Hur tidigt är tidigt?

Chathrine: Ja det är ju för att hindra folk från att spamma, som det meddelandet på lunar "Ajabaja *dra i håret* Inte så fort!". Sen kan man ju välja om man vill ha det, eller kunde då, men nu har dom satt in det på alla då, suck. Varför koncentrera sig på det viktiga? Näää.





Vad gör alla denna morgon? Varför är ni inte vakna och bloggar så jag har nåt att underhålla mig med det sista innan jag ska dra mig? Latmaskar!

Apropå det, så skulle jag ringa en kund igår och "stöta på" för den hade inte hämtat sin soffa som vi ringt om för snart två veckor sen. Men vi öppnar 10 och det är lördagsmorgon. När Patrik kom ut lite innan 11 och frågade om jag ringt så sa jag att det kändes lite tidigt, en lördagsmorgon. Och han tyckte att man kan ju inte sova bort hela dagen ändå.

Vad säger ni? Vad hade ni sagt och tyckt om man ringt klockan 10 en lördagsmorgon "Hej, jag skulle bara höra om du fortfarande är intresserad av din soffa?"

Fast å andra sidan kan vi ju ringa klockan 10 en vardag och har man jobbat natt är man ju minst lika trött (som om man varit ute/uppe sent) och det tänker vi ju inte. Man tänker sällan på dom som jobbar natt eller skift. Men då får man ju nästan säga det när man beställer "Jag jobbar skift/natt så ring helst efter den här tiden". Vet att nån gång har det varit så.

Jaja, jag tyckte i alla fall att det var lite väl med 10 så jag ringde strax efter 11 istället. Kändes lite bättre, även om kanske just dom var uppe-med-tuppen-människor.

Två av tre

Jag får börja checka av min lista lite känner jag. Vi börjar med jobb och mående för internet-historien är lite väl så jag orkar inte nu, verkligen.

I... tisdags blir det, hade vi precis satt mig och börjat kolla matlista för veckan, jag hade skrivit typ tisdag och så ringde Carina "Hej, ville du jobba, nu?" och det ville jag ju så klart. Utan internet fick jag ringa mamma och be henne kolla när och hur bussarna gick, så jag inte gick till nån som inte gick eller väntade till en senare när det gått nån annan emellan. I-landsproblem, ja.

Så jag åt mer/färdigt, hoppade i kläder och åkte. Det blev en rätt annrolunda dag på grund av en här "Spara momsen"-kampanjen, många glada kunder som blev överraskade när dom kom till kassan och hade 20% rabatt på det dom handlat. Fanns ju dom som inte tyckte det var okej att kampanjen sa spara momsen, men att vi ändå drar moms. Men, sån är lagen och inte ens dom på Jysk står över den, tyvärr.

Det roliga, eller typiska, var att i lördags sa mamma att dom blivit förkylda. Jag var ju där torsdag och fredag och peppar peppar kände inget på lördagenl. På söndagen började det göra ont där i skiftet hals/näsa men ah, det är väl inget. Måndag, förkyld men snorig näsa. Låg bara i soffan och sängen heela dagen verkligen, och inget internet att roa mig med.

Mådde lite bättre på tisdagen men sen när vi närmade oss stängning längtade jag hem. Gjorde ont här och var och förkylningen hade blivit sämre. Tack och lov hade världens bästa mamma kommit med lunch i form av sallad till mig, även om jag inte hade så värst mycket matlust. Smarto hade tagit med sig kycklinggryta, stark sådan med sweetchhili, matchar gott med sårig och öm hals - not.

Men, det var bara att ta sig hem, äta och hoppa i säng för nästa dag, onsdag, var det obligatoriskt jobb. Dom bygger om lagret och då behöver dom en ordinarie i butik och det var bara tisdag och onsdag som funkade, och nästa vecka börjar plast (utemöbler) komma så då ska helst lagret vara klart. Så, bita ihop tänkte jag.

Men jag mådde mycket, mycket bättre igår morse än vad jag gjort kvällen innan. Carina sa det att hon tyckte nästan att jag borde stannat hemma ändå, men jag sa att det var så mycket bättre och sen på kvällen var det inte i närheten av lika illa som dagen innan. Så jag har pratat moms, moms och moms i två dagar nu, ska bli skönt att slippa idag.

Vi missade precis ett fullpott provköp, det var lite därför jag var inne också för att vi skulle klara det (skryt, ja) men så fick Carina en kund när han kom in, jag skulle jaga honom när Carina kom tillbaka och då fastnade jag med en annan kund. Inom 3 minuter ska vi ju ha sökt upp honom och erbjudit honom hjälp, men det gick ju inte så bra då. Tyyyyypiskt, så störigt verkligen.

Men annars har veckan, den något korta jobbveckan, varit bra! Var jätteskönt att få komma in två dagar så, och det behövdes för klirr i kassan i slutet av mars dessutom. Två flugor i en smäll. Eller ja, tre, fyra, fem kanske. Men två minst. Så nu har jag dessuom lindrat abstinensen lite, hah! Och, förkylningen mår ännu lite bättre idag så snart ska jag väl vara kvitt den, och är glad att Oscar sluppit det hela!

Det sprutade

Det var en rätt bra dag idag.
Framför allt när Jessica berättade om nåt pinsamt som hänt i veckan. Hon och Pernilla hade stått och plockat undan julen och så hade Jessica sagt "Men åh, här är dom söta små luvorna från julkortet!" och Pernilla hade tittat undrande och frågat vilket julkort. "Det från Jenni?" svarar Jessica och Pernilla säger lite ledsamt att hon inte har fått nåt och Jessica ångrar sin stora trut.

