jeinyn

Chathrine: Hahaha okeeej, jag förstår! Det ska jag komma ihåg om det blir en annan gång, jag trodde man skulle göra två olika. Tyckte väl det var konstigt att man bara skulle haft ett lager. Jodå, dom kom jag ihåg att fota men det kommer nog upp imorgon först.

Jasas: Haha häftigt, din kusin är lika gammal som mig men fyller på Oscars födelsedag! Jaa, speciellt när man får veta två minuter efter utsatt tid att dom blir en timme senare, men vad göra? Och tårtan blev bra ändå. Aningen trasig och sådär, haha, men den går ju sönder i munnen och magen ändå!

Anneli: Ja idag var det ju helt okej. Och dom smakade ju inte ens, det var ju det som var grejen. Men jaja. Nu vet jag ju ifall det skulle bli nån mer gång, att man ska ha båda på samma, haha.

---

Nu är jag hemma från badet igen.
Trött som attans. Ska bli gott att lägga sig och nana sen. Speciellt när det inte är några måsten imorgon direkt. Oscar ska ju till skolan och jag bör gå en och annan promenad, men that's it. Gottigottgott. Bör väl inte skriva det, för då blir det aldrig så, men tänkte försöka komma ut på en promenad imorgon, sen få med Oscar ut på en. Även om han lär vara trött efter skolan. Men vi får la se, det blir aldrig som man tänkt om man skrivit det i bloggen, haha.

Var lite lustigt idag på badet faktiskt.
Vi har rört till lite i grupperna, som egentligen ska vara åtta barn i varje. Vi har flyttat en tjej från "lilla" gruppen till "stora" gruppen, så det blev nio och sju i grupperna. Sen kom en mamma och frågade om hennes store pojk kunde få en plats och dom på kansliet hade skickat henne till oss efter att vi skickade henne till dom. Och i varje grupp har det varit en tjej som aldrig varit med, så då hade vi åtta och sju barn i varje grupp.

Så båda bröderna hamnade i "lilla" gruppen.
Då blev det åtta och nio, det funkar ju. Men när vi ska börja andra, och "lilla" gruppen kommer det en mamma som mamma pratade med, så vet inte exakt hur det kom sig att hon var där men hon hade blivit "lovad" en plats i vår grupp, och jag pratade med en annan mamma som sa att kansliet sagt att det inte var några problem att hennes dotter började hos oss. Men ingen hör av sig till oss, så vi vet och när vi dessutom ändrat lite.

Men vi löste det, så alla är med.
Bara det att vi hade tio barn sista passet, haha. Så mamma fick ha sex barn (där två hade föräldrar med) och jag hade fyra. Även om jag hade en smitare så vi blev bara tre sen. Men det var kul, även om det gick sådär med att lyssna, haha. Lätt att säga nej och jag vill inte stå och tjata i evighet så det tar tid från dom andra, så jag går vidare till nästa och sen när jag kommer tillbaka går det kanske bra. Eller så gör man nåt man själv vill.

Men dom är goa dom små barnen.
Och jag hörde mamma, jag vet inte om jag skrivit det här till nån (med nån menar jag nog Jasas, jag minns inte) att man kan börja babysim från tre månaders ålder. En tjej i ena gruppen hade en lillasyster på 10 månader så mamma och hon pratade lite, och mamma sa att man kan egentligen börja så fort naveln läkt (jag började när jag var nio veckor) för då har man allt sånt i instinkt, som växer bort sen.

Så bäst är att börja direkt.
Och då har ju barnen lättast att lära sig sen när dom blir äldre, när man ska lära sig simma "på riktigt". Det märks ju som nu som antingen aldrig gått i simskola eller haft några års uppehåll (även om dom inte är så gamla, hah) att det är ju svårt. Man lär sig ju som bäst som barn, och har man det "inprogramerat" är det ju skit bra. Jag kommer, förhoppningsvis, börja i simskola så fort som möjligt när jag får barn, absolut!

Det är ju en stor gåva till ens barn.
Precis som man lär den om livet och allt sånt. Jag lärde mig simma när jag var typ 7-8. Seg inlärning, eftersom jag började när jag var nio veckor, haha. Ne men vi slutade efter ett tag. Minns inte varför men så var det. Och sen blev det inte förrän dess. Och det är ju lite tråkigt, faktiskt. Precis som man vill att ens barn ska kunna laga mat, sköta hemmet, vara en fin människa, skriva, läsa, tala, gå och allt sånt, vill man ju att det ska kunna allt.

Simma, skidskor, skidor, språk och allt.
Känns som det är lätt att sitta här och "predika" när man inte har barn själv, men tänka kan man ju. Och om man lever som man sagt sen kan man ju omöjligt veta, men man kan ju få ha tankar om hur man vill att det ska vara? Jag kan ju sitta här och säga att jag ska minsann lära mitt barn simma, åka skridskor, tala massa olika språk, allt om historia och vem vet vad. Men sen är det nåt helt annat när man väl är det.

Det kan man ju inte veta nu.
Och jag kan ju inte veta nu, utan barn, hur det är att ha barn. Men jag tycker att till exempel simskola/låta barnet lära sig simma är en stor gåva! Sen kanske man inte har alla förutsättningar och så, menar inte så. Jag lärde mig inte simma förrän senare och kan fortfarande inte stå på ett par skridskor men jag är inte en sämre människa för det, och inte mina föräldrar heller. Men kanske lite därför kan jag känna att det ska mina barn lära sig?

Om dom vill så klart.
"Nej, nu ska vi åka skridskor för mamma kan inte, sluta grina unge du SKA!" Nae, inte direkt va? Ja, här blir vi djupa och ingående. Jag ska inte ens börja med vad jag tycker om att lära barnen "modersmål" eller "hemspråk", då blir det lika mycket text till, haha. Tänkte sagt som exempel, men jag lämnar nog det till en annan kväll och städar ut linserna och funderar på var jag ska befinna mig resten av kvällen. Punkt och slut.