jeinyn

Nåt som jag verkligen inte gillar med att vara ensam hemma och Oscar är i skolan är att han kommer hem. Inte så att jag inte vill ha hem honom men jag är så rädd att han ska göra som jag gör ibland - överraska.

Två gånger idag har jag skitit ner mig för jag tror att nån ska bryta mig in. Först var det Biltema-katalogen och sen var det nån "Köp 5 betala för 1 - BARN DVD!". Men ingen skulle bryta sig in, dom trillade in genom brevlådan bara. Men det låter ju som världens projekt för att ta ner hela dörren.

Och jag är experten på att inte säga "Oj, gick jag hem en timme tidigare än vad jag trott" och sen bara stå utanför dörren eller klampa in. Och jag vet att Oscar gärna "ger  igen". Så jag väntar.

Men nu ska vi mötas ute och han skickade precis att han nyss slutat så jag vet, med största säkerhet, att han inte kommer skrämmas idag. Inget som är säkert med det så sett. Jag har skickat till honom "suck, vänta en halvtimma idag igen" fast jag satt på bussen så han kanske planerar nåt, ändå.

Fast jag tror ändå att han är snällare än vad jag är. I alla fall i den mån att han är ärlig. Säger han att han väntar på bussen så gör han det. Tror jag.

Anneli: Jo det är klart det blir lite annorlunda när man får allt samlat så :) Jag kände bara att när det var 2007-2009 "Varför bara den tiden?" "Jo, för jag hade inte annat" :p Ne jag vet inte, får fundera mera!

Jasas: Det är nog mest att jag vill lägga mig med honom för att sova med honom och myset innan. Plus att jag inte gillar att lägga mig efter när han redan ligger och snarkar för då känner jag mig så ensam :p Vill han sova så lägger han sig, hah!
Haha jag tror faktiskt dom var i Australien? Dom var på asiatiska restaugraner, men poliserna lät som dom var från Australien men jag vet faktiskt inte.

---

Ne, om man skulle ta och svassa in på toaletten. Pälsen ska av så jag kan gå ut i leggings om en stund. I såna lägen önskar jag lite, lite, liiite att jag var kille. Bara dra på sig kortbyxor och knalla ut.

Bara för det så blir jag så fundersam, hur gör man typ i Afrika? Inte för att jag studerar deras ben med förstoringsglas om jag ser en bild, men jag tänker ju att dom bär saker på huvudet då borde man ju reagera på hår under armarna? För jag tänkte sagt att det var ett sånt I-landsproblem. Men kanske inte bara?

Rakar man sig över hela världen? Så klart att inte alla i Sverige gör det, men många(?) och är det lika "vanligt" i alla delar av världen? Eller finns det nånstans det anses fel eller fult att raka sig?

Varför är inte Oscar hemma när man behöver honom? Inte för att jag tror att han vetat detta, men han vet det mesta andra. Förutom saker om sin bror. Som varför han heter som han gör på WoW, varför han är den gubben han är och sånt. Men i alla fall, hår? Nu kan jag ju inte släppa det, hah!

Typ eskimåer? Samer? För mig är ju liksom världen Sverige, Norge, Finland, Danmark, England, Ryssland, Estland och Polen. Australien också. Det var liksom dom länderna jag kom på nu.

Jag såg nyss nåt program på Kanal 9, vet inte riktigt vad men det var typ poliser som åkte runt till restauranger och kontrollerade skaldjur. Missade början så jag vet inte riktigt mer än jag såg.

I vilket fall så var på dom en restaurang där ägaren med stor sannolikhet köpte nån (ätbar) snäcka svart. Och det var ju inte bra. Var lite lustigt hur dom blev tokiga över att dom köpt svart och hur viktigt det var att dom hade papper med korrekta priser och kilon dom köpt och sådär.

Men som polisen sa, att får man stoppat dom som köper så måste ju dom som tjuvfiskar sluta också eftersom dom inte har nån att sälja till. Så det är ju bra, egentligen.