"Jaha, skickade hon bara till mig och Carina?"
Men jag HADE ju skickat till Pernilla, bara att posten var så jäkla seg, fastän jag la på korten den 14:e så fick dom flesta sisådär 22-23 december, och Pernilla då i tisdags. Whot? Men i alla fall så hade hon inte fått det när hon pratade med Jessica och vi skrattade så vi grät när vi pratade om det här. Aningens trötta, ja det skulle jag tro. Men bara lite, ytterst lite. Ganska mycket lite. Jättemycket.

Hur pinsamt det var.
Och så dumt det blev. Tack och lov att jag skickade till Pernilla säger jag, haha! För min och Jessicas skull. Men hon lovade att aldrig säga så igen, hah! Jag får väl skicka till alla, alla som vi känner gemensamt nästa år, utifallatt Jessica får för sig att prata med dom och säga nåt, hah! Ne, men det var väldigt roligt där i alla fall, tårarna rann så det var väl för väl att inga kunder var inne.

BOOYAA!! woman!

Och sen, och sen mååååste jag bara:
Det var en sån verkligen BOOYAA!!-händelse på jobbet här om dagen men jag har bara inte hunnit eller orkat eller kommit ihåg att berätta om det. Men nu, nu minsann!

Ett par kom in med en luftmadrass.
Det var fel på den för dom som legat på den hade vaknat på golvet. Jag försökte tala om för paret att jag var tvungen att ta in madrassen och prova den innan jag kunde göra nåt åt det, om dom så ville ha en ny madrass eller få pengarna tillbaka. "Vadå?! Vad menar du, ska DU PROVA MADRASSEN?!" skriker dom till mig. Jag börjar säga "Ja, vi har fått tillbaka så många madrasser...." men blir avbruten: "Ja, men då måste det ju vara fel på dom om ni får tillbaka många!!" och jag fortsätter: "...som det inte varit fel på egentligen".

Så många att leverantören reagerat.
Då blev vi tvugna att ta in madrassen och testa den ifall det var så att kunden gjort nåt fel och många gånger, med tanke på hur många vi säljer, var det inget fel på dom. Men det förstod dom ju inte och började gorma om att då skulle dom minsann lämna tillbaka denna och köpa en ny, hähä in my face liksom. Fast så får dom ju inte lämna tillbaka en använd vara. Jag försöker, lugnt, förklara läget och säger att jag inte misstror dom att dom gör fel, men eftersom många gör det så måste vi testa den.

Då, klämmer dom ur sig att dom har en till.
Bestämmer mig för att ringa och fråga Pernilla om dom inte kan få en ny ändå eftersom dom ändå hade en sen innan så det var ju inte det att dom inte kunde hur dom funkade för den andra hade dom haft i två år. "Okej, vi är lite julsnälla" och medans gubben hämtade en ny försökte jag igen förklara för tanten om alla "reklamationer" och varför vi gör som vi gör. Det gick inte riktigt hem men dom flinade så glatt när dom fick gå hem med sin madrass ändå. Jaja, en glad kund.....

Jag är bara glad att jag hade rätt.
Speciellt när hon avbröt mig så otrevligt "Ja men då måste det vara fel när ni fått så många reklamationer". Nej, för det har ju inte varit reklamationer, BOOYAA!! Fast så får man inte säga. Men vad jag tänker när jag står där och ler och pratar sansat, det ver ju ingen mer än jag.

Billigare än gymmet

Vi brukar säga att man behöver inte gå på gym när man jobbar. Man springer på ganska bra, upp och ner på stolar och man bär en hel del. Nio timmars gymmande, that's nice.

Igår var det skyltbyte som stod på schemat och jag var väl lite otränad för jag har sån träningsvärk i låren idag, haha! Ni som varit inne i en Jysk-butik vet kanske hur skyltarna på täcken, kuddar och påslakan sitter. En rad längst ner på golvet, sen tre rader uppåt.

Kan säga att jag bytte ett antal såna skyltar igår. Upp och ner, upp och ner. Skitbra huk-träning. Sen när vi tog oss upp till mamma i 10-15 centimeter snö dessutom. Men idag, ajajaj. Haha!

Man vet ju aldrig med henne

Carina ringde nyss och skrämdes. Hon undrade om jag inte ville jobba lite längre dagen innan julafton, jag jobbade ju ändå bara 14-20.15 och jag blev nervös. Vad har hon nu hittat på? Hur länge ska vi ha öppet egentligen? Räcker det inte med att vi lagt på en timme?

Nej nej, hon ville bara att jag skulle börja 9.45 istället och det är ju luuugnt. Hellre det än om hon sagt att vi skulle ha öppet två timmar till, haha!

Som om jag inte får nog av honom hemma

Patrik hade så roligt igår. Det hade kommit ett meddelande om att några kontorsstolar skulle byta namn snart. Direktör ska byta till Linus. Fun ska byta till Benjamin. Chef ska byta till Oscar. Hoho, så roligt. Kommer mest kännas sjukt att stå och tjata om Oscar hela dagarna. Men Patrik hade i alla fall roligt i tre minuter, good for him.

Upp och ner

Anneli: Ja, känns lite så faktiskt när man inte är van att jobba så här mycket och långa dagar men trivs man så är det ju okej och som sagt, klirr i kassan.

Jasas: Tack vad du är fin, saknar dig (och din blogg) också! Får verkligen försöka komma igång snart igen! Och ja, jag ska läsa ikapp allt så försök inte säga nåt annat!





Idag har varit en lite velig dag. Det har gått upp och ner, upp och ner. Nåt bra sen nåt dåligt and so on. Först kändes dagen skit, sen kändes den bäst och så höll det på så.

