jeinyn

Den där påsen som han rotade i stod i kökssoffan som vi hade då och när vi bodde där. Soffan stod på ena långsidan av matbordet och så hade vi totalt fyra stolar runt om dom andra sidorna.

Antons plats var på ena kortsidan och just den gången satt jag på stolen bredvid honom. Annars var min plats i soffan men när det bara var vi så satt jag på stolen.

Jag hör vad han säger men min hjärna kopplar inte vad det är han ska göra - förrän det är för sent. Och egentligen måste man nog vara runt 3 år för att tänka så. Eller jävligt full.

"Jag ska hoppa som en groda!" säger ungen. Och tar sats från sin stol och hoppar till filten med grodor på. Som ligger på soffans armstöd. Och dönar in i armstödet.

Nu har han ju en smärttröskel upp till månen så det blev "bara" lite tårar och kramar från mamma så var det bra och som tur var så gick allt bra och inget gick sönder eller så. "Jag ska hoppa som en groda!" glömmer jag aldrig.