jeinyn

Det är inte alltid så lätt att vara lilla mig.
Dom senaste dagarna har jag varit otroligt seg - på så sätt att jag förstår väldigt långsamt.
Ni vet det där om att man skämtar och en kvart senare skrattar nån, that's me.

Eller personen som skrattar tre gånger för ett och samma skämt.
Första gången när hon hör skämtet.
Andra gången när hon förstår skämtet.
Och tredje gången när hon berättar det vidare.
That's me också.

Igår stod vi vid handdukarna, jag, Malin och Carina. Höll på och flyttade om och jag langade mellan Malin och Carina. Malin var inte tillräckligt snabb så jag säger till henne att rappa på.
- Höhö, finns det inte en skådis som heter så?, säger hon då.

Jag fattar noll och säger va och står där och funderar vidare.
Vaddå rappare som heter Rappa På, hur korkat lät inte det? Finns väl ingen som ens liknar det?
Sen kommer jag på att hon sa skådis och inte rappare, som jag fick från rappa på.

Drygt en kvart senare:
Jahaaa, och så har Jenni också fattat dagens skämt, yeah!
Och så fick dom andra en anledning att skratta lite också, det gör ju så sett inget.

Är det en bra ursäkt för att inte ha bloggat så noga?
Jag har inte fattat än, att jag inte gjort det? Hah!