Men, nåt har ändå gjort så att dagen väger lite tyngre åt bra än dålig: Carina fick ett SMS om att vi gjort ett 100%-igt provköp och sekunden efter fick hon ett SMS från distriktschefen i stil med "Bra jobbat" eller så. Hon går in på kontoret för att kolla och kommer ut med en stor kram "Och det var duuu!"

Hihi, man blir lite rörd för det var så längesen vi hade ett 100%-igt nu och vi behöver verkligen det för att vara med och fightas om att bli årets buik och allt annat vi håller på med.

Och jag blir ju så glad för jag är ju "bara en AVA" (= extraanställd, AllmänVisstidsAnställning) men jävlar mig att jag är bra på provköp så jag nöp till och med den där att vi ska söka upp kunden inom tre minuter, JIHA! Den vi alltid åker på, allat nnat är topp. Men inte 3-minutaren.

Sist
gick det ju också bra, förutom 3:an då. Och den här gången hade jag också fått massa bra kommentarer om att jag visat bra varor och allt sånt, plus att jag "skötte butiken själv". Vid tillfället vad det cirka fem kunder i butiken men bara en säljare. Vi var ju bara två så Pernilla var säkert på lagret men provköparen såg bara en säljare och tyckte jag skötte läget bra. Vad annars, men ändå? Haha!

Men som vanligt lite annat strul också, men det hör la till? Imorgon ser det ut som jag börjar först klockan 15 och går stängning med Carina. Så innan det ska jag gå ner och köpa det sista i Lenas present och göra så mycket som möjligt med det här med julen.

Pappa ringde i morse och dom skulle ha köksmöbler till jobbet så han var där och fixade det. Så roligt för igår var gamla grannar till oss inne och dom pratade om pappa (och andra gamla grannar) och sen var han inne och hämtade det han köpte och mötte pappa. Så roligt sammanträffande och han blev så glad. Och pappa också får vi hoppas, och dom behövde veta för maten hur många som kom så jag tänke ah, jag hinner.

Och det gör jag. Och vem dör om det inte är klar på söndag? Bara att jag gärna vill det, men går jorden under om jag inte blir klar? Nej, jag skulle inte tro det va? Så jag tar det chill och gör det jag hinner imorgon och på lördag och det osm är kvar får jag göra nästa vecka bara.

Nu dock ska jag mysa till det med min fina sambo och titta lite serier innan vi kryper till kojs. Tack och god natt.

Ett långt, jobb(igt) inlägg

Anneli: Nja, inte jättestor skillnad. Har nog inte ens varit en hel grad. Elementen, på? Det är ju bara det allra sista i oktober, man behöver väl inte stå på? Dom är på max men iskalla. Dock funderade pappa redan förra vintern om dom kanske inte var trasiga eller nåt fel på, så vi får väl se.





Nu är jag hemkommen, potatisgratängen står i ugnen och Oscar steker kassler till. Mumsibumsi säger jag om det för nu börjar min mage bli riktigt hungrig också!

Jag tycker det är så himla trevligt att åka till mitt jobb nu för jag får beröm mest hela tiden. Tre gånger denna veckan har jag fått uppskattning/beröm och det gör ju jobbet så mycket lättare också. Skriver ett långt inlägg först och i slutet en kortfattning för den som inte orkar/vill läsa allt tjötet.


Efter att Carina hade varit så snäll så kände jag att jag var tvungen att visa henne hur glad jag är att ha henne som chef så jag skickade ett SMS och tackade henne för att hon var den bästa chefen man kan ha och hon svarade tillbaka att jag måste vara en av de bästa extra anställda man kan ha. Sen när vi pratade i telefon dagen efter var hon jätteglad och chockad för det var ju liksom ingenting.

Sen under det samtalet tyckte hon också att jag hade varit jätteduktig när jag jobbat kvällen innan, som fyllt i att göra-pappret. Jag sa ju aldrig vad dom nya rutinerna innebar (och när jag letade efter inläget hittade jag ett där jag skrivit "gå till skolan" istället för till jobbet, hah!). Vi har ett papper med olika områden som ska checkas ett tag innan stängning och är det nåt som inte är okej, fyller man i det så dom som jobbar dagen efter vet vad som behöver göras. Går igenom nästan hela butiken, lagret och annat som vi ("vanliga") säljare annars kanske inte är så insatta i så det känns jättebra med lite mer inblick i det andra också.

I vilket fall så skulle vi köra stenhårt på det efter Carina varit på mötet och i onsdags när jag kom till jobbet såg jag inte att en sån var gjord men tänkte att jag skulle göra en ändå. Kunde ju varit så att den var klar eller bara att man missat dagen innan. Jag gjorde min i alla fall. Och då när jag pratade med Carina igår var hon så glad över att jag hade gjort det för dom andra tre (och hon själv, antar jag, hehe) har inte fått in det i rutin men nu minsann! Så jag hade varit jätteduktig som gjort den.

Och när jag kom idag var hon bara tvungen att visa mig det senaste provköpet, också från i onsdags, som jag hade gjort. Jag blev nervös men hon sa att det var jättebra och då kändes det bättre. Provköp är ju att en person kommer in och "låtsas" vara kund för att se hur vi är och gör. Dom ska typ testa oss inom ett visst område i butiken (täcke/kudd, trädgård, möbler, allt till fönster, sängar, madrasser) och det är olika varje gång. Det dom ska kolla, inom kundrelation, är att dom får nån slags hälsning vid ankomst (nick eller liknande räcker), om dom blir kontaktad av säljare inom 3 minuter, om säljaren ställer tillräckligt med frågor för att fastställa deras behov, om säljaren presenterar relevanta varor och sen även dyrare varor, om säljaren försöker merförsälja (påslakan eller lakan till täcken, madrassskydd till sängar). Inom butikupplevesen ska dom känna sig välkomna och uppskattade, att butiken är städad/uppfylld och att säljaren erbjuder "ett bra erbjudande".

