jeinyn

Och så kom jag att tänka på att jag skrev aldrig om regnet igår. För åskan var ju liksom en fortsättning på det.

Jag har ju i några veckor önskat ett riktigt reg- och åskoväder så alla spänningar släpper och för att regn behövs. Men ingenting kommer. Vädret är äckligt och ibland kommer molnen, men inget regn och ingen åska.

Igår när jag skulle gå hem, hade räknat kassorna och skulle bara lägga in dom och bege mig. Då öppnar sig himlen. Det var inte lite det regnade och jag sa till Pernilla att det var ju snällt när jag precis tänkt bege mig.

Funderade på hur jag skulle göra för att ta mig hem. Det tar ju inte jättemånga minuter att ta sig upp för backen, men en halv minut och man är dränkt i det där regnet och allt jag hade på mig var jobbskjortan (och jeans, så klart).

Medans jag fått in pengarna lugnar det sig, det regnar inte ens lite, så jag skyndar mig att säga till Pernilla att jag går. Och hoppas, hoppas att jag inte ska möta bussen i backen för det är precis på gränsen att jag ska hinna.

Jag stressar som en dåre och tänker bara snälla, snälla, snälla, ingen buss än! Flåsar och har mig och kommer upp och tänker att det är tur att det står folk och väntar, OM den kommer nu så hinner jag.

Hann gjorde jag, men regnet också. Sista biten bestämde himlen för att släppa lite mer regn så jag hann bli halvt genomblöt i alla fall. Fem minuter senare skeeen solen så fint. Haha, sa den liksom.

Av med alla kläder när jag kom hem, muttra lite om att nog för att jag önskat regn men man behöver ju inte överdriva! Och sen kom åskan på natten då. Man behöver ju inte överdriva, har jag ju sagt!