Fegisarna

Det blev inte så mycket av upptäcksfärden i morse, eller i förmiddags eller när det nu var. När dom små tjejorna skulle få bege sig ut i stora världen aka. vardagsrummet.

Belinda vågade efter en lååång stund komma ut och hon sprang runt, hoppade in, sprang runt och hoppade in. Puck vågade sig inte ens ut. Men för att vara rättivs så var det ju relativt tidigt för dom, eller dom var nyvakna så han pratar om att ge dom ett nytt försök senare ikväll när dom är piggare.

Ja, jag säger bara att han får jaga råtta själv och tuggar dom för mycket är det han som har koll på det. Inte mer med det. Haha. Hahaha! Mouahahaha!

Ny världar

Jasas: Mrs. päronhjärna med meganäsa, vad kan man ha för blomma där då? På köksbordet där det inte kommer in för mycket ljus? För jag vill ju gärna ha blomma där också (därför jag ställde den där, konstigt va? :P ) Men då ska jag försöka komma ihåg att flytta den!

Haha ja egentligen för trots att vi aldrig pratat så kände ju JAG igen HENNE, men att hon vet vem jag är, det är heelt omöjligt.





Det här ska bli spännande, Oscar försöker släppa ut djuren här i vardagsrummet. Han började med stora buren och det känns ju lyckat.

Han försöker med att bara ha dörren öppen och låta dom gå ut själva. Mm, när vi hade dom stora där i så visste dom att dom kunde gå ut, vilket betyder att dom ville gärna smita. Det var lite trögt för det är ju lite läskigt. Men dom här vet ju inte att man kan gå ut ur buren, dom har aldrig ens försökt rymma (därför tyckte jag också det var lite korkat att lära dom).

Så nu väntar vi och väntar. Jag tycker det är korkat att släppa ut dom här inne där dom har massa gömställen, Oscar tycker det är roligt att dom har att leka. Visst, fine men här kan man inte heller ha koll på att allt inte blir uppätet. Så jag har avsagt mig allt vad ansvar för att få in dom heter. Han ska allt få kämpa och jaga och ha sig, så får vi se hur roligt han tycker att det är sen!

Han tror att han ska kuna lära dom att gå in i buren sen, good luck säger jag till det. Vi försökte det med Gismo och Lova i början och när man fått in en så ska man ha in andra och då sticker förste ut igen. Eller så gör man en Lova och gömmer sig under buren där det nästan är omöjligt att få ut dom igen. Men men, det ska nog bli en intressant och spännande förmiddag, kan man ju lugnt säga då.

Så tyst så tyst

Det surrar lite lätt och två klockor tickar om varandra. Egentligen tickar dom nog samtidigt men den ena är i ett annat rum, så ljudet ska ju färdas hit och då kommer det efter.

Annars är allt man hör mitt knapprande på tangenterna. Knapprande ja, inte knaprande. Djuren ligger och sover och Oscar har gått till skolan. Började alldeles nyss dessutom. Får en liite obehaglig feeling, som igår kväll när jag satt uppe själv. Hörde massa knasiga ljud när jag satt med lurar och tittade på Desperate Housewives. Och nu när det är så knäppt tyst, scary.

Inte som igår, men när jag funderar så förstår jag ju. Jag satt här i mörkret, allt var släkt utom min dator men när jag stängde den blev det svart. Jag gjorde nåt så det lät en del och båda burarna fick spel och blev skiträdda. Sen var det nåt mer och samma där, dom bara flög runt lät det som. Men så kom jag på det, jag vet inte säkert för jag har inte hittat nåt om det, men jag tror inte att dom ser speciellt långt. Dom har nog jättebra luktsinne, men synen når nog inte en meter, inte mycket i så fall.

Så hade jag suttit i ett kolsvart rum, dessutom varit lite trött kanske. Allt är väldigt tyst och så helt plötsligt säger det badabang (som det säkert lät för dom då, om dom hör bättre än mig) så hade jag nog också blivit rädd, faktiskt. Så jag fick ju säga lite förlåt efter att jag suckat "Men herre gud, behöver man bli så rädd?" Klart man behöver!

Tänker på djuren

Chathrine: Ja, det är ju samma som jag säger om våra chinchillor. Dom har aldrig varit ute så dom lider inte av att sitta i bur? Eller behöver katter vara ute mer än vad chinchillor (och andra bur-djur) gör?