Det är alltså nu 8 punkter man ska bli godkänd på, allt jag missade var 3 minuters-regeln och förmodligen för att jag var ensam i kassan. Patrik var på lunch och Jessica var på andra sidan butiken och jag hade förmodligen kunder i kassan eller (hrm, nej, så kan det inte vara, hehe) så missade jag bara. I vilket fall så hade den här provköparen kommenterat en hel del: Ställde säljaren tillräckligt med frågor för att fastställa dina behov: Jenni var kanon! Presenterade säljaren fler varor inom samma typ, dessutom bättre och dyrare: Mycket bra presentation! Kände du dig välkommen och uppskattad: Toppenbra tjej jag pratade med. Mycket t(trevlig, antar jag för att det ska stå, kom inte med i utskriften).

Så det var extremt trevligt, vanligtvis brukar dom inte utveckla så mycket så antingen är det för att det är lite nytt nu eller för att det är en ny provköpare. Och jag blir så irriterad för att jag inte kan komma ihåg att jag ens haft en provköpare. Man borde reagera om man blir utfrågad vid nu då täcken och kuddar, sen köper kunden nåt för en tia eller så. Dels för att kolla hur vi är i kassan och så att vi är rätt inloggade (så mitt namn står på kvittot). Det tråkiga är bara att hade jag tagit 3 minutaren också, hade jag fått en flaska vin eller en biobiljett, höhö. Vi har en sån tävling i vår butik för alla tjänar på bra provköp, på många sätt och vis.

Blev ett långt, jobb(igt) inlägg men vissa saker kräver ju lite förklaring och jag var ju tvungen att skryta. Men kortfattat: Min chef är mycket nöjd med mig, hon uppskattar att jag anammar det nya som dom andra inte riktigt fått med i rutinerna och jag har gjort ett killer-provköp. Kort och gott: JAG ÄR GRYM!

Världens bästa chef

Jag har verkligen världens bästa chef.

Strax innan stängning kom Patrik på att vi inte hade nån kassaskåpsnyckel så han försökte ringa Carina och få tag på en. Till slut kom hon ner själv och när hon var på väg, ett par minuter över stängning, frågade hon om hon skulle vänta in nån som ville med bussen. Patrik tackade nej för han skulle få skjuts så hon hoppade iväg för då kunde hon ju åka. Men så frågade hon mig igen, som inte kunde med från början att be henne vänta bara för mig. Men så frågade hon igen om min buss gick 13 över och när jag sa ja sa hon att hon skulle vänta.

Vi skyndade oss med stängningen och jag kom ut i bilen och så tuffade vi upp. Innan jag hann försöka öppna dörren sa hon bara käckt "Jag kan vänta en stund till, det är jättekallt ute!" och så satt vi i bilen och pratade tills det var en minut kvar tills bussen skulle gå och jag blev så nervös att OM den skulle vara lite, lite tidig så väntade ingen annan och jag skulle missa den. Så domt det hade blivit då. Jag är bara så glad och tacksam över att ha en så bra chef som man kan prata med om allt, be om saker, fråga utan att skämmas och som alltid finns där för oss. Hon är helt enkelt det bästa chef man kan önsak sig och kan vilja ha.

Bättre än ingenting

Jag hörde inte exakt vilket tal hon sa, nåt runt eller över 20, och frågade om det var okej. Och ja det är det ju verkligen, jättebra. "Inte så illa för att inte ha några timmar alls".

16-19.15 igår, 14-19.15 idag, imorgon och fredag plus helgen (10-16.15 på lördag och 12-16.15 på söndag) istället för bara helgen, inte så illa pinkat? Inget lönekuvertet gråter över heller.

Säsong 3, avsnitt 2 och nu blir det natti natti. Skönt när man kan vara uppe lite längre och sova lite längre men ändå ha morgonen på sig. Me lajk. Tack och god natt!

Man får inte lov att göra så

Anneli: Absolut att man kan! I alla fall om man inte har skola att tänka på (så jag inte drar in dig i nåt som inte blir så bra sen, hehe).





- Aa det är Jenni.
- Hej det är Carna, vad göör du?
- Ehm, äter frukost.
- Frukost?! (10.30, så sent?!)
- Heh, ja...

Och så funderar jag på om jag skulle ha jobbat, att det är därför hon är så "agressiv" i tonen. Men så var det bara så att hon ville att jag skulle komma in och köra plock i turbofart, inget annat än turbofart. Och så tänkte jag lite och insåg att jag tänkte tokigt igår, men inte hela världen. Så frukost och dusch är avklarad. Nio avsnitt Gossip Girl kvar och så ska jag åka och jobba. Åh grymma öde.

En annorlunda kväll, stängning och leverans

Åh mamma mia vilken kväll, haha! Har aldrig varit med om dess like!

Jag började 14 idag. Då väntade vi fortfarande på sängleveransen och sa lite skämtsamt att hoppas inte den trillar in strax innan stängning men det bästa vore om den kom innan 16 då praktikanterna fortfarande var kvar eftersom det bara var jag och Pernilla förutom en praktiant vi har i kassan som var till 15.30 sååå... Ja. Vi önskade oss helt enkelt en smidig leverans när så många som möjligt var kvar för att hjälpa till.

15.30 går första praktikanten, då blir en av oss låsta i kassan men en halvtimme tills dom två andra går. Jah, heja heja! Dom gick och vi hoppades på en smidig och liten leverans. Skämtade igen om att bara den inte kommer nära stängning för igår hade dom haft ganska rush från 16.30 till stängning och ifall det skulle bli så idag också. Och så är det bara vi, hoppas den kommer innan det bara.

