När det brister
En dag vill jag gärna ha barn men inte om jag ska känna mig så stressad att jag måste lämna sjukhuset inom sex timmar. Tänk om allt inte kommit igång, tänk om allt inte funkar som det ska, tänk om dom missar nåt? Tänk om. Tänk om jag vill åka hem när jag är klar - då gör jag ju det.
Många som kommenterade den artikeln fick det att låta som att de nybilvna mammorna trodde att BB var nåt slags hotell där man kunde slappa och leva gött.
Jag kan inte tänka mig att man stannar om man inte känner att man behöver, vad än den orsaken må vara. Man längtar väl hem till sin säng, sin sambo/man om man har sådan, sin vardag och sitt lugn. Men herre gud, ingen vet väl hur det är att ha barn och vara mamma (eller pappa, för den delen) när man aldrig gjort det innan? Då måste man ju kunna få det stöd man känner att man behöver?
Oavsett som man är förstföderska eller har fler barn sen innan så måste man ju ändå känna att man kan stanna så länge det behövs. Har man den lugnen, det stödet, kan man nog åka hem tidigare.
Jag i alla fall hade bara blivit stressad om nån ville slänga ut mig för att mina sex timmar gått. Och mer orolig, vet jag att jag får åka hem och dom har kollat så allt är okej och jag känner mig säker, hem ljuva hem säger jag då! Ja, lätt att säga nu men det är så jag tror och känner idag.
"Jag har inga barn än men hoppas att få det en dag. Då vill jag känna att jag kan lita på sjukvården och inte känna mig som en börda som de måste bli av med så fort som möjligt.
Många skriver att det inte är en sjukdom, skicka hem mamma och barn om det inte är nåt fel. Men då måste man tänka på både fysiska OCH psykiska problem. Om så bara oro, man står trots allt på en helt okänd mark.
Man borde få åka hem så tidigt man vill, "på egen risk", vill man inte vara kvar bör man inte bli tvingad. Känner man där emot att man behöver så måste man få det stödet, att få barn är nåt stort och helt främmande för en förstföderska, självklart ska man få stöd om det så är andra eller tolfte barnet man föder också, man är inte en okänslig maskin för att det inte är första gången.
Jag bor som det är en bra bit från ett BB, jag vill inte behöva "fly" ännu längre bort (och oroa mig för det istället) för att jag inte känner att jag är välkommen här hemma!
Barnen är vår framtid!"
När man bara får skivar 1000 tecken i diskussionen är det tur att man har en egen blogg utan begränsningar. Vill du kommentera artikeln gör du det här, skriv gärna din åsikt eller tankar i en kommentar eller kanske ett eget inlägg men länka gärna så jag får ta del av vad du tycker!
När min moster fick barn för snart 6 år sedan, en ganska problematisk förlossning, så uppmanade alla henne att stanna på sjukhuset ett tag. Just för att kunna få det stödet som sköterskorna osv kan ge.. man är ju helt slut efter en "vanlig" förlossning (en med mindre komplikationer) så efter en mardrömsförlossning måste man ju vara halvdöd. Men hon vägrade. Hon skulle hem direkt. Och det ångrade hon ganska snabbt :P
Jag har vädligt svårt att tro att de skulle kunna slänga ut en orolig mamma. Men jag är ingen politiker.
Jag var absolut redo att åka hem efter ett par timmar, men är glad att jag inte gjorde det eftersom att vi blev kvar på neontal avdelningen 1 vecka för vård. Valfriheten ska finnas, men flera dar behöver man absolut inte tycker jag. Då är man bara uttråkad.
Man ska ju inte behöva känna det som att man blir utslängd? Man kan ju aldig förbereda sig på att bli förälder, och då kanske man behöver ett tag på sig att vänja sig också, samt vara säker på att allt är som det ska annars också liksom. Nej, 6 timmar var lite i minsta laget, men självklart ska det vara upp till var och en.
