Han kan han

Vilken tur jag har! Telifonen plingade och jag tänkte lite grinigt "Jaha, vem är det nu dåå....." och blev så glad när det var Oscar! Han brukar inte ha mottagning i skolan så han brukar säga puss och hej då och sen hör jag inget förrän sex timmar senare. Men nu minsann! Tråkigt hade dom också.

Och bara för det hade han slöat in på SFs hemsida igen och sett att nu ska det tydligen gå en visning 17.30 också, som på lördagen, men där var alla bra platser tagna. Var ju meningsfullt att gå in och kolla det och bli ledsen för att man kunde tagit den men har bättre platser på den sena visningen.

Men sån är han ja, sån är han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0