jeinyn

Jag är så snäll så, ja det är jag.

När vi satt och åt förut så kom vi in i värsta flamset och skrattade och spårade iväg i tankarna.
Och så sa jag nåt i stil med att det är så kul när vi gör så och verkligen skrattar för det är så sällan vi gör det. Visst skrattar vi ihop och sådär, men ikväll var det nåt extra.

Oscar höll med och tyckte det var kul.
Tills jag kom på anledningen, som jag också talade om för honom: Jag var så trött så allt var roligt och jag skrattade sönder för minsta lilla! Haha, han tyckte inte det var så snällt.
Inte så sant (till så stor del i alla fall) heller kanske.