jeinyn

Tydligen är det nåt man bara ska acceptera och så är det bara.
Ja, att man aldrig hinner träffa nån och att familjen blir ledsna och besvikna på en och att man bara inte har ett liv utanför jobbet. Det liv man har, existerar bara innanför JYSKs fyra väggar.


Farmor säger alltid "hoppas ni hinner komma förbi en annan dag och prata lite" när vi går. Och jag vet att jag är där så lite, men jag går dit så ofta jag bara hinner och kan.
Hinner hälsa om hon står ute och röker när jag skyndar till bussen, och har jag inte bråttom går jag ner och tjötar. Allt från tjugo minuter till två timmar, men det är inte ofta det är åt det håller.
Och jag vet att hon är ledsen för att det är så, och jag är minst lika ledsen jag!

Faster min var här på julafton och undrade typ om man var tvungen att sätta polisen efter mig för att få ta på mig. Jag tyckte att hon får komma till jobbet om hon vill prata med mig, jag jobbar alltid.
Höll inte hon med om, man hinner faktiskt komma förbi en liten stund ibland och sådär. Nae, det gör man faktiskt inte. Kanske skulle hinna på morgonarna, men då blir allt så stressigt och vid 20 vill jag inte gå och hälsa på folk och är oftast dö hungrig. Det går inte ihop.

Mamma vill gärna att vi ska komma och hälsa på. Ses och hörs typ aldrig, känns det som.
Men alltid när vi tänkt nåt så kommer det jobb emellan. Jobb, jobb, jobb. Kanske blir att hon hämtar mig när jag slutat, men då är jag oftast så trött så man är inte speciellt social ändå.
Eller så hinner man precis, knappt, göra det man tänkt och så är det bra med det. Aldrig liksom, "hej, vi kommer och umgås" utan det är antingen att hon behöver hjälp, jag behöver hjälp eller båda två.

Pappa ska vi inte ens prata om. Förr var vi där nån gång i veckan, eller i alla fall varannan vecka.
Men då hade vi fem minuter dit. Nu har vi minst en halvtimme, enkel väg, sen ska man ju hem också. Så då får man ju ta det en dag när man är ledig i princip, för att hinna vara där ens.
Men det är ju stor skillnad på en gång i veckan och knappt en gång i månaden. Ne, inte ens det är det nog nu.


Sen blir det som idag. Jag hade så sett fram emot att vara ledig i helgen, och gärna några dagar inpå nästa vecka.
Så blev det jobb på morgonen. Och lite till så jag blev kvar till 12 men det var så lite att göra så jag skulle gå hem. Då frågar Malin om jag vill stanna till stängning för henne så kunde hon gå tidigare, då dom eventuellt skulle iväg sen.
Men jag kände bara, neee. Jag hade redan pratat med mamma och "lovat" att vi skulle komma, ska jag då ringa och säga att jag inte kan för jag ska jobba?
För jobbar jag ändå 8-16 så är jag rätt trött (speciellt eftersom det blev en så tidig morgon) och lär inte orka mer än komma dit och sätta mig och somna.

Så jag sa nej. Inte ofta det händer.
Och Malin frågade om Oscar "också gillar Jysk nu", alla sambos/makar eller sånt där gillar ju Jysk SÅ mycket eftersom det tar så mycket tid från en.
Man jobbar sena kvällar och helger och över. Kan inte finnas nån som är ihop med nån som jobbar i butik som tycker att det är så kul att dens sambo (eller nåt) gör det.

Men egentligen, ska det vara så? Att man bara ska acceptera, att man typ aldrig ses?
Jag känner liksom nu att nu är Oscar ledig, då vill jag passa på att umgås med honom eftersom vi ses så lite när han är i skolan. Oavsett om man sitter vid varsinn dator, sitter framför tv:n eller rätt och slätt umgås så är det skönt att vara hemma tillsammans. Är han i skolan, vad gör det då om dom ringer och vill att jag ska komma in några timmar tidigare? Men nu. Samtidigt som man då känner sig elak för att man säger nej, man vill ju ställa upp och sådär.
Men ibland måste man tänka på en själv, och framför allt ens nära och kära. Känns inte bra när alla är så upprörda och ledsna och allt. Inte bra alls.


Ha, fick jag ur mig lite i alla fall.
Det är inte så negativt som det låter, men kände bara att jag behövde få uuur mig det. Bort med skiten liksom. Få det ur världen. Finns ju så mycket positivt med jobbet också, likväl som det finns massa negativt också.
Det här är ju en del i det hela, på den negativa sidan då alltså.