Nej men okej, ingen leverans. Runt 17.45 kom Malin ner och hälsade på och tappade hakan när jag sa att vi väntade leverans. Och hon hann gå hem utan att den kommit. Och vi började prata om när det är okej att säga att han får komma tillbaka imorgon, vid 18.50 säger Pernilla för då hinner man verkligen inte plocka av innan vi stänger. Vi har arbetstid till 19.15 men då ska man också räkna kassor och allt annat sånt innan dess, faktiskt.

19.40 ska hon kolla om vi har några bilar kvar och säger att en lastbil kommer, men hon vet inte om den ska hit. Jo, så klart den ska. Så hon blir förbannad och ska börja skälla ut chauffören för att han inte ens hör av sig när han blir så sen. Då kunde vi ringt in nån annan så vi hinner allt. Nej men när han kommer in och hon ska börja, visar det sig att han kan verkligen svenska eller engelska?! Okej, lätt.

Hon går bak med honom och ringer fem minuter senare och säger att han fortfarande backar och vi börjar funderar på att stänga så jag kan komma bak och hjälpa henne så vi kommer in snabbt. Så jag drar in grejerna och fem minuter innan stängning ska jag låsa men väntar för en bil svänger in. Men fortsätter till baksidan! Dra igen dörren fort och låsa, skynda bak till Pernilla!

När jag kommer närmare dörren hör jag hundar som skäller och skäller. Fattar ingenting och vet inte om jag ska visa mig eller vad jag ska göra. Kikar runt dörren och ser att Pernilla pratar med han som kommit ur bilen så tänker att det nog inte är så farligt. Visar sig att han var en väktare som var i krokarna och ville berätta att han igår morse jagat bort pundare som hängt runt butiken. Jättesnällt, men han var lite skum.

Han åkte och vi började vänta på att plocka av lastbilen men chauffören hade noll koll verkligen. Vanligtvis langar chauffören så han står och väntar när man kommer tillbaka efter att ha lastat in sängen. Men inte denna, nej han klarade knappt att ta två paket medar samtidigt. Och han hade verkligen noll koll på var grejerna fanns. Han hade dessutom sängar till två andra butiker bland allt.

När vi ser hur han jobbar förstår vi varför han är så sen. Han måste checka varenda grej ifall det är våran eller nån annan butiks. Han flyttade varje säng från ena enden av flaket/lastet till den andra för att hitta våra grejer. Och där ställer han ju huller om buller så jag förstår att han fick titta på varenda lapp om han röjt runt så vid varje butik han lämnat sängar hos. Ganska skrämmande faktiskt, för det var inte alls bra.

Hela 40 minuter tog det honom att lasta av 19 kollin. I snitt lastar han av ett kolli på två minuter. Och då var sju-åtta av dom små lådor som man egentligen kan ta på en vända. Så Pernilla noterade det i hans papper som han ville att vi skulle fylla i, att det tagit 40 minuter. 19.20 var vi klara med leveransen och 19.35 kom vi där ifrån så det var ju inte så farligt, men sjukt ändå att det är så.

Så vi förstår att han inte hann till dom andra butikerna, för sen visade det sig att han hade en till som han inte hunnit till men med tanke på hur lång tid det tog att lasta av så förstår vi att han inte hann. Det är ju inte rimligt, och var han så okänd här så kanske han inte kunde vägen och körde fel och jag vet inte allt. Skulle inte förvåna mig alls men detta ska vi ju ta vidare för så kan det ju inte gå till.

Pernilla skulle tanka så hon var gullig och körde hem mig men jag var ändå hemma nästan vid vanlig tid. För kassor skulle ju räknas och allt sånt eftersom jag bara drog igen för att hjälpa henne och kolla vad det var för skum bil. Men som jag skrev till Pernilla här ikväll så kan det ju inte bli värre så så sett var det ju en rätt positiv händelse, haha! Man får ju se det så också.

Dock låg Oscar och sov på soffan när jag kom hem, damn Jysk! Och jag som var så hungrig. Så ja vi pillade ner till pizzerian och hämtade hem kebab, det förtjänar man efter en sån skum kväll? Och hungrig var jag ju, som en varg. Så nu kikar vi på Lyxfällan, också skrämmande, sen blir det nog ett Gossip Girl innan jag säger god natt. Det har jag ju inte sett på hela nio timmar, MAMMA MIA!

Lite jobbsnack

Chathrine: Hehe ja det är klart, fast samtidigt så kanske det finns nåt man tycker mycket om men som är så dyrt så man kände att man hade bara råd den gången, då hade man kanske kunnat unna sig det om man fick lite rabatt. Fast helt klart borde man ju få på det man köper mer av.

Jasas: Ja eftersom dom inte lyssnar heller, då hade dom ju förstått vad han menade och då hade det inte behövt bli sån rabalder? Idioter, bara.
Hihi du får ju komma hit och hålla då, dom är såå mjuka och goa! Man fattar inte förrän man håller i dom.

Anneli: Haha jo men en hade ju frågat "Hur menar du, såhär eller sådär?" och han förklarade, han hade försökt för klara sig på tre olika sätt men dom hade ju bara bestämt sig för att inte lyssna, han är ju rasist. Och sen stod dom och sa samma sak själv också, fast på ett annat sätt. Så komiskt egentligen.
Så är det på våran också, den är adresserad till Oscar men båda står med på lappen. Tokigt.

Marina: Väldigt svårt tydligen, dom hade ju bara bestämt sig att han var dum. Är ju tur att det var Oscar bara så han bara skrattar och går vidare. Nån annan kunde ju blivit jätteledsen av sån utfrysning och inte kunnat gå till skolan för den mådde så dåligt.





