jeinyn

Såg en bild och med tårar i ögonen kände jag bara: Jag saknar dig lilla råtta.
Så mysig tid den första. Allt gos, allt bus och alla skratt. Och sen hur underbar du utvecklade dig. Ibland kändes du mer mänsklig än nån annan jag mött.
Man kunde verkligen prata om allt med dig, och du försod. Okej, jag var lite nervig och rädd för dina vassa tänder, men så länge vi hade en burvägg emellan så var vi som... systrar? Ne okej, men du var bäst.
Det känns verkligen som ett tomrum, jag vill ha dig tillbaka.
Snart kommer nya bebisar, men ingen är som du. Vår alldeles egna Rumpa. Eller Nero. Eller Nova. Eller Novra. Eller Nova-Nora. Kärt barn har många namn, och SÅ älskad är du.
Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan? Tänk om du var här igen? Aldrig att du skulle få lämna oss då. Du var solen i vårat liv. Du utstrålade sån glädje jämt. Och myset när du kom till oss fastän du rymde. Vi var ju liksom din flock. Men vi svek dig.
Det finns inget som kan göra det ogjort, det finns inget som kan ge dig tillbaka till oss. Det är bara att le, hoppas att du har det bra och tänka på alla fina minnen. Men jag saknar dig, alltid.
Vad jag önskar att du har det bra nu. Och att du var hos oss. Rumpan.