jeinyn

Bläh, en sån jobbig mardröm jag vaknade till. Minns inte så mycket mer än jag var stressad och rädd när jag vaknade och det sitter lite i fortfarande.

Dum som jag är så låg jag där och tänkte medans jag drömde, att ska det vara en äkta mardröm så ska jag bli jagad av nåt, på nåt sätt, och inte bara springa på en öppen äng för det ska alltid vara lite krångligt med små gångar kanske, klättra hit och dit, flera olika dörrar att välja mellan och så. Idag hade jag hjälp att hitta ner, via telefon. Bara det när jag frågade hur jag skulle komma ut sen (jag hade ju nån hack i häl som jagade mig) så skrattade personen mig i örat och frågade om jag trodde att dom kunde hjälpa alla upp.

Jag pratade med svenska-nånting för jag var på nån typ av mack, fast inte som att dom reparerar bilar men nåt annat - med bilar. Mio var med, hah! Hannas lille Mio, och körde bil. Ganska farligt om man säger så, att en 2-åring sitter i en stor bil och brummar runt. Jag försökte prata med honom lugnt och få honom att stanna och varje gång jag trodde jag lyckades så körde han iväg. Så den här "macken" hade hand om sånt. Bilar på vift? Haha, jag vet inte, men vi var i USA i alla fall.

Det är typ det jag minns, tror att Hanna var med också så jag pratade med henne när vi såg Mio i bilen (vilket bara jag tyckte var fel typ, hah!). Och att när jag kom ner där jag flydde så var det massa folk i ett stort rum som blev rädda för att dom som jagade skulle komma ner. Man kom lite vidare; till en bastu. Där sprang jag in, insåg att det skulle bli väldigt svettigt men jag var ju tvungen att komma undan. Och där, kände jag att det räckte och att det var dags att vakna. Och nu, att lugna sig och inse att det var en dröm. Som jag triggade, dessutom.