Idag känns inte som en bra dag att gå till skolan. Eller ja, inte just dagen men för att jag ska börja med och ringa ett lite halvjobbigt samtal. Det var ju lite strul förra veckan som blev "löst" i måndags men när vi pratade med kunden igår så blev hon inte nöjd. Och det förstår jag faktiskt så nu blir det till att ringa telefonen idag. Men gärna innan vi öppnar och praktikanter börjar komma. Så dumt att stå ute i butiken och skrika, hah.

Nej, lite frukost nu till Vakna! (som vanligt) så jag kommer iväg sen. Heldag med Carina och totalt sex praktikanter som droppar under dagen. Full bemanning kan man säga då ja.

Ja och så klart kom det sängleverans igår. När det bara är jag eller jag och några praktikanter kommer det alltid fler än 50 kollin, gärna upp emot 80-90 så blir det allra bäst. Nej men igår var både jag och Pernilla där och då kom så många som... bamparabampara... TRETTON KOLLIN! Så orättvist, så orättvist. Eller när Patrik är där kommer det typ 20 kollin. Men ja, nog tjatat nu, ha en bra dag så hörs vi när vi ses!

Väckt av telefonen

Marina: Nej och jag var ju verkligen inte otrevlig eller nåt, frågade bara om dom hade den och då kollade hon upp det en stund, sen när hon sa att dom skulle kolla upp det mer för ingen visste så sa jag bara typ "Då vet jag, tack så mycket för hjälpen" och log och gick där ifrån. Jag är en snäll kund!





Haha Jessica ringde precis för att fråga om jag kunde komma in en halvtimma tidigare än tänkt. Så klart. Men det roliga är att hon, efter vi sagt hej, frågar om hon väckte mig. Vet inte om jag lät lite nyvaken eftersom jag legat och tittat film och var lite trött. Men dom hade diskuterat om det var okej att ringa klockan 11 och Catharina hade sagt att om hon inte är vaken så är det dags att vakna klockan 11 ändå. Och det håller jag sannerligen med om! Dock är jag ju så gott som varje dag vaken klockan 8 eftersom jag ska säga hej då till Oscar. Det senaste har det ju varit mer 7 eller 7.30 istället för 8.

Sen är inte jag den som blir arg om nån ringer och väcker mig. Så länge det inte är nåt totalt meningslöst men jag kan inte ens komma på vad det skulle vara så det är nog ingen fara. Ringer man nån klockan 8 på morgonen vet man att man kanske väcker den personen och då får man ju ta det men måste man så måste man.

Det är som ibland när dom ringt från jobbet vid 8 eller nåt, kanske lite tidigare, för att fråga om jag kan gå in rätt snart och jobba för nån är sjuk. Ring hellre en-två timmar innan jag ska börja för att jag ska hinna i rätt tid än vänta en stund för det är mer okej att ringa då och sen säga "kom så fort du kan". Tycker ju jag då. Även om jag nu blev lite nervös att jag fått fel tid av Carina, haha! Sånt är ju verkligen inte ovanligt eller omöjligt men jag hade allt rätt tid. Nu blir det bara sådär töntigt att min buss åker när Oscars kommer in om allt går som det ska. Typiskt. Men men, jag får ju sällskap via telefonen ändå!

Vilka man inte kan lita på

Jag blev så arg här om dagen, och när jag berättade det för mamma sa hon "Ja, och det ska ju mycket till för att du ska bli arg" och det stämmer, framför allt att jag blir så arg så jag låter det gå ut över nån som egentligen är oskyldig. Så fick jag skällt lite på nån som inte förtjänade det, som kompensation för förra veckan.

I vilket fall så hade vi in en kund för ett tag sen som hade en reklamation på en trädgårdsstol. Vi hade redan sålt slut på alla och vi ringde runt i distriktet och hittade en hyffsat nära så vi sa att om en personal från oss eller kunden själv har vägen förbi så skulle stolen hämtas och dom skulle lägga undan den och så.

Sen var ju cheferna runt för ett tag sen och byggde om dom olika butikerna. Och då skulle dom till den butiken och vi kollade i datorn och såg att dom hade en stol kvar så vi ringde upp bara för att dubbelkolla så att den fanns där eftersom kunden stod där framför oss i butiken.

Då säger personen jag pratar med att dom visst råkat sälja stolen eller nåt, för den finns inte. Måste vara fel i lagerbehållningen för han letar men hittar ingen stol. Både jag och kunde blir sura och besvikna och undrar what to do? Lite pinsamt att stå där med kunden och förklara att dom sålt hans stol.

Ringer en annan butik som har rätt många men som ligger ganska långt här ifrån men där Jessicas svärföräldrar bor så det skulle inte vara helt omöjligt att få hit den, bara inte på momangen. Kan vara nån annan som har vägarna förbi, men inte lika troligt som den andra, men den fanns.

Och jag sa till han jag pratade med att han absolut inte fick lov att sälja den för det var en kund som skulle byta sin reklamation och att en annan butik redan sålt den dom hållt åt oss och han var jättehjälpsam och förstod verkligen och skulle se till att märka upp den.

Så sa Jessica i förrgår att hennes svärföräldrar skulle komma hit så dom kunde ta med sig stolen. Vi kollar i datorn, bara på skoj för stolen finns ju, men så visar den att dom inte har nån? Vi ringer för att kolla, dom kan ju ha skrivit ner den eftersom det är en reklamation som ska bytas, inte så konstigt.

Men när tjejen jag pratar med letar och letar och sen säger att den nog tyvärr inte finns så blir jag tokig. Ett djuptandetag och sen börjar jag skälla. Vad ska jag säga till kunden? Ja, men det är inte hennes fel för det är inte hon som sålt den. Det är ANDRA butiken som gör så nu! Ja, men hon vet inte vad som har hänt.

