jeinyn

Emma: Ja, jag tyckte det såg ut att bli så fint/varmt med sensommar, så blev det höst bara sådär.

Hanna: Är nog vår lilla Rumpa. Den första chinchilla bebisen vi hade. Hennes bror dog vid födseln och vi hade henne i åtta månader (normalt är fyra) så hon blev så fruktansvärt tam och go. Då hade vi inte tänkt ha fler än två, och tyckte inte att hon hade plats, så vi fick sälja henne. Usch...


Nu blir jag trött. Jag tyckte det var "häftigt" i början av veckan att jag hade ont i ryggen. Ont som alla andra har, eller som när man slår i sig. Inte samma gamla vanliga smärta. Men nu är det varken kul eller häftigt. Hua, det här verkar inte bra. Får se hur det blir med tre lediga dagar nu.

Kom att börja tänka på Rumpan nu när jag skrev till Hanna. Hon blev mamma, första gången, strax efter Lova fick våra troll. Och hon som har henne är den enda av de nya "ägarna" som hört av sig. Tur det, eftersom Rumpan ändå var vår favorit. Inte så konstigt när vi hade henne så länge, och hon blev så tam.
Kommer ihåg dom gånger hon lyckades rymma ur buren, skit ungen. Två nätter i rad.
Oscar väcker mig och säger att vi ska jaga råtta. Jaha?? Då hade hon rymt och hoppat upp i sängen så Oscar vaknade av att nåt gick på hans ansikte! Haha! En normal chinchilla hade ju typ hittat på nåt att äta och busa, och hållt sig ifrån oss. Men inte hon inte. Så klart gjorde hon också bus, vi hittade nya påhitt hela tiden som vi missat, men grejen att hon kom till oss båda gångerna hon var ute. Lilla hjärtat.

Nu ska jag kika lite bloggar och sen kolla Filip och Fredrik. Vill att denna dagen ska gå över fort, eller att värktabletterna ska börja värka nuuu. Fy fan!