jeinyn

Jag stod och diskade nyss och kom att tänka på min farmor. Hon har så mycket för sig och det finns så mycket runt mig som får mig att tänka på henne. Och det gör jag så gärna, vi har haft mycket kul och jag kan nog inte komma på ett tillfälle med farmor som jag känt mig obekväm eller inte helt 100.

Men det var inte det jag tänkte, så mycket. Mer sånt som hon gör, som förmodligen pappa tagit efter från henne, som jag sen tagit efter. Smågrejer men som är farmor för mig.

Till att börja med så är det farmor som klipper "hål" i locket till smöret, så man kan ha smörkniven i paketet när det står i kylen. Pappa gör det ibland och reagerar inte om man gör så hemma hos honom. Mamma tycker man är koko snurr i bollen och förstår liksom inte grejen. Fråga farmor, säger jag.

Och osten. Mamma blir fullkomligt galen när man hyvlar av minst ett lager uppepå osten och tar bort kanterna. Och hon gör det inte själv. Men pappa gör det och det har väl slått igenom för jag tycker inte om ost med kanter. Och så var jag hos farmor och skrek "DET ÄR DU SOM GÖR DET!" och hon tittade på mig och fattade ingenting. Det är därifrån det kommer, så fick jag förklarat det för mamma.

Eller lägga patians. Farmor har alltid gjort det och jag vill ju göra som farmor. "Neeej Jenni, det är farmors patians!" skriker hon när jag pekar vad hon kan göra när hon tänkt för länge. Och nu kan man spela på datorn, precis som farmor. Goa farmor, min farmor. Vem som helst får låna.