Bara att jag satt och tänkte hela tiden "Men herre gud, lite snäckor, vad är grejen?" men det kanske är viktigt. Om inte annat så olagligt, och då är det ju inte mer än rätt att dom sätter dit dom. Även om dom var snälla också, eller ja det var väl mer att det var svårt att konstatera nåt, så vad gör man då?

En restaurang som verkade toppen hela vägen, tills dom hittade misstänkta snäckor i frysen. Men det gick inte att bevisa att dom var legala, men inte att dom inte var det. Men dom lät det vara, eftersom allt annat varit bra.

Ja, inget program jag annars skulle titta på men kul när man halkar in sådär.

Jag vet egentligen inte hur en tisdag känns, men så här måste det vara!

Det är tisdag idag, det bara är så.

Försöker övertala mig att vi får leverans på måndagar, men det funkar inte.

Det bara är tisdag idag.

Om man är så gottesugen så man funderar på att vispa grädde, blanda det med o'boy och äta med sked, är det illa då?

Vi satt och tittade på Madicken, och så utbrister Oscar en undran om varför alla Astrid Lindgrens figurer tillhör överklassen. Jag försökte säga emot men det gick sådär.

Madicken var vi överrens om.
Lotta är väl lite mittemellan.
Emil, tyckte jag men så sa han att dom har ju både dräng och piga.
Ronja, tyckte jag men så sa han att hon är ju hövdingens dotter.
Rasmus på luffen stämde ju inte riktigt.
Pippi tyckte inte jag men så är hon ju hövdingens dotter och har gott om pengar.
Lillebror i Karlsson på taket, var väl sådär.

Fler kommer jag inte på just nu. Varken överklass eller nån där under. Nu har han ändrat sig till att dom flesta är överklass, eftersom jag överbevisade "alla".


Håller ni med om att dom flesta av Astrids karaktärer, kommer från välbergade hem?

Mm-mm, det är jag verkligen. Jag ligger på mage i soffan, med några kuddar under hakan och datorn framför mig och har det bara allmänt bra. Ena benet lite upp och ut och lite luft som fläktar ibland.

Jag har en av världens underbaraste män vid min sida, i vått och torrt. Det är inte mycket vi kommer överrens om, men det är inte mycket vi inte kan enas om. Han finns alltid här, vad jag än gör eller vad jag än inte gör. Jag vet inte vad jag ska behöva göra för att skrämma iväg honon - måtte jag aldrig komma på det heller!

Jag har en så otroligt söt lillebror så det hoppar i magen på mig när jag är med honom. Resten av familjen går inte av för hackor heller och dom jag tycker om, älskar jag verkligen. Resten, bara är där.

I två burar bor det två chinchillor var. Dom skuttar, hoppar, äter, dricker, busar, stökar och leker. Och jag vet inte vad livet skulle vara utan dom. Ibland blir man så hopplöst trött på dom, men en sorgsen dag räcker en blick eller ett litet snabbt samtal och så är jag back on track och med hjärtat fyllt av kärlek och glädje.

Jag är så glad för allt jag har! Livet kunde varit bättre, helt klart. En bygel har fastnat i tvättmaskinen, vi vill ha nya möbler, jag behöver loosa fett, framtiden är oviss. Men, det kunde varit fan så mycket värre!


Tack för att ni finns, alla ni - stora som små, håriga som släta - som förgyller mitt liv!

Men åh, jag skulle skriva nåt snabbt bara typ "Förresten så..." men så glömde jag det samtidigt som jag loggade in här. Har varit mycket sånt det senaste, inte bra.

Ptja, vad kan jag ha tänkt på? Vad som helst, egentligen.

Anneli: Jaa, det tror jag vi redan har. Men jag tycker inte om filmer som inte är på engelska eller svenska så jag inte förstår vad dom säger. Har så svårt för sånt, så det är därför vi inte har sett den.

Jasas: Ja-aa... Den är ju inte som en "normal" 20-årings kropp. Jag har ju problem med ryggen, även om det är så mycket bättre nu, så är den långt ifrån bra. Det är väl framför allt det. Övervikt och klena muskler kan man ju ordna, haha. Och rggen hänger väl ihop med det lite, men ja. Vissa dagar känner jag mig ju mer som 80 bast är 20.

