jeinyn

Kom att tänka på efter jag skrev det inlägget om bre'/bred och fre'/fred, att det var andra gången samma dag som jag undrade om det bara var jag som var knäpp.

Frågade mamma det tidigare idag.
Jag tycker liksom att man svarar på frågor, för att visa den som frågat att man hört.


Exempel:

Om jag frågar Oscar om han kan ta med sig en gaffel till mig, förväntar jag mig att han svarar ja eller nej så jag vet om han tar med eller om jag ska hämta en själv.
Han där emot svarar inte, utan gör det bara.
Så jag har försökt att göra det samma mot honom, men han reagerar liksom. Känns lite som att det "ska" vara så då. Man konfirmerar inte att man hört genom att svara "Ja, det kan jag göra".

Eller som igår när jag frågade Carina om nån kunde jobba för mig idag.
Efter nästan fem timmar utan svar skickar jag igen och sa att det var bra om jag visste hur det blev.
Då ringde hon och sa att hon inte visste än, hon hade inte fått svar från alla (typ) så det var därför hon inte hört av sig. Och då tänkte jag att man kunde ju svarat typ "Japp, kollar på det" så jag visste att hon sett och fått meddelandet.
Tror nästa gång hon messar och frågar om jag kan jobba, ska jag inte svara utan bara dyka upp.


Nej men faktiskt, är det bara jag som tycker att man ska svara när man får en fråga?
Så var det alltid när man skulle träffa nån kompis också. Typ:
- Ska vi ses på torsdag?
- Ja, vi kan väl höras?
Och sen blir det torsdag och eftersom den inte kunde så hörde den inte av sig. Man hör bara av sig om man kan.
Jag tycker allt att det är lite konstigt, och fel. Men som sagt, det kanske bara är jag?