jeinyn

Jag sitter och läser inne hos Jasas-Hanna och där har hon skrivit om(/till) mommo, Mios mormor. Jag kommenterade där, men kände att jag kunde dela med mig här också.

När jag var liten så tyckte jag alltid att det var så roligt att några av mina kompisar kallade sin mormor för mommo, och förklarade att det var för att dom sagt så när dom var små. "Jaa-a, du pratar finska du, fniss fniss" sa jag alltid då.

Mormor på finska heter mummu (men uttalas som mommo) och det säger vi och har alltid sagt. Precis som vi säger ukki, som är morfar då helt inte oväntat.

Så jag har funderat på när vi kusiner får barn, "ska" dom säga mummu och ukki till våra morföräldrar eller till sina morföräldrar (ja, vi är bara tjejer på den sidan). För det blir ju konstigt om vi säger mummu och ukki, sen säger våra barn det till våra föräldrar. Och de blir många mummu och ukki.

Men jag hade nog haf svårt att säga mormor och morfar, framför allt om mina föräldrar. Det ligger inte rätt i min mun.

Och i det här är finskan som engelskan, mummu är mormor och farmor och ukki är morfar och farfar så jag säger ju farmor och farfar - jag har ju en mummu och ukki redan, hah! Lustigt nog, för på den sidan hade ju alla sagt mormor och morfar, de är ju på andra sidan vi borde sagt mummu och ukki.

För jag har funderat på att slippa där här med gammel.... för jag har ingen koll på vem utav mina mor- och farföräldrar som blir gammelmormor till exempel.

Säger då alla mummu och ukki till samma så slipper man ju det problemet. så jag får fundera på vad mina kusinbarn säger. På mummukki sidan tror jag hon säger mormor till sin mormor, och mummukki till mummukki. Och på farmorofarfar säger dom nog gammel... vilket det nu blir.

"Det är nog inget du behöver bry your pretty little head om ändå" önskar jag nån ville säga till mig. Det blir alldeles för snurrig, och jag svävar iväg.