---

Jag låg och funderade lite igår innan jag somnade. Jag har tänkt på det innan men inte kunnat formulera vidare det, men så igår kom jag fram till hur det är jag tänker.


Jag och Oscar har varit tillsammas i tre och ett halvt år. Men dom flesta jag känner har varit tillsammans längre än så. Och så känns det så "mesigt" med bara tre år. Vad är det att komma med, liksom.

Men så funderar jag att vi blev ändå tillsammans precis innan jag fyllde 17 och Oscar 18. Och dom jag känner har väl kanske blivit tillsammans i samma ålder, men att dom är äldre än mig. Eller senare och då räknar jag ju att när jag är i den åldern har vi ju ändå varit tillsammans längre.

Inte för att man tävlar eller nåt sånt, det är bara jag som ibland tänker "oj vad länge dom varit tillsammans" men så är dom ju äldre också. Så redde jag ut det också. Det också. Gott.

Jasas: Det var ju där emot inga roliga tider :( Antar för övrigt att det var du, orkade inte kolla IP men jag tror bara det är du som skriver natti patti, haha!
(Och så kollade jag, och det var duuuu..!!)

---

Sitter precis och pratar med Oscars syster på Facebook. Dom ska ha dop för det senaste tillskottet om ett par veckor och jag vill så gärna kunna vara med, men då måste jag ha ny medicin först.

Jag har ju jobbat i fem veckor, bra mycket mer än vad jag gjort på typ ett halvår, så jag mäker ju redan nu hur trött jag är. Mer blir det ju när det sen är färdigt. Och att gå runt och vara superallergisk gör en ju inte direkt pigg, snarare tvärtom. Tillsammans med att jag mår så dåligt, så känner jag bara att jag inte orkar.

Till slut fick jag övertalat Oscar att han måste åka, oavsett om jag gör det eller inte för han får inte missa det bara för att jag kanske inte kan åka, men jag ska försöka så gott jag bara kan!

Och så tänkte vi ut planen att sova hos svärfar hela helgen. Oscar vill ju gärna stanna till måndagen, om vi ändå är där liksom. Dopet är på lördag så fredag-söndag var tanken. Men jag förstår ju honom, och är vi där kan vi lika gärna stanna känner jag med. Och hans pappa har ju bara en hund och en in-ut-katt.

Medans svärmor sitter med tre katter. Något jobbigare, eftersom katt dessutom är jobbigare för mig än hund, suck. Så typiskt att dom ska vara sånna kattmänniskor! Inget eller hund, hade varit bättre.

Eller, allra bäst hade ju varit att inte vara allergisk alls, alltså.

Vi har pratat och pratat och pratat idag. Idag igen. Och vi vet inte alls hur vi ska göra eller vad det ska bli. Vi kan bara inte komma överrens och det gör mig så ledsen. Alltid är det nåt, liksom.

Till slut kändes det bara som, ne-e nu tar du ditt och jag tar mitt, du går dit och jag går hit. Inte för att det var nåt alternativ egentligen, men allt vart bara så hopplöst och duuumt.

Jag kan tänka ibland, när jag ser ett par som verkar väldigt nykära eller så, att jag önskar att man hade det så hela tiden och inte bara i början. Eller hör fnittret när den ena får ett SMS från den andra, och vill känna så också.

Så kommer jag på, att vi hade aldrig den där super nykärastadiet. Vi träffades ju bara på helger, och tog vara på tiden då, förutom när vi skickade SMS heeela tiden när vi inte var med varandra.

Men så har vi det ju nu också. Jag känner inget annorlunda idag, mot dagen vi träffades, förutom mer då så klart. Och jag tittar ständigt mobilen när vi inte är tillsammans, och ler sådär fånigt när det ligger ett väntande SMS.

Så istället för att vara sådär galet nykär ett tag i början, och sen gå över till att bara vara, så är jag glad att det efter över tre år, känns som att vi lika gärna kunde ha träffats förra veckan.

Och det är ju det viktigaste, och inte vad alla andra har. Och jag är så glad över vad jag har!

