jeinyn

Det är lite roligt, hur lite världen ändå är.

Vi har en ny praktikant på jobbet, märkte jag i fredags när jag jobbade. Och jag kände igen henne men tyckte ändå att det kunde inte vara hon. Kunde ju bara vara ett lustigt sammanträffande att hon hade samma namn som den tjejen jag tänkte på, det kunde det ju varit.

Vågade inte fråga ifall jag var fel ute men när jag kom hem letade jag upp den jag trodde att det var, på Facebook och visst var det hon! Så jag skrev och förklarade lite vem jag var och sådär för jag hade ingen aning om hon kände igen mig.

Hennes storebror var bästa kompis med min kusin när dom var yngre. Och hennes mamma och min moster är jämngamla så hennes mormor och min farmor har varit kompisar i över 40 år. Men hon och jag har aldrig, vad jag vet, ens pratat med varandra. Men jag vet ju att hon är Tonys lillasyster då.

Men hon visste tydligen vem jag var, och hade vetat redan innan vi träffats när Carina gick igenom schemat och mitt namn står ju med där. Så det var lite roligt.


Sen har vi ju en kille här ute som bara jobbar utomhus, som förut jobbade på pappas område men dom behövde mer hjälp här så han fick komma hit.

Dels kom vi fram till igår att han är vår gamla granne, där vi bodde innan vi flyttade hit. Pappa har sagt förut att han bodde där i närheten men jag hade inte sett honom så så jag trodde inte att det var han, men nu har han ju kört snö emellanåt så jag har sett honom och igår sa vi att det var han.

Dessutom har han två bonusbarn, som kom med på köpet med hans tjej. Dom här två barnen är syskonbarn till en gammal kompis till mig. Som pappa också vet vem det är. Så det var lite halvsnurrigt när vi kom fram till att kompisens bror är pappa till den här killens plastbarn.


Inavel på hög nivå?