Så rätt det kan bli

När jag skulle söka till skolan så skulle man dels berätta vad man gjort dom senaste 5 åren, och ett personlig brev (som framgår i "rubrikerna", men ändå) och när jag satt där och skrev så fick jag en sån insikt, jag tänkte på ett helt nytt sätt.

Jag har alltid sagt att jag hoppade av gymnasiet efter halva tvåan, när jag slutade samhäll och började praktisera på IV. Men så tänkte jag efter då och insåg att jag gick ju trots allt gymnasiet den terminen också. Inte så att jag satt och pluggade och hade lektioner, men för att ha hoppat av måste man ju ha slutat allt som har med skolan att göra, och det hade jag ju inte.

Var på nåt sätt rätt skönt att komma på det, så nu säger jag antingen att jag hoppade av efter två år, eller hoppade av efter halva tvåan och praktiserade resten av det året. 'Cos that's the truth. Och jag kände mig stolt över mig själv, på nå vis.



Vad har du gjort dom senaste 5 åren?

2005 påbörjade jag gymnasiet på linjen samhäll.
2006 började jag andra året på samhäll med inriktning journalistik, efter första terminen skrev jag in mig på IV för att börja praktisera och ta en "paus" från skolan.
2007 började jag praktisera på Jysk i februari-mars och har sedan siste april det året haft en visstidsanställning och praktiserade terminen ut.
2008-2009 har jag jobbat extra på Jysk när det har behövts och har kvar min anställning som visstidsanställd.

Ett personligt brev där du berättar lite om dig själv och varför du söker kursen:
Jag heter Jenni och är snart 21 år. Efter andra terminen i tvåan på gymnasiet var jag väldigt skoltrött och istället för att hoppa av helt och bara gå hemma så skrev jag in mig på IV för att börja praktisera. I februari-mars fick jag en plats på Jysk, jag hade sökt till olika butiker för att få jobba med och runt mycket människor då jag i grundskolan haft praktiker i butiker och det är något jag trivs mycket med, att få träffa många olika människor varje dag.

Planen var att praktisera tills tvåan tog slut och ta nya tag till hösten, 2007 då. Siste april blev jag anställd och jobbade extra efter praktikendagens slut, helger och lov. När hösten kom trivdes jag så otroligt bra så jag skulle vänta till våren. Och till hösten igen. Och nästa vår. Och som nog framgår genom denna ansökan så kom jag inte iväg i höstas heller. Jobbet är för bra och givande, helt enkelt.

Men nu känner jag att det är dags att ta mig i kragen och bli klar med min utbildning. Om jag skulle förlora min anställning eller vilja söka mig till annat så behöver jag ha gymnasiet klart. Just nu vill jag få betyg i svenska B, natur A och religion A för att ha det grundläggande och skulle jag i framtiden behöva utöka mina studier är det något som ligger i just framtiden.

Är det inte sjukt så säg

Ibland får jag så dumma idéer och tankar som näst intill skadar mig psykiskt. Eller, man kan väl säga att jag psykar mig själv (av nån anledning?).

Nu har jag suttit ett tag och tänk på om man skulle ta ett granbarr, försöka ha det mellan ögonlocken som om det liksom höll upp ögonen. Sen spritter den till och hoppar in i ögat och det känns obehagligt att ha nåt tjockt och extra där (tänker på när linsen springer iväg ibland) och så sitterj jag och tänker och tänker och nu känner jag nästan som nåt som är där? Hur sjuk är man inte egentligen då?

Eller som det finns såna glasskedar eller pinnar i trä (dock inte alla) dom är lite grövre och av nån anledning blir jag äcklad av att slicka på dom, så då sätter jag mig och tänker på det (nu också, smart) och mår illa för det ilar från tungan ner i magen för känslan är så äcklig. Eller att bita i en gaffel helt fel så det klingar och skär sig, iih. Nu får jag snart spasmer här om jag ska gå igenom allt sånt jobbigt, haha! Lite som vissa som har svårt när man river med naglarna på svarta tavlan.

Det här med bloggar

Det bästa med bloggar är att det finns dåliga, mindre bra och bra sådana. Och jag älskar verkligen att skumma igenom dom dåliga, gå igenom dom mindre bra, för att äntligen få läsa dom bra. Sen, kommer dom bästa. Och mm på det!

