jeinyn

Fy attans, vad det är jobbigt! Har suttit och gråtit i en halvtimme, helt sjukt. Börjar väl lugna ner mig lite nu. Finns ju liksom inget att göra åt det och att lipa hjälper ju ingenting.
Satt dom sista tio minutrarna och kramades och grät. Inget bra avslut med massa tårar men det gick inte att hålla tillbaka. Så nu gick han för 20 minuter sen, 20 minuter in till stan.
Incheck på planet senast klockan 7 så vi får väl se hur länge det går och man får lov att ha kontakt. Ingen aning hur det funkar med mobiler och flygplats?

Men det kommer bli en lång dag idag. Tänk om dom åkt på dagen istället. El-gubbarna kan komma allt runt 8.30-12 så där är säkert närmare fyra timmar minst, att slå dö på.
Kan ju lik väl vara sju? Whops. Fan att dom skulle komma idag. Men säg att dom kommer 9, då är det tolv timmar kvar innan jag ens kan fundera på att lägga mig..?!
Och blir det 12 är det "bara" nio. Men sen kan dom säkert komma efter 12, om det är så också. Så är det ju alltid. Man kan inte räkna med att dom kommer vara här exakt inom det.

Har i vilket fall fått ut första Desperate Housewives så det är bra. Och jag vet hur jag ska göra för att få ut resten, om det skulle behövas. Tur att jag har nån som hjälper mig.
Men, nu får jag klara mig själv. BLAH! Känns så konstigt att ingen annan är vaken. Vaddå, är det inte normalt att vara uppe klockan 5? Joo, för vissa.
Men inga som bloggar nu, eller är på Facebook, hehe. Ne, får sluta nu innan det kommer en attack till. Allt hänger ihop på nåt sätt så det blir inte bra. Vi hörs senare, var så säker!

Jasas: Haha jaa, det kan man ju också! :D (Men tro inte att jag inte funderat på det innan, och innan hans ens pratat om att åka, men bara för att prata, tih!) Kanske kommer det ett litet samtal till dig sen då, hehe.

Anneli: Mjae, är väl hyffsat samma som jag lagt upp här, hehe. Har ju börjat datera mapparna jag lägger in på datorn sen februari, så det var hyffsat lätt att lägga in lite nu på efterhand, hehe.

---

Ja, men vi kör väl den här också:

Goood morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon till dig! ...eller ne, fåglarna har inte vaknat än.


Det är verkligen illa. Jag kunde inte komma till ro igår, även om vi stände av vid 23-tiden så strax innan midnatt vaknade jag till och var lite ledsen, över svettig av nån annans svett och trött.
Men jag somnade väl till slut och de tre timmarna sov jag gott. Så nu har vi varit uppe och duschat, man får ju liksom ta vara på tiden, hehe. Och så sitter jag här mens han rakar sig.

Men nu är han klart så jag får ranta efter honom istället, blogga finns det tid till sen!

Malin frågade i morse om jag har läst om lille Thor som blivit kidnappad? Nej, jag hänger aldrig med i vad som händer. Hon tyckte jag skulle gå in på Aftonbladet och läsa. Och det är skrämmande.

Thors pappa kidnappade honom samma dag som mamma Mia fick beskedet från Högsta domstolen att hon skulle få ensam vårdnad och få lov att flytta tillbaka till Stockholm från Los Angeles där hon bott med pappan och sonen hela hans liv. Den 14 februari i år. Idag är det den 20 april och han är ännu inte tillbaka hos mamman.

Nu är han i alla fall hittad tillsammans med sin pappa på Guatemala. Pappan säger att mamman slagit sonen och att det var därför han flytt för att skydda sonen. Att Mia har med sig bevis från polisen att han två gånger anmälts för misshandel av henne struntar dom i. Så nu sitter han på ett barnhem i Guatemala, tills allt är ordnat.

Det är ju helt sjuk hur saker får lov att gå till. Mia har också vänt sig till UD och inte fått nån (eller i alla fall inte tillräckligt) hjälp. Och i och med det pratade dom om Kalla Fakta från igår om ett annat fall där mamman fick sköta nästan allt själv, eller med hjälp av andra. Men UD kunde inte ens hjälpa henne med en biljett.

Hon var i landet där hennes dotter befann sig, hennes pappa hade kidnappat henne. Polisen sa att dom behövde tre dagar på sig för att fånga honom, dom visste var han fanns nu. Men flygbolaget kunde inte hjälpa dom att boka om biljetterna, som gick hem dagen efter om jag förstod det rätt. Och det kunde inte UD heller.

Mia har också en blogg som hon skrivit i sen slutet på Mars men nu då hon är i Guatemala skriver hennes vän Camilla lite istället, för att uppdatera om vad som händer. Vill man så kan man också skänka pengar till Mia. Så som allt krånglar och går emot henne kostar det mycket pengar och hon måste ju få tillbaka sin son!

Man blir lite mörkrädd när nåt sånthär kan hända idag. Och att det dessutom finns 103 fall i Sverige, där ett barn har blivit kidnappat av sin ena förälder. Men som Camilla skrev så måste ju nåt större hända för att media ska uppmärksamma det. Och vad som krävs för att få hjälp från nån med mer makt, det vetti katten faktiskt. Flytta kanske?

Ja justdet, när faster var hos farmor så blev det väldigt släktigt.