Till slut lugnar jag mig och säger att jag vet att det inte är hennes fel men att det inte blir så jäkla kul att ringa kunden och säga att ytterligare en butik har sålt hans stol som dom lovat att hålla. Sen började hon tjaffsa om "men den kanske inte var uppmärkt" och så högg jag tillbaka att JO det var den!

Annars är det ju ändå deras butik som gjort fel. Men det spelar ju inte så stor roll vems fel det är och jag förstår att hon går i försvarställning men samtidigt så borde hon förstå mig. Jag ber lite om ursäkt och vet ju att det inte är hennes fel, men det är ju jag som får förklara för kunden.

Som sista utväg kollar vi datorn igen, ifall inte nån har nån eller har fått in. Då ser vi att första butiken fortfarande har kvar än och vi börjar undra varför dom inte skrivit ner den på alla dessa veckorna, eller om dom kanske fått in nån då? Med en gnutta hopp ringer jag upp.

Men jo, där står ju stolen! Han jag pratade med skrattade och sa att det var ju ett tag sen dom la undan stolen när jag berättade varför jag ringde. Men ja, ni sa ju att ni inte hade nån? Då ringer man ju inte en gång i veckan och frågar om den verkligen inte finns? Haha jaja, den finns det är ju det viktigaste.

Så nu mår magen bra och vi kan förhoppningsvis i veckan ringa kuden och säga att han kan hämta sin stol! Tjo-fucking-ho!

Nu vill jag inte mer

Jasas: Hoppas 3 räcker här nu också för det är inte kul.

Malin: Haha ja du konkurrerade bra, allt för bra telefonstatistik eller hur? Jag håller med, hur svårt kan det va?! Inte alls!





Bläää vilken dag! Säger som på Facebook, vem ska jag nu få skälla ut som egentligen inte gjort nåt fel så jag får ur mig all skit jag stått och tagit emot trots att jag inte gjort nåt?!

Att folk ens kan med att bete sig så. Att dom inte fattar själva hur dom beter sig. Det är fan skrämmande. Den ena efter den andra. Kan inte ens minnas att det varit nån trevlig inne för att väga upp det hela. Bara skit och gnäll, hela jävla dagen! Så mycket så jag känner inte ens för att jobba imorgon? Då är det illa.

Tur att man kunnat prata och skratta med tjejerna där emllan all skit och att det är jag också Jessica imorgon. Och att imorgon inte är 9 timmars skittagande, bara 6!

En som inte ska sätta sin fot i en Jysk-butik igen eftersom hon inte får reklamera utan kvitto. En som var spydig som fan för att jag inte visste vad han hette(?). (Kom på! *) En som kom in och klagade för vi tagit för mycket betalt för en vara, men själv missat att vi bara stämplat in två istället för tre, så han fick punga ut med 42 kronor extra. And so on, and so on. Lägg till gårdagen och förrgår.

* JO! En trevlig karl som var och hämtade en säng som visslade och var så glad och positiv för livet var bra. Det var fredag, han var pensionär och bara njöt. HAN, var trevlig. En på 9 timmar.

Så imorgon hoppas jag att det bara kommer in trevliga och snälla kunder. Garanterat är det massor som ska lämnas ut men då kan man i alla fall stå där ute/bak och skrika så det inte går ut över andra kunder. Inte för att det gör det utan att skrika men ändå. Jag ska börja röka för att kunna avreagera mig på så vis, har jag tänkt. Plus för det sociala då.

Jag kan, jag vill, jag gör!

Jasas: Aww, jag blir bara glad av att du tänkte på mig, tack!
Allt smakade toppen och Oscar blev jätteglad för att jag gjort det! Frallor var ordet jag sökte. Det ville bara inte vara med mig den dagen, tappade det hela tiden.
Haha jo men det var ju det han skulle, torka sig i öronen. Det var därför dom var tvugna att vara så tunna, haha! Viktiga grejer vettu!
Haha ja men det är klart, ingen ska ju egentligen klå mig, bara om telefonen bråkar med mig.

Sofia: Ja ett tag var det gulligt men efter alla gångerna och springa hit och dit för han vill känna igen så tröttnar man lite. Men, jobbar man inom service är det bara att bita ihop och se glad ut och dessutom gjorde han det ju inte för att jävlas bara, det får man ju komma ihåg!

Anneli: Hehe mjo, hoppas väl att dom haft för som sagt så får man ju försöka tänka att han inte gör det för att bråka, utan för att han är gammal och glömsk och inte minns vad han känt på för två sekunder sen.





Jag blev lite sådär "Ja men jo, det är väl klart?" när Carina förut sa hur duktig jag var som tog tag och redde ut problemen. Glad också så klart, men lite sådär att det var väl självklart?

En kund ringde nämligen och hade strul med sin GE. (Vi har ju ett avtal med GE Moneybank där man kan få avbetalning) Så efter jag kollat i våran pärm och kollat med Pernilla som sist haft hand om kunden ringde jag GE och det var snurrigt värre. Jag ville/trodde att han skulle kunna hjälpa mig mer efter vad jag hört från förra gången men så gick tydligen inte, vilket jag förstod varför sen så sett men ändå.

Ringde Carina och var måttligt förvirrad och vi enades om att jag skulle ringa upp GE igen och säga såhär och såhär och frågade det och det. Så jag ringer och lyckas hitta killen eftersom han skrivit en anteckning i kundens "fil" (eller så, antar jag för jag vet inte hur det funkar i deras datasystem?) för när jag frågade tjejen som svarade om man kunde hitta killen jag pratade med innan skrattade hon lite. Men jag visste ju inte om dom satt 10 pers och svarade i telefon eller 100 men det trodde kanske hon var självklart.

