jeinyn

Var lite lustigt, apropå förra rubriken. När vi var nere och köpte busskort till Oscar förut kom jag på (innan vi gick då) att jag hade mina linser att hämta också, så jag tog med mig avi och... minns inte vad det heter men kortet så man ser att jag är jag.

Kom in på Ica, betalade Oscars kort och gick. Precis utanför dörren kommer jag på, linserna! In igen, medans han gick vidare till bussen, och så sa jag till killen där bakom disken att det var ju ett paket också, ett paket också upprepade han när han tog avin.

"Det är för tidigt för sånt här" sa jag till honom när han började klicka in vad jag skulle ha. Han skrattade och svarade "Du, det har man ju varit med om!" eller nåt sånt. Skönt att han inte tyckte jag var en virrpanna. Eller att han tyckte det, men att han också kan vara det.

Det var en sån söt kille inne och handlade med sin pappa förra helgen. Det började med att jag hörde honom genom hela butiken hur han tjöt av skratt när hans pappa busade med honom.

Sen åkte dom runt till mig på lagret för dom hade köpt en våningssäng. Pappan lastade på dom två paketen som utgör sängen och så säger killen till mig "Jag vill ha en stege också!" och jag svarar honom att det får dom bygga ihop när dom kommer hem.

När jag langar ut den ena ribbotten så undrar han vad det är, om det är en stege. Pappan svarade att det var det och han blev glad att han skulle få sin stege till sin säng.

Bara det att det kom en till, och då blev han fundersam och frågade mig vad det var och jag satt det var den han skulle ligga på, och då var det okej och jag fick ge dom den, hah! Frågade och pratade massa, han var kanske 4-5 år och så himla charmig.

Och så skulle jag ta ner porten, och då hänger det ett snöre i den som man får hålla i så den inte fastnar under och ute. "Vad gör du med den?!" ropade han när porten gick ner.

Så fick vi sagt hej då några gånger medans porten åkte ner och vinkade några gånger. Söta lilla onge. Så härligt, sånt som gör jobbet ännu lite lättare och gör att man går en liten extra stund med leendet på läpparna. Inte ens solen kan skina ikapp.

- Vill du ha en chokladbit?
- Vaah?!
- Vill du ha en chokladbit?
- Vart fick du den ifrån?!
- Den låg här på golvet...

- Jag gör nog bara klart detta, sen går jag och lägger mig.
- Okej, jag hade nog tänkt farma lite till.
- Hur lång tid tar det då?
- Jag vet inte.
- Ne men okej, jag går och lägger mig i alla fall.
- ...men älskling, klockan är bara nio?
- Ja men jag är jättetrött!



Så nu tackar jag för mig, joinar TV:n tills jag kommer till drömmarnas land.

Oscar pratar om en gammal kompis.

- ...han är finne.
- Okej.
- Hans pappa heter Tito.
- Jaaa... Nu känner jag ju inte alla finnar, så jag vet inte vem Tito är.


Lite senare:

- Han har bytt efternamn. Järvenpää.
- Vad hette han innan?
- Andersson.
- Men i fööörnamn!
- Nu var det i alla fall inte jag som var dum!

Jag skämdes faktiskt förut, jag hoppas att det inte syntes så mycket hur jag måste ha rodnat.

Anton gjorde sig klar för sängen och borstade därför tänderna. Och han har en likadan tandkräm som vi har haft ett par gånger när han sovit hos oss och jag kände att jag var tvugen att berätta att jag kopplade den tandkrämen till moster, för dom hade den när jag var liten och sov där. Moster var ju där, så det var lite därför jag kom på det. Så det var ju "moster tandkräm". Sen säger jag:

- Sen hade jag mostermjölk också!

Och så blir det tyst en stund. Sen kommer jag på att jag sa nåt dumt, och säger att jag gjort det. Och alla skrattar ett tag (ja, jag också) och håller med. Och så får jag äntligen förklara mig:

- Jaa, mamma drack röd mjölk så röd mjölk var mammamjölk. Pappa drack blå mjölk så blå mjölk var pappamjölk. Och hos moster fick man grön mjölk så det var mostermjölk.

Så det var inte så farligt som det lät. Och så fick vi skrattat lite mer.

Ne vi pratade om avstånd till IKEA, både Hanna och Anneli har en bit till närmsta IKEA och jag var ju tvugen att skryta om att vi bara har 20 minuter. Att man kan liksom stå och titta på nåt, tänka att ne det får inte plats i bilen så vi åker hem och lastar småpysslet och lite folk och kommer tillbaka och köper det stora. Och Anneli svarade nåt i stil med "Tänk på oss som måste mäta bilen innan vi åker för att se om paketen får plats" för har man några timmars körning krävs ju lite planering.

Chefen känner en som jobbar på IKEA just, och är mamma till en klass- och fotbollskompis till Anton för övrigt. Lilla världen här då ja. I alla fall så hade hon berättat för Carina om en kund:

Kunden hade kommit och frågat om en ganska stor möbel den tänkt köpa, om hon trodde den skulle gå in i dens bil och så hade kunden berättat vilken slags bil den hade. Och hon svarade typ "Vänta lite, jag ska titta" och kunden hade, med hakan nere i backen, chokerat frågat "HAR NI EN LISTA ÖVER VILKA MÖBLER SOM GÅR IN I VILKA BILAR?!" och Carinas kompis hade svarat att nej, hon skulle gå och kolla vilka mått paketet hade.


Ahh, nu blir det ju inte alls lika kul så uppstakat och tråkigt här men det var skitkul när Carina berättade det. Jo men det är klart att dom mätt alla olika bilar och märken och modeller för att veta vilka paket som går in i vilka bilar, hah!

