jeinyn

Jasas: Jag tror faktiskt inte att dom är så vana vid det? Dom är ju tre barn och en till två vuxna hemma (min farbror kör lastbil, därav en till två) så det brukar alltid vara nån där. Och eftersom dom ändå har tre hundar så är det ju lite svårt att bara lämna bort sådär. Och ja, Oscar har kanske träffat dom en-två gånger och jag träffar dom ju inte mer än så per år. Men dom har verkligen inte haft några problem här, så skönt!

Chathrine: Mja, jag vet inte, jag känner inte så många med hund men det verkade inte helt ovanligt, som det lät på farmor. Sen vet jag ju inte när dom hade varit ute, mycket möjligt att vi gick första rundan för dagen med dom och om dom då är på nytt ställe och nervösa så tycker inte jag det är så konstigt. Eller så försökte dom visa men vi fattade inte, eller så vågade dom inte visa? Nej, jag tyckte inte det var så konstigt faktiskt.
Sen är det ju inte så att dom pinkar revir varje gång dom kommer hem till nån.

---

Jag får nog lov att säga att jag tycker det har gått riktigt bra idag! När dom kom i morse var Mava väldigt nyfiken på våra djur och dom båda sprang runt här och nosade och tittade. Vi försökte leka lite men som sagt så var dom inte riktigt på sånt humör. Jag satte mig i soffan och hade direkt båda hundarna i knät.

Sen blev det ju då dags att gå ut. Dom gick jättefint även om det var att kissa vid varenda sten, hah! Pinka revir, pinka revir. Trots att detta ändå är deras område, faster bor ju på gården nedanför oss. Men dom kanske inte går den vägen vi går, ingen aning vilken rutt dom har.

När vi kom hem spelade vi lite och åt sen. Gick en runda till (ja, tiden går fort när man har roligt. Cirka var fjärde timme brukar dom vara ute) och lämnade dom hemma för att handla. Så chockade dom blev när vi stängde dörren och gick. Vi har ju en ruta i mellandörren, så jag såg ju deras vridna, undrande huvuden.

Vi kom hem och så glada dom blev att se oss! Mava sprang dock och gömde sig och sen när jag ropade kom hon som ett skott, det var ju viiii! Oscar sa förut att jag behöver ju inte vara rädd för att nån ska komma in i natt. Well, in kommer dom ju men vi hör ju att dom gör det.

Sen har vi faktiskt legat i soffan och myst lite av och till. Mava är ju en riktig pussare så henne får man ha koll på så man inte har en nos i fejjan. Jag är ingen hundpussare, men dom är "uppfostrade" så, så jag ser inget fel/säger inte att det är fel bara att jag inte tycker om det så dom får pussas när dom kommer hem igen.

Vi gick en lite längre runda sen som blir näst sista för dagen. Kände att hellre går jag en längre runda vid 19.30 än vid 23.30 så då blir det den kortare och sen in och nana och hoppas på att allt går bra. Det enda jag hoppas är att OM nåt händer, så inget kiss på parketten, hah!

Och så hade vi ordentligt kramkalas i soffan sen igen. Har suttit där lite extra, för att det varit mysigt. Tiff på höften/magen och Mava vid fötterna. Gloendes på Gismo och sen somnade hon. Så skönt att dom inte är stirriga, nu ligger liksom båda i sängen och sover. Helt sjukt vad dom måste känna sig säkra.

Så nu väntar sista rundan om cirka två timmar. Vet att farmor går sista rundan vid 21-22 beroende på vad som går på TV och ibland plockar dom med sig Rex på sin sista men jag kände att jag tar hellre en lite väl sen runda för att inte riskera en olycka, än att ta sista så tidigt som det blev.

Det blev ju som sagt lite hastigt och lustigt så jag vet ju inte alls vad dom har för rutiner. Mer än var fjärde timme då. Men jag får säga att det varit riktigt mysigt. Jag var väldigt skeptisk innan, men nu vill jag ju inte riktigt att dom ska åka hem imorgon. Och inte när jag är på badet, som det nog blir.

Vi får nog titta vidare på det här med hund, hah! Plus att det varit så skönt att komma ut och gå! Har liksom inte varit suck och stön som det kan kännas när man ska gå bara för att gå. Och det blir ju en bit man går, även om det blir i omgångar. Och så är det ju mysigt, hihi.

Var ju lite inne på att OM dom skulle ha valpar igen, vilket så sett inte verkar så troligt, så kunde vi ha lite tjing, men det vette katten. Jag har ju aldrig reagerat på Rex och då kramas vi och gosas och sånt. Men idag har jag känt både lite i nästan och halsen av och till men också ögonen. Så vi får se.

"Bara att lägga det med hund på hyllan då" sa Oscar. Mja, så skulle jag nog inte vilja säga. Får ju fundera varför jag känt av dessa. I vår lägenhet där det ändå är rent på hund och sånt. Men inte hos farmor där Rex springer. Kanske blir kombon av hö och våra djur som gör det?

Och så är det ju från ras till ras. Sen är ju det som är lika viktigt som att jag tål hunden, att mamma gör det. För jag tycker verkligen inte om när jag är hos andra och vet och känner att jag kan inte stanna så länge jag vill för dom har katt eller hund. Och så ska det inte vara för mamma när hon kommer till oss.

Sen är det ju upp till var och en om dom vill skaffa katt eller hund, det kan dom ju inte styra utefter oss men jag vet hur jobbigt det är och då vill jag inte att det ska vara så här också. Räcker med att hon inte kan ta i trollen fastän hon vill, men att det inte "stör" i övrigt.

Ne, vi får helt enkelt fundera på det här. Oscar som är uppvuxen men alla de olika slags djur och många av dom (främst katt och hund då) vill ju gärna ha många. Stackarn som lyckades hitta mig då liksom. Så allergisk mot sånt. Blö, ibland är livet orättvist. Men ja, det kanske går att komma runt det.

Samtidigt som jag känner att det lilla jag känt av ändå, hade garanterat varit borta om jag tagit medicin. Och det är ju inte så jobbigt. Får bara kolla hur det funkar om man tar medicinen dagligen för att kunna vara hemma, hjälper det när man kommer till värre ställen sen då?

Ska sluta tjata och fundera nu och hoppa in till Sims igen. Fördriva några timmar så det snart är dags att gå ut igen. Ligger två hundar i vår säng som sover räv. Eller ja, dom ligger och tittar om man tittar på dom. Men, får man för sig att lägga sig bredvid får man sig en köss så jag sitter kvar där jag sitter!