jeinyn

Apropå att det är 1 april idag så kom jag att tänka på vår första 1 april tillsammans. Ja, min och Oscars alltså.

Vi hade känt varandra lite drygt två månader. Varit tillsammans knappt en. Jag hade sen långt tillbaka bokat en resa med mamma, en kompis till henne och hennes dotter i min ålder.
Vi åkte båt och var borta morgon till kvällen där på. Och då var det 31 mars-1 april. Då gjorde vi en deal, eller jag framför allt, att ingen fick skoja om att göra slut.

Det var ju precis i början, jag var väl fortfarande lite "orolig" för att det kanske inte skulle hålla och när vi varit ifrån varandra nästan två dagar utan att knappt kunna prata, ja då...
Ja, då hade jag varit känslig och blivit så ledsen så jag sa att skämtar nån om det, då är det verkligen slut. Men ingen skämtade om det, så här sitter vi nu - tre år senare!


Dagen idag har, som tur är, bara bestått av ett skämt. Som jag dessutom genomskådade direkt, så det var ingen fara. Och om man bortser från the Voice grejen, den räknas inte riktigt, hehe.
I alla fall så beställde vi i helgen ett mönster till en tunika jag ska försöka sy tills Anders 50 års fest nu i april. Och så messade hon att det kommit, fast tyget var ljus gult. Ska vi köra eller retunera?

Bara det att jag beställde inget tyg, för vi hittade inget bra. Köpte dessutom ett annat på jobbet. Så det var ju kört direkt. Jag sa att hon kunde retunera, haha.
Fast lite synd för jag trodde det hade kommit, att det var så hon kom på det. Men det var det inte. Börjar bli lite lätt brådis. Men, det löser sig. Och jag överlevde även denna 1 april.