Jag hade väl ingen poäng direkt
Tänkte väl att det var nåt sånt, och jag överlever ju för hur jobbigt - egentligen - är det? Hah!
Jag är en såndär människa som tycker om att få vara själv emellanåt. Jag älskade när jag bodde hemma när jag kom hem från skolan och hade några timmar för mig själv. Vet inte exakt vad det är eller vad som gör det, men bara själva grejen att få lite egen tid. Och det funkar inte ute, för där är massa andra människor. Men att få sitta hemma och bara vara själv... Ahh...
Vilket så klart kan skapa problem också. Som när jag säger till Oscar att får gå till skolan så jag får vara själv hemma. Men det är ju inte att jag inte vill vara med honom, eller nån annan för den delen heller, men jag vill och behöver få vara själv nångång.
Och nu känns det som att när han varit hemma i en månad, och i princip jag också förutom dom gångerna jag haft lite jobb, så klättrar jag på väggarna. Kan inte sätta fingret på vad som gör att det är så, för det är ju inget som att jag inte kan vara mig själv eller inte kan slappna av eller nånting sånt, när han är hemma. Men jag får lite flipp över att inte ha varit själv på så länge.
Det lustiga är att farmor är/var likadan. Hon har sagt det så många gånger när vi pratat om det. Så jag vet ju vem jag ska skylla på, hehe. Ne, men jag hade väl ingen poäng direkt. Mer än att få ut att jag behöver få vara själv och har inte varit det på länge.
ALLA behöver egen-tid. Alla inser det bara inte för man kan inte förstå hur man kan vara lyckligare att lämna barnet till fadern/mormor/farmor te x. Men man behöver andas faktiskt. Då jag flyttade hemifrån, så delade jag och en klasskompis på en etta - ingenstans att vara ensamm alltså förutom toan. Så en av oss brukade gå en vända på stan då o då, så den andra kunde vara hemma själv ett tag. Det är ju inte meningen att man ska utvecklas så att man växer ihop - utan så man är en självständig individ. Såå inte konstiga tankar du har.
Ja egentid är guld värt :)
Nej, men sådär är jag också. Ibland när Andreas vart sjuk och jag inte haft föreläsningar och vi typ gått på varandra i en vecka, då brukar jag älska att vara ensam när det väl blir. Fast ofta beror min rastlöshet på just lägenheten också, ibland vill jag slippa detta fyra väggar! Och då kan jag fly vart som helst.