Vi kliade oss i huvudet några gånger och flera gånger under båda samtalen bad han mig "vänta två sekunder" som aldrig var bara två sekunder men jag väntade. Samtidigt som jag hade en till två praktikanter som stod med frågor varje gång telefonen gick igång, lustigt. Men så enades vi till slut att kollegan som kunde såna problem som vi hade var där på måndag, så jag skulle checka med Carina så jag inte ljög för killen så vi kunde börja lösa allt idag och annars hör dom av sig på måndag. PUH!

Och när jag ringde och talade om läget för Carina igen, och för att checka, (ledig, vadå?) så sa hon just det att jag hade varit så duktig som tagit tag i det. Men så kände jag, vad skulle jag annars gjort? Sagt till kunden att hon får vänta till imorgon när Jessica är på plats? Vad kan Jessica som inte jag kan? Ingenting! Jag kan också använda en telefon och prata. Inte så att det inte var gulligt sagt och att jag inte blev glad för det var det och det blev jag, bara att det var så självklart.

Och lite skönt var det att det var så självklart, för lik väl så kunde jag bara sagt till kunden att vi återkommer imorgon eller på måndag när annan personal är på plats. Men istället valde jag, utan att fundera på det, att ta tag i det själv och göra nåt åt det och för det är till och med jag stolt över mig själv!

Så klockrent

Tänkte på att jag hade en rubrik här om dagen som var typ "Jenni direkt, kan jag stå till tjänst med något?" och den hade ju passat idag egentligen.

Jag är sån att ringer det på jobbet så slänger jag mig på telefonen. Det värsta är om man står och pratar med nån, typ kollega, och inte vill bryta egentligen men så viiiill man ju svara i telefonen. Inte riktigt lika jobbigt i ett samtal med en kund men då svarar jag gärna och ber dom vänta.

Det började väl egentligen när Malin jobbade hos oss för då tävlade vi om vem som kunde svara först, egentligen med alla men ingen annan var på, tråkigt.

Och då fick jag ändå kommentaren när jag praktiserat ett tag "Vi måste verkligen lära dig att svara i telefon!" för jag svarade aldrig om det ringde utifrån utan tog en telefon och letade upp nån ordinarie. Vet inte varför, för jag hjälpte ju kunder i butik och allt?

I vilket fall ringde en butikschef från en annan butik idag och vi har pratat en hel del det senaste när hon ringt, för att jag svarat då så klart - som alltid.

Så idag när jag svarade så frågade hon om det alltid var jag som svarade i telefonen? Det är väl klart! Jag är ju anställd bara för att svara i telefon! Ne, men så länge telefonerna funkar som dom ska och jag inte står och pratar med nån så svarar jag.

Det positiva är att dom andra har sen ett tag reagerat på det, så nu lite småtävlar ju dom med mig haha! Eller mobbar mig om telefonen inte funkar så dom hinner före.

Ett lustigt sammanträffande

För ett ganska bra tag sen var det inne en gammal farbror. Han skulle ha handdukar men som inte fick vara för tjocka för han skulle torka sig i öronen med dom, men heller inte för dyra. Tur då att dom billigaste också då är dom tunnaste. Vi tittade på den ena efter den andra efter den tredje, tillbaka till den första och den andra och så den första igen. Han ville känna och titta hela tiden, och fråga om storlek och pris. Men jag står där, med ett leende på läpparna och alltid villig att hjälpa.

I morse tänkte jag på det och fnissade lite. Tänkte stackars farbror för han var så gammal så han kunde knappt gå, eller det gick väldigt långsamt. Och andades inte alls bra så jag tyckte väl egentligen mest synd om honom. Till slut fick vi ta det billigaste och näst billigaste eftersom allt annat var "oj så dyrt" och stappla oss till kassan och så har jag inte tänkt på det förrän i morse igen.

Gissa vem som gick in genom dörren i förmiddags? Jajjemen, lille stora farbrorn! Och idag skulle han ha sängöverkast. Vi tittade och tittade men allt var ju "så dyrt" igen. Tittade först på ett för 200 och sen ett på 300 men det var ju så dyrt så jag visade ett för 150. Han höll på och velade fram och tillbaka och ville känna på dom hela tiden men egentligen vet jag ju att det är plånboken som styr, det märkte jag ju redan förra gången han var inne och kollade på handdukar. Men jag visade och visade och till slut bestämde han sig för en sort. Innan han lämnar butiken ändrar han sig och vill byta, till den billigaste vilket inte var så värst chokerande. Så vi gjorde retur och sålde den nya.

Ett tag senare kommer han in igen, stånkandes. Då går ränderna inte åt samma håll så han vill byta. Visst, fine. Vi går bort och tittar igen och då finns det ju fler alternativ men allt är "så dyrt" hela tiden. Men nu ligger allt i samma prisklass, nåt lite över och nåt lite under. Ne men då ska han inte ha nåt alls för han var ju inte nöjd med ränderna och det fanns ju inga bra priser och hej och hå. Tycker ändå man stått där och pratat och visat och hållt på ett bra tag och så blir det inget.

Well well, man kan inte glädja alla och jag kan inte trolla fram det perfekta överkastet till rätt pris. Men gissa hur förvånad jag blir när han kommer in - igen! Då hade han tydligen tappat hemmanyckeln när han var hos oss sist när han tog ut bilnyckeln. Och så ville han se på dom där överkasten igen. Och dom hade som tur var inte kommit längre än bakom kassan eftersom jag precis packat in dom igen. Till slut, slut så tog han dom ändå för antingen fick det inte störa att ränderna gick åt olika håll eller så skulle han vända så den mönstrade sidan var uppåt, och då spelar det ingen roll.


Hugabuga, hoppas jag aldrig tänker på honom igen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0