Jasas: Ojoj, det var illa...! :/

Anneli: Mja, dom har ju ändrat nu till "sommartider" så bussen går 13 över och vi har ju trots allt arbetstid till 15 över så jag går ju inte förrän vi är klara. Hinner jag så är det bra, hinner jag inte får jag vänta till 43. Tråkigt nu men sen efter sommarn påstår Oscar att den ska gå var sjunde minut, så det går väl att överleva väntan nu, hehe.

---

Jag tycker det är så spännande med människor, på alla dess viss. Kända och okända. Hur man tänker och agerar, hur deras liv går på och vad de väljer att göra med det.

Igår tänkte jag mycket på det här med att vara ett par. Jag träffar ju så otroligt mycket människor varje dag på jobbet, och par då också självklart. Och det är så kul att se hur dom är tillsammans, och tänka på att dom har ett liv även när dom går utanför våra väggar, vad dom ska göra i det livet och så.

Eller varför man väljer den man väljer, som sin partner. Hur dom funkar ihop, vad dom har för slags förhållande. Hur det är för dom som är själva, frivlligt eller ovilligt. Vad dom gör i sin vardagliga slentrial. Tänk hur mycket människor som finns runt oss, som vi inte vet nåt om?

Tänk bara på grannar. Det är åtminstonde 15-20 lägenheter i vårat hus, jag känner till, har sett, runt åtta av dom hushållen. Och hur många är det inte som bor i kommunen, som jag säkert sprungit på en och annan gång men kanske aldrig igen. Vilka är dom, vad gör dom?

Egentligen så skulle jag inte ha nåt emot att börja 10 lite oftare, och slippa lite stängningar. Det är ju trevligt att ha lite tid efter jobbet, för jag i alla fall är så seg på att få igång nåt innan jag åker.

Men samtidigt så är det riktigt gott, att jag fortfarande kan sitta i handduk efter duschen och slöa men inte ha bråttom. Sitta och kolla när Oscar spela och surfa lite. Gottigotti.

Men men, allt har sina för- och nackdelar.

Ja förresten, apropå filmen och EVP och det igår.

Filmen började med lite text och info om EVP och slutade sen med att utav de tusentals EVP-inspelningar som finns, så är en av tolv av elak karaktär.

Jag tänke att det var väldigt mycket. Oscar tyckte där emot att det var lite. "Av tusentals, och bara en på tolv, det är ju ingenting". Nej, men om du tänker att du får ett meddelande per timme, så har du fått två onda på hela dagen. Det känns ändå som ganska många, tycker jag.

Men allt är ju relativt.

Chathrine: Så bra, jag slängde upp dom direkt och det ser inte ut att bli några problem! Inte med just dessa, sen har jag ju andra som jag inte skulle hänga upp utan att ha strykt. Men det blev bra, tack!

Nina: Nej, dessa är rätt tunna och vanliga längder så dels är det inte hela världen om det skulle bli lite skrynkligt men så verkar det gå bra också. Toppen!

Anneli: Jag har inte sett den i alla fall, får kolla med Oscar och be honom tanka. Och har han sett den har han garanterat glömt den, hehe. Nu tyckte jag så sett inte att ettan var såå farlig, mer än att den skrämde mig på andra sätt.

---

Ja, nu har vi sett klart White Noice och även om jag inte tyckte själva filmen var så speciellt läskig eller så, så skrämde den mig väldigt mycket. Jag kom nämligen och tänka på vad Siv berättade när vi var där.

Nu tänker jag förstöra filmen för er som inte sett, så vill ni inte veta vad den handlar om eller hur den sluta så föreslår jag att ni slutar läsa här och nu. You've been warned.

I vilket fall, det handlade om EVP, som jag uppfattat som att man kan spela in de på den andra sidan genom myrornaskrig och sådär. Och om jag fattade filmen rätt sen så visade det sig att en man sysslade med det här, genom att ge människor till tre onda andar.

Och han som det handlade om, hade förlorat sin fru till dessa och blev sen helt besatt när han fick höra om EVP och när han försökte rädda en tjej som var "på väg dit" så blev han mördad av dessa tre onda andarna. Och genom hela filmen blev han varnad för att ge sig in på sånt han inte förstår.

