jeinyn

När jag satt och läste inne hos Hanna kom jag på nåt jag glömt skriva om.

Jag kunde i alla fall inte låta bli att fnissa en bra stund efter, men det lär ju inte vara hälften så roligt så här i skrift och när ni sen läser, men jag skriver i vilket fall.

Förra helgen när vi var och mötter svärmor och svåger vid bilen när dom kom hit blev det lite kramkalas, "hur är det?" och sådär som det ska va.

Och så tittar Karl på Oscar och säger att han (änna, tänkte jag skriva, men han är ju inte göteborgare) gått ner mycket och Oscar som har det blir så klart glad och säger ja.

Sen tittar Karl på mig, jag ser verkligen hur han tittar uppifrån och ner, och säger sen "Du också!" precis som om jag skulle blivit ledsen om han inte sa så till mig.

Jag vet faktiskt att jag inte har gått ner, och verkligen inte så mycket som Oscar, och att det inte syns. Man behöver inte säga så för att vara snäll, jag vet hur jag ser ut.

Men jag tyckte ändå det var lite snällt och gulligt att han försökte.