Oscar sitter och pratar med sin bror samtidigt som dom spelar, men säger till mig:

- Älskling, har du flugsmällan? Kan du döda dom två hos mig. En på högerarmen och en på min s... mellan mina ben!

- Tänk om jag glömde sätta på ugnen....
- VA?!
- Ja det gjorde jag.
- Glömde du? Sätta på ugnen? På allvar?
- Ja, så typiskt nu när jag fick i ordning på allt det andra...
- Eller att vi får mat imorgon.

- Skulle vi göra lasange?
- Ja det kan vi väl göra, om du börar med köttfärsen så gör jag såsen sen. Orkar inte börja nu direkt när jag är så trött.
- Okej! Men du kan väl sitta här så länge?
- Visst, fine.

En stund senare:

- Men om du delar upp köttfärsen så gör jag såsen sen.
- Måste jag sitta här under tiden?
- Nej.
- Vilket vill du att jag gör?
- Det är bäst om du delar upp köttfärsen.
- Okej *dela, dela, dela*

När Jenni satt sig vid datorn:

- Men nu kom jag på en sak!
- Vadå?
- Eftersom jag inte kan göra såsen samtidigt tar det lite längre tid.
- Och varför kan du inte göra såsen samtidigt?
- Jag blir förvirrad. Jag är förvirrad nu. Vet inte vad jag ska göra?

MSN-"konverstation" (snarare monolog, men ändå):

MrLindeberg säger: http://www.break.com/index/five-year-old-catches-very-large-fish.html Där har vi en stor fiskare
MrLindeberg säger: Storfiskare
MrLindeberg säger: :p

Sen skrattade jag åt honom för att han skrivit stor fiskare först, när jag hade sett filmen.

Det var så lustigt förut, jag var inne på Spiderchicks blogg. Och så hade hon skrivit ett inlägg om att hon hade svårt att uppdatta tiden när hon var liten. Och en såå lik händelse hände förut när vi var hos mamma, med Anton. Så gå in och läs hennes berättelse, efter ni läst min:


Telefonen ringde hos mamma och Anton sprang för att svara. Det var en kompis till Anders som sökte... Anders, ja.

Anton: Han är ute och klipper gräset, han är nog klar om två minuter eller så.
Mamma: Det tar nog lite längre tid.
Anton: ...två minuter, dryyygt.

Jasas: Men om du ska ljuda bokstäverna säger du ju inte elll, du säger du bara lll. Så det blir tvålllll :) Han har ju precis lärt sig läsa så han ljudar allt och säger precis som det står.

Anneli: Ja, i en text med annars bara små bokstäver så blir ju stora nåt man menar JÄTTEMYCKET, men skriver man enbart med stora så tycker jag bara det är fint. Men ja, alla är ju olika och tycker olika! :) Spännande dag idag då, hoppas på att få läsa om det ikväll då!

---

Oscar påstår att jag har morgonhumör, jag förstår inte vad han pratar om?

"Precis så är du på morgonen!" säger han, glad att jag inte är nyvaken för då hade nåt åkt i väggen.

Jag förstår inte vad han pratar om, alls.

När jag frågade mamma förut om det fanns nåt att dricka, svarade hon "Ja, tvål" och så fnissade hon och Anton. Jag tittade oförstående på henne och undrade om dom mådde riktigt bra.

"Ja, två 'l' blir ju tvål" säger hon då och jag fattar fortfarande inget. Två 'l'? Ll? Va? Tills Anton pekar på cola-flaskan och säger: "Ja! 2l - tvål!" haha, goingen som läser som... en läsare!

"På Facebook finns det ju en sån grej som heter We're related, och på den kan man ju inte använda å, ä och ö. Så ska man skriva låtsas blir det ju latsas. Då skulle man ju lika gärna kunna skriva lat ass. Man bara flyttar lite på ena s:et, liksom."

Jag petade Oscar på näsan och sa "Stor näsa!". Han klappar mig på rumpan och säger "Stor rumpa!". Sen fick han brödpåsen i huvudet och kom på vad han sagt, egentligen.

Jag och Rebecca samarbetade ju så bra på lagret förut när vi lastade upp kontorsstolar. Men för att nästa man/kvinna som ska hämta stolar ska veta vad vi slängt upp där, skrev vi det på den yttersta kanten på kartongen.

Tuschpennan som vi skrev med hade jag hämtat, och den hamnade i min ficka efter vi använt den. Så var det Rebeccas tur att skriva igen och då utbrister hon så glatt:


- Får jag låna din tuschie?!

- Maten förut var SÅ god.
- Ja, det var den.
- Och sen glass på det, mm!
- Ja, det var gott.
- En bra lördag är det!
- Fast det är söndag.
- En JÄTTEBRA lördag då!
- Det är det väl inte, för då ska jag ju jobba imorgon och då är jag inte ledig en dag till.
- En dååålig lördag då.

- Jag kissar!
- Varför då?
- För att jag är kissnödig.
- Varför då?
- För att jag inte kissat på länge.
- ... Måste du varför du kissar?
- Ja, du frågade ju!
- Nähä!
- Jo, jag sa att jag kissar, du frågade varför, jag sa för att jag var kissnödig och du frågade varför.
- Men måste du berätta att du kissar?
- Ja. Måste du fråga varför jag kissar?!


Ursäkta mig, nästa gång ska han få gå och undra vad jag gör när jag sitter på toaletten.
Ytterligare ett av livets mysterier, kan vi kalla det.