Det var längre än jag trodde
Jag blev så fundersam, eller tänksam egentligen för fundersam har så negativ klang tycker jag, här om dagen när jag åkte förbi min gamla skola - som jag alltid gör på väg till jobbet.
När jag gick där var det mellanstadie och så tänkte jag att ungarna som lekte där ute, det var ju inte så himla längesen jag var i deras ålder. Nu kan jag tänka mig att dom gick i trean, eftersom dom gjort om där, men trean-fyran säger vi då.
Så började jag räkna. Man är 9-10 i dom årskurserna. Jag är 20. Det är 10 år sen jag var 10 år. Det är halva mitt liv. Det var ju inte igår, som jag fick känslan av när jag åkte förbi.
Vad gammal jag kände mig, helt plötsligt.
Du har helt rätt, du är så gammal att det börjat växa mossa på dig. ;) ...nej, inte ens jag känner mig gammal då jag berättar om min tonår, då du, Anneli & Annika knappt fanns.
Minnen är roliga tycker jag, för man kan minnas saer i minsta detalj, fast det var 15 år sen. Hoppas verkligen att man gör det om 40 år också.
Haha, JAG fanns väl då? ;D Det skiljer väl bara 6 år mellan chathrine och mig?
Men jag förstår precis hur du menar, den känslan kan komma över en lite titt som tätt. Men så länge det är positiva minnen så ;)
oh ja vad jag känner igen mig.. men herregud.. du e INTE gammal....!
Anneli : Jag är 79a. Så allt från 1984 o framåt är smått för mig. Min bror är ju 86a. :)hehe
chathrine: Haha, okej ;) Jag ville bara påpeka att jag ändå levt i nästan 7 år när du blev tonåring ;)
Anneli: Eftersom att min bror är 7 år yngre så minns jag hur stora skillnader det var. Som när han började lekis, så började jag högstadiet. :)
Jag kan också tycka att det är läskigt då man tänker så. Som det var 7 år sedan jag tog studenten år 2OO2.. det är helt sjukt :S