Anneli: Ja eftersom dom ändå "beter" sig som i det vilda (på vissa sätt, andra är säkert helt borta) så finns det ju kvar. Så är det säkert här också, bara att jag faktiskt inte är så insatt i deras vilda beteende, men saker som rangordning och så sitter väl kvar hos dom flesta djur som man kanske tycker inte borde behövas i, ja fångenskap.
Jag försöker tänka så också, och det var lite så jag menade, att man ger dom ett så bra liv som man kan här och nu för dels skulle dom förmodligen inte klara sig nå bra alls i det vilda nu, och hellre att jag tar hand om dom än att uppfödaren var tvungen att göra sig av med dom för att dom inte hade tid/plats/ork (för det var ju inte Gismo eller lovas mamma som var fir, direkt). Så på så sett har man gjort en lite god gärning? Dom kunde ju haft det värre, eller hur?





Jag kan inte låta bli att fundera på hur hjärnverksamheten fungerar i dom fyra hjärnorna till varje chinchilla i detta hem.

Oscar säger alltid att dom inte tänker på samma sätt som oss, och jag utgår många gånger från att dom gör det. Lättast så, att tänka som om det vore jag. Eller ja, tänka på mitt vis. Men så är det ju säkert inte. Men det hade varit intressant att veta hur intelligenta (får man säga så?) dom är jämfört med oss människor. Hur mycket, eller kanske lite, dom fakitskt tänker.

När man sitter här och tittar och ser alla fyra yra runt som nåt jagade dom, för att i nästa stund göra tvärnit och ta ett höstrå, äta lite och studsa iväg, leka jage med varandra, leka jage själva och runt, runt, runt, ja då undrar jag om dom har nåt innanför pannbenet för det ser då verkligen inte ut som det, haha! Samtidigt som man många gånger märker hur smarta dom är.

Som dom som vet varifrån godiet kommer. När vi försöker handträna dom och en är klar så vet ju den att det är godis vi snackar, och tar sig till öppningen. Eller att resebur betyder slut på leken (vi har dom i resebur från buren till köket där dom är ute).

Men sen när man tittar på Belinda som kan sitta på en hylla, jaga sin svans ett varv, hoppa ner och ta sats på väggen för att hoppa upp på samma plats igen, jaga svansen några varv, hoppa ner, väggen upp och jaga svansen - flera gånger om. Då undrar man om det bara är henne det är fel på eller om alla har lika få hjärnceller som hon verkar ha.

Men samtidigt så är dom så goa och mysiga mot varandra. Även om dom många gånger kommer på just precis samtidigt att dom är törstiga och ska slåss om saken, så lägger dom sig allra helst och sover tätt inpå, eller jag tätt på, varandra. Gismo och Lova (mamma och pappa) är ena riktiga pussgurkor emellanåt. Igen, säkert jag som ser som människor, att dom gör som oss.

Det är underbart i alla fall. Jag uppskattar att jag har dom hos mig, och är glad för att dom finns är. Och som jag skrev till Anneli, så får man trösta samvetet lite med att man gör en god gärning med att ta hand om dom nu när dom ändå finns, och inte har största möjligheten att leva och överleva i det fira. Jag tror faktiskt dom tycker om oss lite också. Även om dom inte vill erkänna det alla gånger.

Attack!

Haha Puck är så skön, hon är en sån surkärring precis som sin mor. Det är så roligt för lilla svart är lik stora vit och lilla vit är lik stora svart. Dom är så knäppa.

Dom står ju med sin bur precis vid balkongdörren och förut öppnade jag den för att få in lite luft. Dom låg väl och vilade och så körde en lastbil (eller nåt liknande, nåt tungt fordon) förbi och hon hoppde till och gav den the evil eye. Så arg hon vart, om blickar kunde döda!


Eller som när jag bråkar med dom med dammvippan. Eller håret, dom är så söta när man pillar och så kliar det så värst på dom små nosarna, men dom måste ändå vara där och nosa.

Puck blev förbannad på dom där stråna som killade henne så fick hon klia sig och sen på det igen. Man såg hur arg hon blev och Belinda blev tydligen nyfiken så jag busade med henne också. Men den dummen fattade ju inte att det skulle vara jobbigt, hon tryckte ut nosen längre och bet tag i stråna.

