jeinyn

Ibland sitter jag och tänker. Och så kommer jag fram till saker. Inte varje gång så klart, men ibland. Men när man tänker så är man ju verkligen i sin egen värld. Man kan forma den precis som man vill.

Vill jag att gräset ska vara rött och himlen grön så kan det vara det. Vill jag att hela världen består av långa, blonda afrikaner så kan den göra det. I min värld är allt som jag vill.

Och det är en sån skön, och befriande tanke. Framför mina tuttar, bakom mitt tangentbord och mellan mina armar står en kanna med vatten. I den flyter en gul liten godis och en ännu mindre, svart fluga eller nåt annat kryp. Och den kan jag liksom stirra ner i och försvinna i tankarna. Hur flugan kämpar sig genom den stoooora kannan och allt vatten för att ta sig till den söta godisen. Så var jag borta i några minuter.

Eller när man drömmer om framtiden. Likväl som man tänker på gamla minnen.

På två röda kan man vara nån helt annanstans, och hur underbart är det inte egentligen? Nu kan man ju inte fly jämt och i varje sekund. Har man det jobbigt kanske man just då inte komer iväg, men man kan göra det sen för att ladda för nästa omgång.

Har alla varelser den förmånen? Som djur, tänker dom på samma sätt? Ja, med drömmar och tankar då. Drömma när dom sover kan dom ju, men i vaket tillstånd?

Eller när man har problem. Oavsett om problem löses i verkligheten eller inte så kan man för en liten stund få känna hur det hade varit om allt stått rätt till. Eller om man haft ett magiskt spö att vifta med och så är allt bra. Och kanske är det det man behöver för att få kicken att orka det som i verkligheten inte fixas med lite magi. Men för en stund var allt så lätt så det kändes som man bar på luft.

Med hjälp av lite tankar.