Som att ta en bit marabou mjölkchoklad när man inte ätit det på länge, länge, och gärna om man har lite PMS eller mens samtidigt. Det bara smälter. Och nu har jag ägnat kvällen åt att läsa alla kategorier utom bäst, och dom blir kvar till imorgon. Och lite ledsen är jag över det för av dom som uppdaterar mer än en gång i halvåret är det Anneli och Jasas som ligger där.

Nej nej, det är inte det som gör mig lite ledsen, utan att det är ju favoriterna och dom vill jag ju egentligen läsa med enaste gång. Men, å andra sidan så har jag 24 inälgg till imorgon som kommer vara en hjärnorgasm precis som chokladen är en munorgasm. Mm, vad jag ska njuta när jag bläddrar och kommenterar! I can't wait for it to be imorgon! Nästan som julafton, tihiii!

Detta språk!

Bah, nu kom jag ju på vad jag tänkte skriva om igår när jag påbörjade ("bara" genom att svara på Jasas kommentarer, men ändå) inlägget.


Jag letade efter nåt inlägg i min blogg, minns inte vilket, och när jag scrollade igenom nånstans så tycker jag mig läsa orden banan men eftersom jag scrollar på så kände jag att ett litet ord mitt i ett stycke hittar jag ju inte igen, och struntade i att kolla vad det var om banan.

Men det som stör mig är att jag inte vet om jag skrev om banan, den gula och böjda saken som apor gillar, eller om banan, den man kör motorsporter på eller har uritad när man gör nåt annat sportigt. Då blir jag lite sur på det svenska språket eftersom mamma titt som tätt påpekar att det finska är så mycket bättre.

Även om ett ord som på svenska stavas med tre bokstäver stavas på finska med 19, och även om det kan vara fyra stycken ä:n och två y:n i ett ord, så är det det som står som gäller. Man läser det som står, punkt och slut, bra med det.

Så säger mamma i alla fall, jag har lite svårt för det ändå men det ska vara lättare att lära sig finska på så vis. Står det hyvää så säger man hyvää och då vet man alltid vad det betyder. Det finns inget banan och banan, två olika ord som betyder samma sak.

Eller kön (flera personer i ett led) och kön (manligt eller kvinnligt organ). Tomten (den tjocka snubben i röda kläder) och tomten (man har utanför huset). Jag borde blogga på finska så jag vet vad jag skriver även när jag scrollar igenom fort. Det finns ju massa översättningsprogram. Så både jag och ni vet vad jag skriver liksom.

Jag bara undrar?

Vovarorfoföror poproratotaror inongogenon rorövovarorsospoproråkoketot lolänongogrore?

En hel del engelska pund

Goodie, goodie, goodie morgon!
Äh, så började det igen, be right back. Sådär, jag har fastnat på TV8 det senaste. Både i Nackna kocken och i deras två (eller tre?) olika köpa-nytt-hus-program. Det ena är där folk flyttar ut på landet, Ut på landet eller nåt heter det la, haha! Och det andra, som gick nu, är En plats i solen där dom köper semesterhus (sen finns nog Min plats i solen, där man flyttar till Nya Zeeland/Thailand eller var det nu är) i varmare länder. Brukar väl vara mest britter, vad jag kan komma ihåg. I alla fall som köper semesterhus.

Känns som dom gjort en satsning på den kanalen.
Var ju sällan det gick nåt man ville kolla på, eller i alla fall jag, förr. Men framför allt dom här flytta-programmen tycker jag är kul för att dels se hur husen ser ut i England, och områdena, men också då i olika andra varma länder. Enda jobbiga är ju att man inte direkt får en uppfattning om priset eftersom dom alltid pratar i pund, så när dom hojtar "SÅHÄR billigt trodde ni inte att det var?!" så känner man inte riktigt hur billigt det är. Som ett hus för 7800 pund, låter ju billigt men punden är väl värd mer än kronan. Man kan räkna om, ja, men det är inte samma sak som att på studs veta, som om dom översatt "Huset kostar bara 7800 pund (=89310 SEK)".

Aja, det är ju inte det viktigaste, bara en tanke och ett tycke från min sida.
Kollade i alla fall och man kan på ett ungefär säga att 10.000 pund är gånger 10 plus 15.000 eller vad det nu blir, på ett ungefär 115.000, sen blir 20.000 cirka 230.000 och då blir 30.000 runt 345.000 kronor. Man ökar med 15 och en nolla. Kan ju vara lite kul att ha ett hum om vad dom har för buget, som idag då när dom hade 30.000 pund, och hon tyckte att det var lite, och då är det ju cirka 345.000 svenska kronor (343.500 för att vara exakt). Blir plus/minus några tusenlappar varje gång, men ett hum får man ju i alla fall och det är ju huvudsaken.

