Det går framåt
Anneli: Men det har ju gått bättre för dig i det stora hela så jag behöver ju en vecka utan fusk, hehe.
Jag är så imponerad av min sambo. Hela veckan har han imponerat och chockat.
Idag vaknade han en timme för sent, lite mer än en halvtimme innan han ska gå. Vanligtvis betyder det att man drar täcket över huvudet och sover till 11 eftersom varje dag kräver så mycket planering och allt ska vara som det brukar. Måste man stressa och rutinerna sabbas, då är det kört. Mår man dåligt så gör man.
Men idag väcker han mig och säger att det blir ingen dusch. Varför, frågar jag. "Jag vaknade och var kissnödig och såg att klockan var halv åtta" och då tänkte jag att piss, helvette och skit, nu är det kört och så blir det ingen skola idag. Men ändå frågade jag om han inte skulle gå ändå.
Gissa om jag blev förvånad när han svarade jo helt lugnt och gick upp? Och rakade sig och klädde sig och nu har han börjat? Det var inte vad jag väntade mig, kan man lugnt säga.
Sen är det ju sånt som jag har lite svårt att sätta mig in i eftersom det är sånt som pågår i hans hjärna men jag får ju lyssna på det han säger. Och då har han inte varit nervös alls på hela veckan. I måndags tror jag dock att det var en del, men annars tror jag på att det varit lugnt, för det har märkts. Och det är lite speciellt.
Eller att det inte är jobbigt att åka buss. Nu är det lite strul för dom gör om och sådär. Men själva åkandet och folket där har inte varit jobbigt. Och det är ju SÅ skönt.
Så jag kan ju inte annat än bli glad, stolt och chockad. Sen då dessutom att han var och handlade själv förra veckan. Kaka på kaka och med tanke på hur skönt det känns i min mage kan jag bara tänka mig hur det känns i hans. Det kanske börjar ordna sig och han kanske kan må bra snart. "Som alla andra".
Men jag älskar dig precis som du är, hur du än är! Även om jag är glad att du kan bli den du vill vara!
Jag är så imponerad av min sambo. Hela veckan har han imponerat och chockat.
Idag vaknade han en timme för sent, lite mer än en halvtimme innan han ska gå. Vanligtvis betyder det att man drar täcket över huvudet och sover till 11 eftersom varje dag kräver så mycket planering och allt ska vara som det brukar. Måste man stressa och rutinerna sabbas, då är det kört. Mår man dåligt så gör man.
Men idag väcker han mig och säger att det blir ingen dusch. Varför, frågar jag. "Jag vaknade och var kissnödig och såg att klockan var halv åtta" och då tänkte jag att piss, helvette och skit, nu är det kört och så blir det ingen skola idag. Men ändå frågade jag om han inte skulle gå ändå.
Gissa om jag blev förvånad när han svarade jo helt lugnt och gick upp? Och rakade sig och klädde sig och nu har han börjat? Det var inte vad jag väntade mig, kan man lugnt säga.
Sen är det ju sånt som jag har lite svårt att sätta mig in i eftersom det är sånt som pågår i hans hjärna men jag får ju lyssna på det han säger. Och då har han inte varit nervös alls på hela veckan. I måndags tror jag dock att det var en del, men annars tror jag på att det varit lugnt, för det har märkts. Och det är lite speciellt.
Eller att det inte är jobbigt att åka buss. Nu är det lite strul för dom gör om och sådär. Men själva åkandet och folket där har inte varit jobbigt. Och det är ju SÅ skönt.
Så jag kan ju inte annat än bli glad, stolt och chockad. Sen då dessutom att han var och handlade själv förra veckan. Kaka på kaka och med tanke på hur skönt det känns i min mage kan jag bara tänka mig hur det känns i hans. Det kanske börjar ordna sig och han kanske kan må bra snart. "Som alla andra".
Men jag älskar dig precis som du är, hur du än är! Även om jag är glad att du kan bli den du vill vara!
Kommentarer
Postat av: JASAS.se
Nu blev jag jättestolt över Oscar, också! :) Hälsa att det var bra jobbat, som vanligt - får man ju säga nu ;D
Men du..? Vad tyckte du om maten, då? :(
Postat av: Anneli
Det är synd att du bor så långt bort, annars kunde vi promenerat massa tillsammans! Så hade liiite fusk inte varit så farligt ;)
Jag kan inte tänka mig in i hur Oscar har det, så det kanske är lätt att man som "ovetande" inte alls förstår att såna "vardagliga" grejer faktiskt kan vara svåra. Men jag blir glad att du är glad och att Oscar mår bra och tar allt i den tid han behöver.
Trackback
