Man kan bara inte lita på mig

Bara för det måste jag ju berätta om det ultimata, apropå förra inlägget, jag gjorde mot Oscar.

Jag hade tidigare i veckan fått frågan om att jobba på lördagen och sagt ja och även berättat detta för Oscar. Minns inte riktigt i vilken ordning det skedde sen, men mamma frågade om jag kunde hoppa in på badet (då hade hon lördag, innan vi började tillsammans) och jag fick veta att jag skulle byta lördag.

Inga problem, då fick jag ju jobbat lördag ändå men kunde också följa med mamma.

Bara det att på lördagsmorgonen klädde jag på mig Jysk-skjortan, packade väskan medans Oscar sov och åkte med mamma. Som tur var var det rätt samtidigt så jag gick som om jag skulle med bussen och fick bara vänta på mamma en stund sen. Allt liksom funkade så jäkla bra, som om det var meningen.

Sen i vilket fall kom jag hem. Typ vid 11-12 och vi stänger 16. Han blev lite chockad, ja.

Och lite fundersam och tjatade i några veckor om att han kanske inte alls kunde lita på mig att jag ska jobba när jag säger det för jag kan ju vara varsom helst när jag säger att jag ska jobba, hah! Ja, så kan det vara när man är tillsammans med mig. Man vet aldrig vad som händer eller vad man ska vänta sig.

Just därför, kan jag vänta mig vad som helst från honom också nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0