11.51 står det på en sida att punden ligger i.
Kom på att man kan ju lik väl räkna ut på telefonen/miniräknaren när man tittar om man är nyfiken för husen kostar ju inte alltid exakt, idag var det ett för 19.825 tror jag. 226.996 svenska kronor. Haha ja, för den som är intresserad av den engkelska punden då. Är jag inte bra så säg, speciellt på att sväva iväg på andra banor och att bara skriva allt som ploppar upp i huvudet. Jag kunde ju lika gärna bara skrivit slutsatsen men inte då, lika bra att skriva hela banan hur jag tog mig dit. Ja, jag säger då det.

Klockan går i alla fall.
Fags för lite frukost i magen nu. Gjorde ett så mmmmh!!-bröd igår så det hungrar nästan i magen bara av tanken. Det receptet får jag komma ihåg. Jag har ju mitt standardrecept som jag kör på, med mängder av vätska och mjöl(er) men så varierar jag mig om jag har vatten, mjölk, båda eller en dag hade jag grädde i också. Och mjölerna är ju nästan alltid olika, och nu hade vi köpte vi lite andra sist så det blev riktigt bra. Så hur mycket jag hade av allt ska jag ta och skriva upp så jag inte glömmer, så får man ju testa sig fram fortsättningsvis men så har man ett, om det är lika gott nu som nybakt.

Jag kan också

Egonia har varit språkpolis idag.
Först tar hon upp att så många skriver stog istället för stod, sen berättar hon hur man använder de/dem rätt. Bra där! Nu ska jag också störa mig lite.

Även om jag tror mig vara ensam i världen om det;
Lille/lillen och lilla/lillan. Man säger inte "Hej lilla Kalle" eller "Hej lille Lisa", lille är för killar och lilla är för tjejer. Ska inte svära på att det finns regler om det, men det måste det göra.

Lite så när man väntar barn är det ju också.
"Så aktiv den lille är idag" = kille. "Oj vad vad den lilla sparkar idag" = tjej. Okej, nu ska jag sansa mig och försöka andas lugnt igen. Jag. Behövde. Bara. Få. Ur. Mig. Detta.

Jag måste bara fråga...

...för jag glömmer (säkert varje år) varför är det en röd dag idag?

Urspårade tankar

Hjärtat: Det var utan imbördes ordning, var glad att du var med nånstans!

Anneli: Haha ja, det sjuka är att jag såg den kommentaren först igår! När jag var inne i själva inlägget för inte hade jag sett det här inne! Dumma blogg.se ska tydligen börja bråka igen. Inte nog med att inget visas på "startsidan", jag går alltid in på alla kommentarer men ändå hade din och en annan kommentar försvunnit, men jag hade sett dom två som kom in efter det? Så mysko.
Och ja, det är väl tyvärr så men jag hoppades att dom skulle vara bra. Hade ju varit kul med nån affär/kedja nånstans man kände att man kunde lite på, men icke.





Jag måste putta tillbaka mitt dygn.
Inte vända tillbaka, man får inte säga för Oscar att man vänt på dygnet om man är pigg lite längre än vanligt, vända på dygnet är att gå upp när jag fortfarande är pigg, typ. Den läxan lärde jag mig igår när jag sa att jag måste vända tillbaka. Men okej, jag har förskjutit mitt dygn.

Men jag försöker och försöker.
Klockan ringer tidigare och tidigare varje morgon men det tar ju sin lilla tid att ta sig upp ändå. Men nån gång tycker jag att jag måste vara trött när klockan passerat midnatt. Eller ja, problemet är inte att jag inte är trött egentligen, utan att jag är pigg också. Så jag kommer liksom inte till ro. Hade jag kunnat göra det hade jag väl somnat, men nu måste jag studsa, prata och göra saker för jag är för pigg. Ha, och nu när jag sitter här och gnäller ser jag lösningen också.