Lilla Lovaälskling

Mammahjärtat är orolig för lilla Lovaälsklingen.
Jag hörde pipande från buren tidigare idag men trodde dom satt och pratade eller nåt.
Flera gånger idag har jag hittat henne längst nere i höet,
hon sitter alltid längst upp annars.

Tycker det ser ut som hon sitter och småskakar,
kanske bara inte tänker på det annars.
Men hon kommer fram och hälsar om jag pratar med henne,
sen skuttar hon upp.

Oscar säger att bara hon äter godis är det lugnt,
och det gör hon tack och lov.
Dräktig kan hon inte vara eftersom hennes sambo inte har några kulor,
men ingenting är väl omöjligt?
Och hon beter sig lite som innan födelser.


Funderade på om hon kan ha typ "ägglossning",
vet inte exakt hur det funkar med chinchillor och om det kommer ut nåt,
men Gismo såg ut att vara och nosa där hon suttit.
Så det kanske bara ät nåt sånt.

Sen är jag ju hönsmamma.
Fråga bara Oscar,
jag blir nervös för minsta lilla nästan.
Mina små hjärtetroll ju.
Vad jag älskar er alla fyra små trollungar!

När det inte är riktigt som det ska

Jag kände mig så dum igår när jag stod och gapade åt stora buren. Minns inte vad det var, men jag skojade och skällde med Gismo för nåt, och då kom Lova fram. Och så var jag ju tvungen att testa, för hon brukar komma fram och kolla vad man gör om man står och pratar, sen springer hon iväg igen. Men när man stod och skällde var hon jättesocial, hah! Kändes skumt att stå och "argt" skälla "Ni är så söta, och du är ju helknasig som bara kommer fram när man skäller!" Ja, jag säger då det. Vi trodde vi fått Puck för våra synders skull men om jag inte misstar mig helt så skulle jag nog säga att vi fått alla fyra för det! Och det tackar vi för.

Jag vill också vara med

Jasas: Haha vad glad jag blir att du fattade direkt (förlåt, var tvungen, hehe).





Så mystiskt, jag vill också prata chinchilla språket. Lova ramlade ner lite och "pratade" och då flög dom små runt i sin bur och satte sig på hyllan helt stilla. Kanske en tillfällighet eller så skrek hon kanske "Aj, helvetes skit vad jag är klantig, fan vad ont!" och så blev dom rädda? Eller så kanske det var en tillfällighet. Hade varit så spännande att höra vad dom säger. Och hur mycket dom säkert pratar när vi inte hör. Ibland hör man ju att dom sitter och typ gnyr eller piper för att liksom prata.


A penny for your thoughts.

Som små toktrollen

Ja dessa djur alltså, vad ska man säga. Så söta och roliga. Vanligtvis tycker man/jag kanske att dom mest bara sitter och sådär. Men ibland märker man att det finns mer där, än bara ett gäng stenar som sitter i buren och äter, skiter och sover. Och då blir man så varm i hjärtat.

Det första var när vi hade hundarna här. Dom blev ju så klart nyfikna på vad det var för nåt i burarna och våra troll blev nyfikna på hundarna. Gismo tyckte dock det var lite läskigt när han skulle lukta på en nos - som var blöt! Haha, så klockrent. Men alla våra var liksom framme, i omgångar, och tittade och hade sig för det var ju nåt alldeles nytt för dom också. Men man såg nyfikenheten hos dom, undran.

Och idag körde Anton med en radiostyrd bil. Först var det ingenting men sen körde han under den stora buren, och då såg man hur Lova lyfte på huvudet. Och hon hoppade ner ett steg i taget. Vred på huvudet undrande och tittade vad det var för tokigt som åkte runt där. Söta lilla troll. Sen "testade" vi på lilla buren och samma sak där. "Vi måste testa när dom är ute!" tjöt Oscar.


Jag säger då det, älskade små djur, vad vore vi utan er? ♥

ASCH DÅÅ!

Jag som trodde det var nån av djuren som snarkade! Men så är det bara nåt som susar utanför. Jag som tänkte att det var så gulligt med nån som sussade så gott. Lurendrejeri!

