Jag vet inte om jag orkar vara upp sååå länge...

Såå, nu står soppan på spisen och jag överlevde nätt och jämt handlingen. Jag sitter ju här i alla fall, det är ju ett tecken på överlevnad. Och gott ska det bli, hungrig är jag. Det är nackdelen med att äta mat: jag glömmer det. När det var påsarna så var det bara att skaka ihop en men nu när man ska göra maten blir det en annan sak. Får börja ställa alarm så jag inte glömmer i fortsättningen. Detta blir liksom dagens första mål, ajaj...

Och Korvas ska vara här med Oscar idag. Han är väl antagligen inte helt kry så det var dumt att ha i honom i badet, igen om han dessutom var på sitt i morse. Men han får nog kul här ändå. Oscar får lite problem bara. Han lovad plocka lite medans jag var borta så han sa "Det blir nog svårt att städa när han är här" - ja men då kan man ju börja redan nu! Oj, så chokerande liksom. Men jaja, har man lovat så har man och då får han minsann hålla det!

Anton hade dessutom visst velat sova här, haha.
- Du kan vara med Oscar på kvällen medans vi är och simmar.
- På kvällen?
- Ja, jag och Jenni har ju våra pass på kvällen.
- Får jag sova där då?
- Nej, jag kommer och hämtar dig när jag lämnar Jenni.
- Men jag vet inte om jag orkar vara upp sååå länge...
- Du är ju alltid vaken annars när jag kommer hem?
- Men inte ikväll...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0