Man kanske ska göra sig av med energin.
För det är ju det jag känner, när jag lägger mig och stänger av. Jag är egentligen trött, jag gäspar, men jag har massa energi kvar. Göra sig av med den då kanske, pucko. Så jag har ju idag och imorgon, sen börjar det igen, men nu vet jag ju och då kan jag (försöka) göra nåt åt det också.


Vad ni har för nytta av detta inlägget vet jag inte, det spårade iväg lite när jag tänkte medans jag skrev. God morgon säger vi och hoppas på att nästa blir bättre.

Massa tal igen

Nilla: Ja det känns jätteudda, plus att jag tänker på 10-talsåren för 100 år sen när jag tänker på -10 (1910), -11 (1911), -12 (1912) och så vidare. Förstår att det känns udda att säga att "den" kommer vara född år 10, haha! Jag hoppas jag har vant mig tills jag får barn, idag känns det som jag inte kommer kunna säga "H*n är en 10:a/14:a/18:a" eller vad det skulle bli, jämfört med idag säga att man är 89:a eller nån är 02:a. Vilka problem man har, hah! Och tack så mycket, också!





En annan grej som är lite kul, apropå årtalen.
Det här blir ju 10-talet och även om jag, som jag skrev här ovan till Nilla, bara tänker på 1910-talet så är det ju 10 det är nu. Men förra årtiondet var ju 00-talet. Och jag säger nollnoll-talet.

Där emot har jag ju en envis sambo.
Och nej, jag är det inte det minsta. I alla fall så envisas han med att nollnoll-talet låter fult, så han tycker att man ska säga noll-talet. Men jag får inte ihop det med övriga tio årtionden, man kan inte säga noll-talet och tio-talet. Då blir det ett-talet. 20-talet blir två-talet.

Vad säger ni?
Har vi lämnat nollnoll-talet eller noll-talet? Kommer det kännas konstigt att prata om sånt som hänt -15 istället för -05?

Tjugo-tio

Anneli: Haha nej, jag har fått detta berättat för mig och bilderna har alla andra tagit, jag låg hemma och sov ;) Men faktiskt så tog jag en bra bild på mammas kamera men fick aldrig lagt in den tyvärr, får höra om hon vill maila, annars kanske det fanns nåååån bild på mig, hah!
Haha okej, konstigt det där att han aldrig lär sig då! Jag har faktiskt aldrig sett den, visste inte vad den handlade om, inte lönt att fråga Oscar för han skulle se den eftersom han aldrig sett den, haha! Första gången, annars brukar han se om filmer. Men jag fick det till typ Robin Hood, eller nåt?

Jasas: Många kommentarer = långa svar. Speciellt när det gäller mig som måste skriva en hel utläggning till varje kommentar också, hah! Oftast i alla fall.
Nej, det är ännu tidigare(?) än så. Tror man träffas på/genom BVC/MVC, dom var la kanske 7-8 mammor med barn födda nära som träffades hos varandra ibland och säkert ibland på om det nu var BVC eller MVC. Fanns när jag var liten också. Öppna förskolan är ju till "alla", detta var bara mammor (och pappor om dom kunde/man var hos just dom) och en liten grupp som sagt.
Jaa, det var otroligt gott! Hon är så fiffig och piffig min mamma när det gäller sånt!





Ehh, jaha? Vad tänkte jag nu?
Jo, ah! Ursäkta, haha!

Jag har en telefonminiräknare här på mitt skrivbord. Jag vet inte riktigt vad den kan göra, massa häftiga grejer ser det ut som men jag använder den som klocka, hålla-koll-på-datumet-grej och miniräknare men kopplar man in den kan man ringa på den också.

I vilket fall så tittar jag på den gång på gång. Varför står det tjugo-tio på den? 2010 alltså. För att det är året. När det stod 2009 var det inte alls konstigt, men tjugo-tio ser bara koko ut. Och det ska man glo på i ett år liksom? Varför är det så svårt att ta in 2010. Eller att säga "H*n föddes/dom gifte sig -11" känns också udda. Jämfört med -73 eller -07. Eller är det bara jag?



I'm a bitterkärring

Jag är en sån bitterkärring, men jag vet om det.
Det jag tänker på denna gången, är alla raketer som skjuts runt den här tiden på året. Inte så att jag vill förbjuda dom eller nåt, nej så långt ska vi inte gå. Men i senaste lokaltidningen stod det att det bestämts att här får man skjuta rakter på nyårs afton mellan tiderna 19 och 01 om jag inte minns helt fel. Och det är klart att man ska få skjuta rakter på nyårsafton, det får man.