Trollungar

Haha vilka galenpannor! ♥

Puck skuttar runt och hoppar och har sig så Belinda springer och gömmer sig i höhållaren. WHAT TO DO skriker hon och springer iväg. Pucks tur att få fnatt bara.

Ingen att prata med

Anneli: Haha jo det hade ju varit bra, framför allt som för er säg då som har en bit, kan ni bara gå in och kolla om det får plats i just er bil. Men det krävs nog för mycket jobb, med tanke på alla olika som finns.
Ja men absolut, många vet ju inte ens att dom har fel och jag är väl inte 100% rätt heller men på god väg! Sånt är ju så viktigt, men man tänker ju många gånger inte på det.
Haha nej, han sitter och spelar TV-spel så det är mer en koncentrerad min. Eller ja, en min han gör väldigt ofta - en klassisk "Oscar min" kan man väl säga, hah!





Ah, nu tänkte jag på nåt som jag glömt redan. Bambidambi, tänka tänka...

Jo! Djuren. Det var så roligt för jag skulle gå och borsta tänderna och sådär. Och så gick jag förbi lilla buren som står ute i vardagsrummet igen eftersom Oscar har sin dator här nu. Och så pratade jag med Belinda. Och hon stor förstenad och varje gång jag sa nåt så hoppade hon till.

Och så ska jag titta upp, för Belinda är på botten, och säga till Puck att komma ner och prata men eftersom jag rör mig blir Belinda rädd och hoppar upp och jag ser att Puck redan sitter och hääänger ner för hyllan, hah! Så nyfiken på vad vi gjorde, och varför jag låg där på golvet och fulade mig.

Och så pratade jag med henne och "pussade" och lät och hon undrade vad det var för tokigt. Belinda blev bara rädd och stog några chinchillameter bakom Puck. Sötnosarna.

Turnén gick vidare till stora buren och där satt både Gismo och Lova framme. Så kommer jag "Heeeeej, är ni...." här, men det var dom inte för Lova sprang och gömde sig, hah! Så jag fick prata lite med Gismo istället, men han hade inte så mycket att säga.

Lilla Lova

Man ska inte säga så egentligen, men nu när vi delat upp burarna så hinner man liksom ta vara på alla fyra på ett annat sätt. Förut pratade man med och om dom som var mest vakna och framme; dom små. Så nu är jag lite nykär i Gismo och Lova för man liksom har upptäckt dom på ett annat sätt. Och dom ser jag ju alltid här ute.

Så förut när jag satt i soffan och skulle gå ut i köket så jag gick förbi buren. Tyckte Lova tittade upp och blängde på mig så jag gick tillbaka och skulle fråga vad hon ville, muttertanten. Men då hade hon redan lagt sig för att sova igen. Hon undrade väl bara vad som hände "mitt i natten" och så kommer jag och ska skälla.

Lilla älskling. Som sitter halvvägs i matskålen med ögonen halvöppna ♥

Det är så vi gör det

Jag kände att jag behövde få en riktig bild som visade hur galna dom små är.
Vi har kommit fram till att Puck och Belinda har samma favoritplats,
och den som kommer sist dit får helt enkelt sätta sig på den som kom först.

Så efter lite meck och glömma-att-låsa-buren-och-gå-där-ifrån-grej,
så fick jag till det och jag tror nog att ni kan se.
Har vi fått dom för våra synders skull, eller är det tvärt om?







Och så måste man så klart bli nyfiken
på vad det är för stort och svart som kommer infarandes.
Blinkar och låter gör den också.
Bry sig om att det inte går att ta en visa-bild,
det gör vi inte det minsta.
Det kan ju faktiskt vara godis!!!

Ingen Jungfru Maria här inte

Jasas: Jag tänkte faktiskt på dig när jag skickade dom inläggen! KUL att du gillade dom då också!
Nej, vi sa det förut att när han har en liten säng så tar han liten plats, men i stor säng tar han stor plats. När han sover bredvid eller mellan mig och Oscar så tar han ju mer plats själv än vad jag och Oscar tar tillsammans.
Jag ska skriva en sak NU om dom håriga trollen!





Jag trodde Lova låg och födde förut. När jag sa det till mamma frågade hon hur det skulle gå till. Jag och Oscar sa i mun på varandra "Jungfru Maria". Men så var inte fallet.

