jeinyn

Jag blev så arg här om dagen, och när jag berättade det för mamma sa hon "Ja, och det ska ju mycket till för att du ska bli arg" och det stämmer, framför allt att jag blir så arg så jag låter det gå ut över nån som egentligen är oskyldig. Så fick jag skällt lite på nån som inte förtjänade det, som kompensation för förra veckan.

I vilket fall så hade vi in en kund för ett tag sen som hade en reklamation på en trädgårdsstol. Vi hade redan sålt slut på alla och vi ringde runt i distriktet och hittade en hyffsat nära så vi sa att om en personal från oss eller kunden själv har vägen förbi så skulle stolen hämtas och dom skulle lägga undan den och så.

Sen var ju cheferna runt för ett tag sen och byggde om dom olika butikerna. Och då skulle dom till den butiken och vi kollade i datorn och såg att dom hade en stol kvar så vi ringde upp bara för att dubbelkolla så att den fanns där eftersom kunden stod där framför oss i butiken.

Då säger personen jag pratar med att dom visst råkat sälja stolen eller nåt, för den finns inte. Måste vara fel i lagerbehållningen för han letar men hittar ingen stol. Både jag och kunde blir sura och besvikna och undrar what to do? Lite pinsamt att stå där med kunden och förklara att dom sålt hans stol.

Ringer en annan butik som har rätt många men som ligger ganska långt här ifrån men där Jessicas svärföräldrar bor så det skulle inte vara helt omöjligt att få hit den, bara inte på momangen. Kan vara nån annan som har vägarna förbi, men inte lika troligt som den andra, men den fanns.

Och jag sa till han jag pratade med att han absolut inte fick lov att sälja den för det var en kund som skulle byta sin reklamation och att en annan butik redan sålt den dom hållt åt oss och han var jättehjälpsam och förstod verkligen och skulle se till att märka upp den.

Så sa Jessica i förrgår att hennes svärföräldrar skulle komma hit så dom kunde ta med sig stolen. Vi kollar i datorn, bara på skoj för stolen finns ju, men så visar den att dom inte har nån? Vi ringer för att kolla, dom kan ju ha skrivit ner den eftersom det är en reklamation som ska bytas, inte så konstigt.

Men när tjejen jag pratar med letar och letar och sen säger att den nog tyvärr inte finns så blir jag tokig. Ett djuptandetag och sen börjar jag skälla. Vad ska jag säga till kunden? Ja, men det är inte hennes fel för det är inte hon som sålt den. Det är ANDRA butiken som gör så nu! Ja, men hon vet inte vad som har hänt.

Till slut lugnar jag mig och säger att jag vet att det inte är hennes fel men att det inte blir så jäkla kul att ringa kunden och säga att ytterligare en butik har sålt hans stol som dom lovat att hålla. Sen började hon tjaffsa om "men den kanske inte var uppmärkt" och så högg jag tillbaka att JO det var den!

Annars är det ju ändå deras butik som gjort fel. Men det spelar ju inte så stor roll vems fel det är och jag förstår att hon går i försvarställning men samtidigt så borde hon förstå mig. Jag ber lite om ursäkt och vet ju att det inte är hennes fel, men det är ju jag som får förklara för kunden.

Som sista utväg kollar vi datorn igen, ifall inte nån har nån eller har fått in. Då ser vi att första butiken fortfarande har kvar än och vi börjar undra varför dom inte skrivit ner den på alla dessa veckorna, eller om dom kanske fått in nån då? Med en gnutta hopp ringer jag upp.

Men jo, där står ju stolen! Han jag pratade med skrattade och sa att det var ju ett tag sen dom la undan stolen när jag berättade varför jag ringde. Men ja, ni sa ju att ni inte hade nån? Då ringer man ju inte en gång i veckan och frågar om den verkligen inte finns? Haha jaja, den finns det är ju det viktigaste.

Så nu mår magen bra och vi kan förhoppningsvis i veckan ringa kuden och säga att han kan hämta sin stol! Tjo-fucking-ho!