag på att nån saknas, då sitter barnet hos sin mamma - gråtandes!
Inte så där så tårarna sprutade, men snyft-snyft-gråt och jag blir så arg på mig själv. Går upp och försöker prata och förklara att jag bara vill att barnet ska inse hur duktig den är och förklarar hur långt vi kommit och säger att man får tycka att jag är dum - för det är jag ibland. Men så bestämmer vi att hej då-hoppet ska den vara med på och vänta tills dess. Så man inte slutar med nåt jobbigt utan att vattnet är bra och kul. Och det gjorde vi.
I övrigt gick badet rätt bra. En pappa jag blev lite arg på men får prata med mamma om det om hon märkte det och fortsätter det nästa vecka får vi prata med honom känner jag. Men det är nästa vecka det och denna veckan är jag sjukt stolt över "våra" barn och alla deras framsteg!
Kommentarer
Postat av: ♥ Jasas
Men åh.. älskade vän. Du ville ju bara väl, och så fel det blev. Barnet var ju så duktigt och jag förstår att du ville att hon skulle förstå det.
Det kan vara väldigt känsligt, och jag tycker synd om dig som hamnade mitt i alltihopa. Kramar!
Trackback