Dels fick jag höra att min farbror och hans två minsta (9 och 4 - eller nåt sånt) ska komma hit imorgon så det blir att titta förbi efter jobbet, alternativt på torsdag om dom är kvar då. Ingen som visste.

Dessutom skulle det tydligen vara släktträff nästa år, om alla fick tummen ur. Och då inte bara oss muppar från Sverige (farmor och farfar med sina fyra barn och oss kusiner) utan helst dom från Finland också! Ska tydligen åka båååt också. Eller färja eller så. DET hade varit kul!

Nu sitter jag här, nyduschad och go. Så härligt när man varit sådär ren innan och så kommer man ut ren och mjuk, jammi. Även om duscha ibland känns som onödigt ont, hah!

Ska göra oss iordning och åka till Malin sen. Sitta och mysa i trädgården, äta ägg och grilla korv. Så fick jag min sol och altan, på sätt och vis. För en stund med gott sällskap uppepå det.

En bra påskafton, skulle jag helt klart tro. Och det hoppas jag ni andra får också, med go mat och bra sällskap och massa ägg av alla dess slag. Glad Påsk!

Och ja just det, jag har ju (så klart?) pratat med pappa idag också.

Det hade inte gått så bra med det där han ätit/druckit så det blir operation, där emot vet dom inte när det blir så imorgon skulle han väl få komma hem. Och så står han i kö. Kööööö.

Han mådde i alla fall mycket bättre än i helgen, så det var ju skönt. Hade fått äta yoghurt till att börja med, så hoppas det gick bra. Och att kön inte var så lång.

Han visste dock inte om han skulle bli sjukskriven nu eller gå tillbaka till jobbet. Skulle väl tro dock att mår han bara bra (= att inte spy som en gris och kramper i magen) så kan han jobba. Och vill.

Tänkte bara säga det till er som bryr er. Och säga tack för alla tankar och ord, har hjälpt så mycket! Även om det inte är livhotande eller så, så blir man ju orolig och så.

Marina: Joo-o! Hjälper massor, tack!!

Jasas: Tack för tummarna!

Chathrine: Tack för stödet, det hjälper!

Anneli: Jaa, Bloglovin' verkar strula lika mycket som blogg.se...

---

Nu har jag pratat med papi.
Såg att han hade ringt för två timmar sen. När jag ringde upp nyss och det gick fram signaler antog jag att han hade fått komma hem. Då brukar han inte höra telefonen heller.
Provade att ringa hem, Mattias (Lenas son) svarade att han inte var hemma och att Lena var på väg dit och hälsa på honom. Ehh, jaha? :( Inte hem idag då alltså.

Ringde sjukhusets växel och sa att jag sökte min pappa som åkte in till akuten tidigare idag, hon kopplade mig dit det var upptaget. Ringde upp igen och förklarade att jag ville bli kopplad till akuten.
Nehe, dom har ingen telefon där? Förklarade igen vad jag ville och hon kunde hjälpa mig därifrån! Okeeej. Så jag kopplades till avdelningen (tack för att ni svarade "Ja, han är inlagd").

Kom till avdelningen och förklarade igen att jag ville prata med min pappa som låg där och hon bad mig hänga kvar. Då kom ytterligare en sköterska och jag fick säga IGEN att jag ville prata med pappa.
Hon skulle gå och säga att han skulle ringa mig men han satt i mobilen, då ringer min, hah! Men jag klickade honom där, för jag tänkte han skulle ta telefonen hon hade. Men nej, hah!

Men till slut ringde han upp och sa att han fått nåt jocks som förhoppningsvis skulle ordna upp tarmarna, och då skulle han få åka hem. Annars får man ju se hur det går.
Så, nu är det bara att hålla tummarna ännu lite blåare och hoppas på att han får komma hem imorgon, min lilla papi. Men så ligger i alla fall landet, på sjukhuset.

Usch, jag blir ju så nervös och orolig...
Nu är det ändå fem timmar sen han ringde och sa att han skulle åka in. Jag började/börjar fundera på om jag inte ska ringa och höra hur det går.

Oscar påminde mig om att när jag var där sist var vi där i 10-12 timmar. Då visste dom så sett inte alls vad det kunde vara, nu har dom ju en aning så det borde gå lite snabbare?
Bah, kan man inte bara få veta?!

Min stackars lilla papi är på väg in till aktuten :'( Pratade med honom precis innan maten.
Han hade haft ont i magen sen i fredags, spytt som en gris och svimmat igår. Så när han var på vårdcentralen idag hade dom skickat honom till sjukhuset så han skulle in nu.
Dom trodde hans tarmvred kommit tillbaka, så det var inte "bara" vanlig magsjuka eftersom det krampade och hade sig och han var så öm. Stackars lilla papi.

Han lovade att höra av sig så snart han visste nåt.
Som tur var hade han sällskap på akuten. Hans granne och kollega som skulle köra in honom hade sin fru och dotter på akuten, hah. Så nån av dom skulle rapportera, garanterat.
Och så får jag så dåligt samvete för jag har tänkt hela helgen på honom (inte så konstigt då) och tänkt att jag skulle ringa men så kommer saker alltid emellan. Man skulle lyssna på sin instikt oftare.

Men, nu håller vi tummarna för att han ska må bra igen!
Annars vet jag ju vad jag gör idag eller imorgon. Lilla, lilla papi. Tänk om man kunde trolla bort det dumma som gör så att det blir så i magen på honom... Min lilla papi.