jeinyn

LIte kul var det förut, när vi tittade på bilderna. Typ första bilden förklarade han var på köket. Och sen sa han att jag kunde ju fråga om jag undrade nåt så slapp han förklara varje bild. Okej.

Sen var jag tvungen att fråga vad sjuttsingen han fotat, och skratta lite. Så var det nåt i lägenheten. Sen rullade det på. För att inte behöva berätta varje bild var det vädligt mycket:

- Där är då det huset!
- Och den byggnaden var så häftig!
- Det är ett monoment över......
- Kolla vapnena!
- Mera betongbyggnader.
- Jag tyckte det var så häftigt med gammalt och nytt.
- Där är jag när jag äter.
- Kolla på Sara på den bilden.
- Där är det här huset.
- Så här såg det ut här, blabla bla.
- Gå tillbaka lite, där var det här.

Och nu kan jag tro att jag varit där också, för hade jag kommit ihåg hade jag vetat allt, om alla bilder han tagit. Nämnde jag att han pratade oavbrutet sen han kom hem?
Och när han inte kunde prata mer med mig, för Malin ringde, då gick han och la sig. För att få snarkningarna att överrösta telefonen så det ändå var han som lät. Ja, jag säger då det.