Två sidor av samma händelse
Chathrine: Haha, äran är väl en fin pokal i sin låtsashylla?
Anneli: Nej, det brukar ju tyvärr vara så. Sist så var det den ena efter den andra som droppade, inte bara såna som stod mig nära eller som jag kände dock. Samma dag som jag fick reda på det, i torsdags, var en kollega på begravning. Hoppas det räcker där.
Jasas: Tack och tack!
Ja jag försöker tänka på annat. Även om jag inte minns när jag sist träffade honom, eller ens att har har träffat honom så är det så jobbigt när nån i familjen försvinner. Inte minst när det är bland de äldre, jag blir varje gång uppmärksammad om att det snart kan vara mina gamla som står på tur.
Dagen på jobbet gick bra ändå. Efter ett tag lyckades jag koppla bort och tänka på jobbet. Var rätt skönt. Gick dock inte ner till farfar för jag kände att jag inte kunde stå där nere och gråta, vilket jag hade gjort. Men farmor var ute när jag gick hem så jag fick höra lite mer. Även om det var väntat, eller mer att han varit sjuk i två år och man egentligen inte borde bli förvånad, så blev den en sån chock.
Men livet går vidare. För de närmsta som varit där, hans fru framför allt men även hans son, är det ju så klart jättejobbigt men samtidigt en slags lättnad för att slippa allt jobb. Även om jag inte tvivlar en sekund på att hon valt att fortsätta kämpa och driva vidare, om hon bara fick ha kvar honom här.
Nu ska här handlas och ätas innan det är dags för bad igen. Och så får vi ta en dag i taget och se vad som händer med allt. Man får se det från den positiva sidan och slänga en tår när man behöver.
Anneli: Nej, det brukar ju tyvärr vara så. Sist så var det den ena efter den andra som droppade, inte bara såna som stod mig nära eller som jag kände dock. Samma dag som jag fick reda på det, i torsdags, var en kollega på begravning. Hoppas det räcker där.
Jasas: Tack och tack!
Ja jag försöker tänka på annat. Även om jag inte minns när jag sist träffade honom, eller ens att har har träffat honom så är det så jobbigt när nån i familjen försvinner. Inte minst när det är bland de äldre, jag blir varje gång uppmärksammad om att det snart kan vara mina gamla som står på tur.
Dagen på jobbet gick bra ändå. Efter ett tag lyckades jag koppla bort och tänka på jobbet. Var rätt skönt. Gick dock inte ner till farfar för jag kände att jag inte kunde stå där nere och gråta, vilket jag hade gjort. Men farmor var ute när jag gick hem så jag fick höra lite mer. Även om det var väntat, eller mer att han varit sjuk i två år och man egentligen inte borde bli förvånad, så blev den en sån chock.
Men livet går vidare. För de närmsta som varit där, hans fru framför allt men även hans son, är det ju så klart jättejobbigt men samtidigt en slags lättnad för att slippa allt jobb. Även om jag inte tvivlar en sekund på att hon valt att fortsätta kämpa och driva vidare, om hon bara fick ha kvar honom här.
Nu ska här handlas och ätas innan det är dags för bad igen. Och så får vi ta en dag i taget och se vad som händer med allt. Man får se det från den positiva sidan och slänga en tår när man behöver.
Kommentarer
Postat av: JASAS.se
Det är verkligen blandade känslor om någon sjuk gått bort.. och allt runtomkring..
Hoppas badet gick lika bra som sist :))
Trackback