Men då ska man hålla sig till det också.
Jag måste bli en surkärring när det finns dom som inte respekterar detta och att det kan finnas varelser som far illa av skjutande. Jag tänker på djur och barn som tycker det är jobbigt och när man inte vet att det kommer skjutas innan (om man inte antar, men man kanske inte kan anpassa sig efter folk som inte sköter sig med tanke på jobb och annat) så kan man inte heller hjälpa den som far illa av det. Eller förvarna eller vad det än må vara. Och då blir jag ledsen i ögat.

Man önskar att dom nån gång satt där själva.
Att det var deras hund som tyckte det var jobbigt när det smällde överallt, att det var dom som fick hantera det. Och inte bara under dom timmarna en kväll som dom vet att det kan hända, utan lite när som veckan innan dessutom. Eller tänka att det kan hända, men här måste jag sitta på jobbet så vovven är alldeles ensam. Då förvandlas jag, dutturuduttuduu, till bitterkärringen!

När man inte är så privat som man trodde

Jag satt och pratade med Anneli på MSN förut.
Kom in på det ena och det andra, bland annat hur anonym man inte är. Jag blev verkligen chockad, vilken bubbla jag levt i verkligen, när hon berättade om sidan Ratsit där man kan söka på folk och får upp dels alla ens namn med för- mellan- och efternamn, lägenhetsnummer på vissa men adresser på alla. Även om man annars har hemligt nummer och inte finns med på eniro.

Då blev jag lite paranoid, haha!
Fast så upplyste Anneli mig om att adressen får man även på birthday.se och "självklart" födelsedatum som man får från ratsit också. Men jag tycker det är lite onödigt mycket info. Födelsedatum, fulla namn och adress. Och här satt jag och inbillade mig att skyddade mig ganska bra genom att inte skriva ut fullt så mtcket som andra, men ack så jag bredrog mig.

Som tur var lugnade jag mig efter en stund.
Vi pratade vidare och jag inbillar mig att jag inte behöver oroa mig så mycket (speciellt nu när jag gett psychon tips om dom inte visste det innan, hehe) men det är klart att man tänker alltid "det händer inte mig" men det kan hända alla. Men jag kan sova gott ikväll.

Dessa julklappar

Jag sitter och planerar lite julklappar. Fick en sån fiffig idé igår men jag törs inte skriva nåt, man vet ju aldrig vem som sitter och gömmer sig bakom en IP-adress.
Även om jag inte är lika stressad så är det ju inte så långt kvar till jul och det hade varit trevligt att antingen närma sig klar, eller i alla fall veta vad jag ska ge dom som inte är klara.
Vi har för mycket familj, helt enkelt.

Jag:
Mamma - ingen aning
Anders - klar
Anton - klar
Pappa - funderar
Lena - funderar
Mattias, 18 - funderar

Oscar:
Pappa - klar
Douglas - klar
Mamma, 50 - ingen aning
Johanna, 29 - ingen aning
Fannie, 20 - ingen aning
Karl, 18 - ingen aning
Malin - funderar
Algot, 2 - funderar
Alfred, halvår - funderar

Kändes bättre när jag listade dom för då var det ju ändå några som var klara och många som jag/vi har planer på. Och så var det ju på Oscars sida som var mest oklart och där har jag svårt att hitta på.
Men jag har lite småfunderingar på vad mamma ska få men har liksom inte kommit på "det". Och Mattias, vad ger man liksom en 18-åring? Som är lite kul så det är en mening med att ha köpt det. Jag hatar att köpa nåt "bara för att" för det är inte lika kul att ge och rätt bortkastade pengar.

Sen skrev jag åldrar på som jag kunde tänka mig lite tips till. Inte bara åldern som styr in, jag tycker själv det är skitsvårt att ge tips om man inte vet så mycket om personen i övrigt, men ändå.
Sen är det ju så att både mamma och pappa fyller år i januari så då ska man komma på nåt nytt tills dess, Mattias och Malin i februari och Lena fyllde i november.

Jag har ingen större lust att bara bege mig ut till stora staden Göteborg och hoppas att julklapparna hoppar på mig. Och nu sket sig kanske halva planeringen, bah! Detta får vi fundera på.
I alla fall så vill jag i alla fall ha en liten aning om vad jag letar efter annars går man där och går och går och så hittade man ingen ting. Men, så kommer jag ju inte på nåt.