Det kan jag bara intstämma i, jag ser andevärlden (om man vill kalla den så) som nåt mycket allvarligt och inget man leker med. Inte om man inte vet vad man gör. Och Siv pratade ju om att jag var väldigt mottaglig för den andra sidan, på både gott och ont då. Och jag behövde lära mig att stänga ute det onda.

Men jag har ingen aning om hur man gör? Jag vet inte om jag bara tar in onda andar nu? Oscar fnyser bara och säger att det inte finns, men det tror inte jag ett skvatt på. Så filmen i sig var inte speciellt farlig, men jag blev ju skiträdd att jag har massa onda andar här nu, ofrivilligt!

Och ni får gärna säga att det inte är så farligt, att jag bara hittar på eller att det är trams. Men jag tror inte det och jag är därför lite... rädd, kan man nog säga. Eller snarare orolig, för vad som kanske kommer. Oscar sa att det finns ju ingen som vill oss nåt ont. Nej, sant. Men jag kanske råkar ta emot dom ändå, och då vill dom det?

Ingen bra film för mig att se, helt enkelt. Får se om jag vågar mig på tvåan, eller om jag får höra av mig till Siv. Eller om jag har glömt det hela till imorgon. Behövde bara få ut det, först.

Jag råkade landa TV:n på TV3 där det var Tyra Banks show. Dagens tema är Mama's boys.

Det enda jag kan säga är att det är sjukt. Visst är det bra att man älskar sin mamma och tycker om sin mamma och trivs men sin mamma och har en bra relation med sin mamma, jättebra.

Men när man är närmare 30 (om inte mer?), har en fästmö och barn och väljer att flytta hem till sin mamma igen för fästmön inte kan ta hand om honom som mamma gör. Som nu, vid 30-års ålder sover i sin mammas säng när han är sjukt så hon kan hålla koll på honom så han mår bra.

Nu i slutet fick fästmön frågan om hon ska leta efter en ny kille, och hon gav tilbaka ringen och sa att inser han inte vad han har så kommer hon att leta efter en ny, ja. Och han la ringen i fickan.

Nej, det var lite väl... såg inte så mycket mer för man blir ju bara mörkrädd.

Ibland tänker jag mer, ibland tänker jag mindre. Ibland behöver jag tänka länge, ibland behöver jag inte tänka så länge. Denna gången har jag tänkt länge. Lääänge.


När vi var i Umeå över midsommar så hade ju Oscar tankat maaassa Nintendo 8-bit, Super Nintendo och Gameboy (Advance?) spel till min dator. Anton hade med sig sin trådlösa kontroll som går att spela på datorn med och så spelade vi tv-spel hela vägen upp och hela vägen ner.

Men så blev jag så ledsen när vi kom hem, för jag hade blivit så mycket bättre på ett spel jag varit kass på innan, och hade velat spela mer. Men hur ska jag gör det när vi inte har dosan?

Idag, på bussen hem, slog det mig. Har har ju exakt samma pack med NES och SNES spel på Xbox:et, så jag kan ju spela där. På riktigt, med en TV då också, dessutom.

Jag tänkte starta en tvätt imorgon innan jag går, så den är klar när jag kommer hem.
Så började jag fundera på hur många timmars delay jag skulle sätta den på. Två, fyra eller åtta?

Jag räknar med att gå vid 11, så två blir ju på tok för tidigt eftersom jag kommer hem vid 19. Fyra blir så dumt också för då är den klar vid 17 och orkar jag inte ta det direkt när jag kommer hem blir det så lång tid.

Då var det åtta kvar, men då är den inte klar förrän vid 21 och då kanske jag inte orkar ställa mig och hänga tvätt.

Så slog det mig. Jag måste ju inte starta den precis innan jag går, jag kan ju faktisk starta den tidigare. Om jag sätter den på åtta timmar och startar den klockan 9 är den klar vid 19 och alldeles lagom.

Ibland tänker jag till. Och ibland gör jag det inte.