jeinyn

Jag tänker och så tänker jag vidare och vissa saker har en sak att göra med men även en annan. Som Antons smärttröskel. Idag skrattar man ju åt just denna händelsen, men då var det ju inte så bra.
Och en unge med hög smärttröskel är ju inte så bra heller, men vad göra?


Mamma, Anders och Anton sitter och äter middag. Han är runt 2-3 år. Ingen som tänker på nåt direkt, förrän han förbannad kastar iväg gaffeln - bara sådär. Jaha, vaddå utbrott? tänker dom säkert.
Och när mamma ska prata med hon ser hon att armen är lite konstig?

Då visar det sig att han tidigare under dagen hade ramlat av stolen och förmodligen landat på armen så han brutit den. Men han hade inte sagt nåt så tänkte dom väl inte på det, hur ska man veta?
Så nu får man fråga väldigt, väldigt noga om nåt hänt "Gick det bra?!"