Efternamn
Pappa har ett ganska ovanligt finskt efternamn och i princip så kan vi vara släkt (även om det på många ställen är på långt, långt avstånd) med alla som heter samma efternamn. När man släktforskat så har man kommit så långt bak att det finns två grenar av familjen, vår och en annan. Men man har aldrig kommit så långt bak för att se om vi kommer från samma från början, men det är ju inte omöjligt.
Så fick jag mig idén att googla och se vad som fanns att läsa. Dels finns det ju en by med samma namn, men det visste jag för där har vi varit. Där ifrån kom även några från bröllopet vi var på i somras, för dom kände till både stället och hade barn som spelade bandy med killar med samma namn. "Jaha dom!" var det liksom när mamma berättade att vi kom där ifrån.
Men så kom jag in på en statistiksida, eller vad man ska kalla det. Där står det att det finns 48 personer i Sverige med det efternamnet, Västragötaland och Stockholm är dom länen där "dom" bor. I Göteborg finns 8 personer, i Ale finns också 8 och i Nacka finns 6 personer (top 3 kommuner alltså). Och det roliga att dom 8 är bara min familj. Ja, här då alltså. Och tre från Stockholm så 11 av 48 är ju min släkt, garanterat.
Och då blir man sådär nipprig och känner att namnet inte ska få dö ut. Jag har tre kusiner som har efternamnet, alla tre tjejer. Så om dom en dag gifter sig så är det ju inte säkert att namnet finns kvar. Jag har ju velat byta efternamn eftersom mamma gifte om sig så vi inte har samma och då är det jag och min mormor och morfar som har gemensamt så jag ville hellre heta nåt som resten av den andra släkten heter. Gemenskap, kanske?
Men ju äldre jag blev desto mer kände jag att ska jag byta namn för att snart kanske gifta mig och byta igen? Och jag ville ju byta för att föra namnet vidare, från våran sida, och då gör det ju ingen skillnad om jag byter en liten stund. Och jag är så extremt anti att inte byta efternamn när man gifter sig och egentligen gillar jag inte dubbelnamn heller. Samtidigt som Oscar är jättestolt över sitt efternamn och jag kan inte "kräva" eller be att han ska byta till ett konstigt, finskt efternamn.
Haha ja, från det ena till det andra? Får helt enkelt ta mig en fundilerare så får vi se vad det blir. Men vi har ett himla fint namn som vi ska vara stolta över, helt klart!
Så fick jag mig idén att googla och se vad som fanns att läsa. Dels finns det ju en by med samma namn, men det visste jag för där har vi varit. Där ifrån kom även några från bröllopet vi var på i somras, för dom kände till både stället och hade barn som spelade bandy med killar med samma namn. "Jaha dom!" var det liksom när mamma berättade att vi kom där ifrån.
Men så kom jag in på en statistiksida, eller vad man ska kalla det. Där står det att det finns 48 personer i Sverige med det efternamnet, Västragötaland och Stockholm är dom länen där "dom" bor. I Göteborg finns 8 personer, i Ale finns också 8 och i Nacka finns 6 personer (top 3 kommuner alltså). Och det roliga att dom 8 är bara min familj. Ja, här då alltså. Och tre från Stockholm så 11 av 48 är ju min släkt, garanterat.
Och då blir man sådär nipprig och känner att namnet inte ska få dö ut. Jag har tre kusiner som har efternamnet, alla tre tjejer. Så om dom en dag gifter sig så är det ju inte säkert att namnet finns kvar. Jag har ju velat byta efternamn eftersom mamma gifte om sig så vi inte har samma och då är det jag och min mormor och morfar som har gemensamt så jag ville hellre heta nåt som resten av den andra släkten heter. Gemenskap, kanske?
Men ju äldre jag blev desto mer kände jag att ska jag byta namn för att snart kanske gifta mig och byta igen? Och jag ville ju byta för att föra namnet vidare, från våran sida, och då gör det ju ingen skillnad om jag byter en liten stund. Och jag är så extremt anti att inte byta efternamn när man gifter sig och egentligen gillar jag inte dubbelnamn heller. Samtidigt som Oscar är jättestolt över sitt efternamn och jag kan inte "kräva" eller be att han ska byta till ett konstigt, finskt efternamn.
Haha ja, från det ena till det andra? Får helt enkelt ta mig en fundilerare så får vi se vad det blir. Men vi har ett himla fint namn som vi ska vara stolta över, helt klart!
Kommentarer
Postat av: Anneli
Jag har haft lite samma dilemma... Jag är stolt "bärare" av ett finskt efternamn som jag ogärna vill byta bort. Mest för att det är det enda som signalerar att jag inte är helt svensk, och det är en stor den av min identitet känner jag. För det lever inte vidare genom någon så heller, eftersom vi alla är systrar. Eventuellt bär ett kusinbarn namnet - om han inte tagit sin mammas efternamn... Minns inte riktigt. Men jag har fått ge mig ändå - och får ta ett ursvenskt och trist efternamn sen... haha.
Postat av: JASAS.se
Ja man vill ju inte att det dör ut..
Trackback
