jeinyn

Egentligen är jag inte så jätte sugen på att skriva här faktiskt.
Känner lite att motivationen, och då även kreativiteten, inte är i sitt ess, eller är det äss?
När manhar tänkt sig allt i ljust skimmer, man har planerat allt och nästan får fjärilar i magen av blotta tanken, och sen nåt kommer som en käpp i hjulet och allt bara säger kaboom och blir feeel. Då blir man så less.
Oavsett om det är en liten grej eller en stor. Oavsett om det är idagen eller resten av livet.
"Det blir inte alltid som man tänkt sig", nej det är väl okej men nån gång kunde det väl ändå bli det? Vid nåt enstaka tillfälle, om så bara några få, små gånger om året, kunde det väl gå vägen?
Hur ska man annars orka? Det är ju medgångarna som gör att man orkar med motgångarna. Men hur ska man orka gå i motvind om man aldrig får lite skjuts av medvind.
Okej, riktigt så illa kanske det inte är, inte alltid. Men ibland är det faktiskt så. Ibland är det bara en motbris, men det räcker gott och väl det. Undra om det finns nån som tänker "Fy fan vad bra livet går!" för jämnan? Eller i alla fall ett par dagar i rad? Den där räkmackan eller bananskalet eller vad man ska halka vidare på.
Ja, jag vet, det låter väldigt negativt men just för att det inte är en liten bris utan en hel storm nästan, då blir det så. Och vad ska man ha en blogg till om inte ösa ur sig sina problem och klaga och gnälla? Det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Men å andra sidan, så är det ju ingen som sagt nåt heller, så varför älta?

Nej, jag gör nog bättre i att utgå till min lilla spelvärld innan det blir läggdags och återkomma med mer gäldje och positivitet nästa gång.

Tjingeling!