Kunde inte alla vara som mig? Säga "Vi behöver en dammsugare och behöver en bakmaskin" så är det bara att köpa det! Prima skinka, finfin skinka.

Nåt helt nytt ..... not

Jaaa, nu kom jag på!
Jag har varit så förvirrad, för ovanlighetens skull?, det senaste. Jag vet inte varför jag har fått för mig att julafton är redan nu på torsdag? Vet inte om det är för att jag tror att det är på torsdag utlannningarna kommer, trots att det är på fredag, och jag tror att dom kommer för att det är/på julafton?

Så nu är jag lite mindre stressad.
Julklappar har vi knappt färdiga nånstans. Och jag är så stressad att vi bara har måndag-onsdag på oss! Men då är det ju hela nästa vecka, eller ja måndag-torsdag. Jag har inte ens reagerat på att jag jobbar lördag-onsdag innan jul, men jobbar inte denna veckan trots att det är jul. Ja, jag sa ju att jag är snurrig.

Psycho

Jag blir så äcklad.
Satt på nåt sätt och tänkte på att ha lösa tänder, som när man var liten. Och tänkte att det var lite mysigt när man satt det och vickade och hade sig, hur jobbigt det var när den var på väg men inte riktigt lossnade.

Fast nu mår jag illa.
Av tanken på att det skulle vara idag. Skulle jag idag ha en lös tand skulle jag ju inte få tillbaka den. Och så kändes det som alla mina tänder var lösa och jag mår bara så dåligt nu. Psyka mig själv, smart idé. Bläää!

Det här med släkten

Anneli: Haha ja det var ju bara lite lustigt att pappas dubbelgångare också bor här. Det roliga är att chefens svåger jobbar också som fastighetsskötare, också för våran hyresvärd fast på ytterligare ett annat område och dom är faktiskt väldigt, väldigt lika så jag funderar på om det kan ha varit han. Hans tjej har dessutom långt hår. Haha, ja vad knasigt när man verkligen tror att man sett nån så var det inte det.
Haha ja men så hade nog jag också sagt.... Eller hrm, ja. Haha!

Kattis: Ja nu är det ju inte som att man inte kommer handla mer på Expert om samma vara finns på Elgiganten! Även om 50 spänn inte är mycket så när dom andra kan göra det utan att ta betalt kunde dom gott göra det också.





Det är inte lite jobbigt det känns när jag måste fråga Oscar vad hans mormor heter... Har för mig att det var nåt rätt ovanligt men ändå. Å andra sidan har jag ju aldrig träffat henne och jag har så svårt att komma ihåg namn på folk jag inte träffat. Har man ett ansikte så är det mycket lättare.

Känns faktiskt lite sjukt att vi "snart" varit tillsammans i fyra år och jag har bara träffat hans syskon och familjer. Inga kusiner, inga mostrar/fastrar, morbröder/farbröder, inte mormor och ingen alls. Det har så sett inte han heller och det är nästan ännu konstigare. Men alla familjer kan ju inte ha kalas/släktträff varje gång nån fyller år bara för att vi har det.

Så tänker jag på mamma och pappa. Dom träffar/träffade ju inte sin "sån" släkt så ofta heller. Dom bor så sett i ett annat land men ändå. Det är då det känns som vi är så extremt udda som firar alla födelsedagar men alla i släkten som kan. Det måste vara nåt fel på oss.


2 minuter senare:
Okej, inte så ovanligt förnamn men efternamn där emot. Nu ska jag skriva det på fusklappen!

Vi är fler som är ensamma

Jag vet inte om jag inte har tänkt på det förr eller om jag hade mer ljud på hemma förut när jag var själv eller vad det beror på, men det senaste har jag varit hemma bra mycket på vardagarna och jag kan inte låta bli att tänka på den stackars hunden där nere som sitter och skäller.

Inte för att det stör, jag hör den men det är ju en bit bort och det är sånt som ingår när man bor såhär, men jag tycker synd om hunden som sitter och skäller, ja nu det senaste vågar jag nog säga varje vardag. Ja alltså den skäller när nån är hemma också, eller mer när den är ute och blir rastad, men jag antar ju nu att alla är på jobb eller i skolan så den är själv och därför skäller den.