Hon satt nere i spånet, vilket hon sällan gör. Satt och gungade typ så jag tänkte bara att nu är nåt fel. Tog Oscars telefon, startade kameran och riktade blixten mot henne. Kom inte på nåt annat nära som kunde lysa. Men så blev hon rädd och hoppade och skuttade upp. Hon mådde bra, och födde inte. Puh!

Älskade små djur!!

Det är otroligt vad dom små grejerna verkligen gör det hela.
Här sitter jag, och så hör jag djuren där ute.
Det låter bara... jag kan inte ens skriva vad det låter,
men dom är bara och dricker vatten.
Och hela hjärtat värms upp mer än självaste solen,
jag blir så glad och stolt och tänker bara

VAD INNERLIGT JAG ÄLSKAR ER,
ERA SÖTA, UNDERBARA, GOA OCH MJUKA DJUR!

Tack för att ni förgyller mitt liv,
dag ut och dag in.
Mamma älskar er

Vart tog det vägen?

Jag skrev ju igår om flaskan som var så intressant. Det gulliga var att när jag ryckt loss tejpen och hängde upp flaskan igen så var alla där och letade efter det att tugga på, hah! Sötnosarna.


För övrigt känns det ganska korkat att sätta klistermärken på en vattenflaska till gnagare.

Vad är det med flaskan?

Alltså djuren. Djuren, djuren, djuren. Dom älskade små djuren.

Hela kvällen har dom suttit och försökt tugga på sin ena vattenflaska. Jag har sagt till dom att sluta flera gånger och det gör dom, för att två sekunder senare gå dit igen.
Och alla var på den, så det var ju inte bara nån som fått en idé.

Så till slut fick jag nog och tog ner den förbenade flaskan! Då, kom jag på att jag hade undrat varför den ena flaskan hade haft bilder på, och inte den andra.
Dom är ändå köpta på samma ställe.

För att dom käkade upp klistermärket (eller vad man ska kalla det) på första flaskan, så vi tog bort det. Nu ser jag likheten i flaskorna faktiskt. Och jag behöver inte undra mer.
Och så klart tog jag bort bilderna, även på denna flaskan.

Dom små älsklingarna

Jasas: Joo, om bild med kjolen eftersom du la upp filmen. Då svarade jag ju: "Haha jag som försöker spåna i din önskan om film, men visst jag tar hellre en kjol-bild! Så fort jag får hem kameran vi glömde hos mamma i helgen." i förra inlägget...





Mina underbara små älsklingar, så goa dom är! ♥ Städade precis buren och ut över "det vanliga" med sand/bad, hö och mat så fick dom även in två större äppelgrenar med många små på och en tjock men liten gren.

Haha, dom vet verkligen inte vart dom ska bli av! Ska jag tugga? Ska jag bada? Ska jag tugga på denna? Ska jag bli så exalterad så jag ramlar ner? Ska jag äta mat? Ska jag bada? Ska jag äta hö?

Fram och tillbaka, upp och ner. Så fort dom ser att nån är på nåt nytt ska nån mer dit och testa. Jaha, kunde man bita på den grenen från det hållet? Jasså hö äter du, det är gott jag ska också smaka lite!

Dom är ju bara så goa! Önskar alla kunde komma hit och se dom för det går ju inte att beskriva. Och kameran är inte hos mamma så jag kan inte ens försöka visa, med hjälp av den.

Men oh, det värmer i mammahjärtat ♥ Mina små gullungar, troll, kossor och apor. Vad vore livet utan er? Tänk om ni visste hur mycket ni gjorde oss och hur mycket ni betyder för oss! Älskade små djur.

Djuren tänkte...

0-1452b59a5765353db7068b0502b2e339.png

Djuren tänkte borsta tänderna. Eller så trodde dom tandborsten var godis. Alla var intresserade först, men jag hann skrämma bort dom innan jag fick en bra bild. Min ni förstår min poäng. Plus att jag var tvungen att få till inlägg 22, när jag typ lovat genom att skriva fel i det förra inlägget. Men nu ska jag njuta av min snygga sängkamrat och se på Scrubs. God natt - på riktigt.


Tidigare inlägg
RSS 2.0