Vettikatten för den var väldigt liten när vi flyttade in juni -08 så dom har ju haft den sen valp och jag kan inte tänka mig att nån varit hemma sen dess så den nu skulle bli ovan att vara själv, men jag vet faktiskt inte. Tycker bara synd om den som sitter där nere och ropar och ropar.

Atjo prosit

Vad jag nyser och nyser! Helt galet. Som tur är inte en tio gånger på raken men idag har jag nyst mer än vad jag nånsin gjort i mitt liv - för att överdriva aningens. Det kittlar hela tiden i näsan och så kommer det ett atjoooo! En patchjo som det mer låter som, tycker jag.

Men jag är inte sjuk, nej. Jag tror sånt ligger mycket i inställningen också. Oscar har ju varit sjuk ett par gånger men han går också så fort han känner sig lite dålig och säger det. Jag har känt emellanåt att en förkylning är på ingående men sen blir det inget för jag låtsas inte om det. Man kan göra sig så mycket mer sjuk än vad man är genom att tänka på det och känna efter lite extra mycket. I know.

Jag är faktiskt den enda på jobbet som inte varit sjuk alls denna hösten/vintern. Dom andra har varit hemma i omgångar, antingen för att dom varit sjuka själva eller haft sjuka barn och då står jag där med ett smile för här biter fan inga förkylningar!

Där emot tänker jag där då att om min kropp antingen blivit svagare på grund av det här, att den typ burit på virus längre men i bakgrunden. Eller starkare för att immunförsvaret klarat det. Apropå svinis då ja. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta vaccinet eller inte. Måste ringa antingen vårdcentralen eller sjukvårdsupplysningen och fråga om förkylningsastma.

Pappa blev lite nervös när jag sa att jag hade det för har man astma räknas man ju till riskgrupperna, men jag vet inte om förkylningsastma är samma sak. Men så vill jag samtidigt inte ringa för det känns som dom är så opartiska och vill att alla ska vaccinera sig.

Ska jag göra det ska det vara för att det kan bli farligt för astman just. Ur influensans vinkel så tror jag snarare det kan vara bra att få sig en däng för att bygga upp kroppens försvar. Den starkaste överlever, det är liksom naturens sätt att rensa ut så vi inte blir för många. Även om inte svinis kanske är ett sånt exempel men det som inte dödar det härdar.

Aporpå atjo prosit då ja, haha! Tankarna går sin egna lilla bana. Bättre att mysa lite och göra färdigt med all jul sen. Kommer bli så fejnt!

Granen står så grön och grann i stugan, lalalalalalalalalala

När jag gjorde jullistan så kom jag att tänka på vår braiga kompromiss jag och Oscar har gjort i år. Han vill ha riktig gran och jag vill ha plast/skiter i vilket.
Han är uppvuxen med riktig gran och vill ha det för allt vad det innebär med dofter och så och just för att han är uppvuxen med det. Jag är ju däremot uppvuxen med plastgran och tycker därför det har sin charm, jag älskar verkligen vår gran och är så ledsen att den gått i graven. Och jag ser inte grejen med en äkta och det känns bara bökigt och stökigt. Men han får sköta den.

I vilket fall så första året minns jag inte varför det blev som det blev men då hade vi plast. Var kanske bökigt att frakta den eller nåt? Minns inte.
Förra året diskuterade vi det men kom inte fram till nåt och jag tycker det känns som så onödiga pengar (även om det säkert inte handlar om mycket) och till slut var vi så sent ute att vi inte hann köpa allt som behövdes som ljus och fot och sådär. Därför började vi lite tidigare i år.

Hos Oscars familj har dom alltid ställt upp granen typ en vecka innan jul, och lagt ut klapparna så alla gått och klämt och kännt i en vecka.
Vi klär granen på uppesittaren och när jag var liten så var det så mysigt att komma upp och se alla klappar under granen! Den härliga känslan. Och jag vill inte att allt det ska försvinna, så vi har kompromissat fram att Oscar får en riktig gran, men vi klär den inte förrän på uppesittarkvällen ändå. Möjligtvis att vi sätter i ljusen, men själva kläningen blir som jag vill. Och jag tror vi båda är nöjda med detta?


För övrigt, som inte har med detta att göra, är jag sugen på en juldesign här inne nu. Eller en juligare? Som man kan ha till januari när man börjar ropa på våren? Får fundera på det, beroende på hur det blir med jobb i veckan och så också. Men en tanke, bara sådär.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0